Greta Johansson

Kära mor. Det har gått drygt ett år sedan du lämnade oss. Saknaden är stor. Det har varit ett sorgligt år. Det är så tyst i telefonen vi hade många samtal på en dag.. Vi pratade om allt o när det var något som hände under dagen ringde vi varandra . Alfabet är inte lika kul utan dig, det dröjde innan vi började spela det igen. Jag hoppas kära mor att du förstod hur älskad du var. Vi har många fina minnen tillsammans . Jag är tacksam att vi fick dina sista timmar i livet tillsammans . Fast det var jobbigt, hoppas du kände att jag var hos dig hela tiden, att du inte var ensam. Du var älskad av oss alla o det tror jag du förstod. Hoppas du träffat far o dina nära o kära. Vila i frid kära mor ! Saknaden är stor ! Kram lilltösen

Mor eller Kära Mor som mina systrar brukar säga. Du blev 92 år 4 månader och 8 dagar. Det syntes inte i ditt ansikte, det syntes inte i hur du klädde dig. Det märktes inte när vi pratade och diskuterade, förutom att du hörde lite illa. Du var frisk och vital och gick med rak rygg med din rollator. Rak rygg var viktigt, även om ryggen nog värkte ibland. Du var väldigt allmänbildad. Du slog mig ständigt i Alfapet, alltid lika nöjd. Jag kommer att fortsätta spela Alfapet men även om jag vinner kommer det inte att vara lika roligt. Eftersom du var så pigg blev vi väldigt chockade när du helt plötsligt blev sjuk och 16 timmar senare gick bort på sjukhuset. Sjukhus tror jag inte Du legat på sedan Du fick Lennart. Det är en tröst att du inte fick lida och en tröst att någon fanns hos dig under dina sista timmar. Vi hoppas och tror att du märkte det. Den starkaste känslan just nu är saknaden. Det går inte riktigt att förstå att Du inte finns kvar här. Saknaden kommer kanske med tiden inte kännas lika starkt varje dag. I stället kommer vi säkert att tänka på dig med glädje. Det var alltid, alltid roligt att träffa dig. Många skratt. Så har det alltid varit. Jag kan inte minnas att vi grälat. Däremot minns jag hur du trots mina fyra småsyskon spelade spel med mig samtidigt som du lagade middag. Vi hade också många samtal om livet och hur det bör levas. Det påverkade mitt sätt att leva vilket jag är tacksam för. Ditt liv var inte alltid en dans på rosor men jag tror du för det mesta var lycklig. Du berättade med glädje för alla att Du hade 5 barn, 11 barnbarn och 18 barnbarnsbarn. Du hade en bra ålderdom även om Du valde att leva ensam efter fars bortgång. Långt upp i åren träffade Du dina syskon flera gånger om året. Du hade många som besökte och höll kontakt med Dig, även under Coronatiden. Långa telefonsamtal blev det med mina systrar. Lite kortare med mig. Lennart kom ofta på oväntade besök med färdig middag. Du messade med barnbarn och barnbarnsbarn. Vi hade hoppats få behålla dig ännu längre. Du lämnade oss hastigt och det är nog inte bara jag som velat säga hur mycket vi skulle komma att sakna dig OM du en dag skulle lämna oss. En tröst i detta är att jag vet att du visste hur omtyckt och älskad du var. Vi är många som kommer att minnas dig. Du kommer alltid vara med oss. Jag avslutar mitt avsked till Dig med vad Du skrev i Vita Arkivet: Så går en dag ifrån vår tid och kommer aldrig åter. Minns mig som jag var.

Åt upp den sista osten från julafton - mor´s sista måltid på fest - undrar om B-M skulle smakat Eller om de bara va mor o ja som ätit pepparkaka o mögelost Långt liden efter datum!!

Har precis tittat på videon på mors cermoni i Trons Kapell. Läst all kärlek till mor på Fonus minnes sidor efter mor. Läst korrekturen som Tommy sänt oss från Fonus. Alla bilder o blommor - alla hälsningar. Trodde allvarligt ja va klar - nä f-n va jag gråtit ikväll - f-n va jag saknar daj mor! Men eftersom jag söker mig till allt ovan av nyfikenhet o få läsa minnen efter mor - så bevisligen har jag jag inte gråtit färdig!

Jag som alltid skriver, har tappat mina ord. Vad finns det för mening när du inte kan läsa dem Det är ju dina ord och till dig jag skriver. Jag hoppas att vi sa alla de där orden till dig. Och de ord som förblev osagda hoppas jag att du kände i ditt hjärta ändå. Det finns så mycket att vara tacksam för. Men girigt önskar jag mig mer tid. Att jag åter kunde sitta där i din soffa och du i din fåtölj. Att vi kunde skvallra och prata om livet. Jag önskar mig ett till sms som börjar med Linda lilla. Vem ska nu kalla mig det Jag ska göra så som du skrev i din versbok. Du ska finnas i min vardag. Jag ska höra din röst. Jag ska prata om dig vid matbordet och minnas dig. Skratta åt roliga och knasiga minnen. Du ska få vara med och du ska vara precis som du var, i minnet och i hjärtat. Du är så högt älskad och du fattas oss alla. Hoppas att du är med oss idag, finaste farmor. Kram Linda

Sida vid sida falla de, samlas allt fler och fler. Somliga tidigt kallade, andra när solen går ner. Jag är ledsen för att mina besök varken blev många eller frekventa. Du hade en fantastisk humor & tvekade aldrig att ta upp det ngt delikata ämnet. Du är saknad här nere. Vila i frid, Greta 💙

Ditt härliga smittsamma skratt kommer vi alla att sakna kära Farmor.

Kära Svärmor Många minnesbilder spelas upp framför ögonen precis som man var på bio och såg en film utan slut. Tänker tillbaka på de nästan femtio år som jag fått vara din svärson och som en extra mor för mig halva den tiden fast jag inte riktigt våga säga det till dig, men tror att du någon gång förstod varför och kanske till och med anade det lite ibland att så var det. Har försökt och spegla några av de starkaste minnena och upplevelserna av den filmen som inte har ett slut i bilden där jag tänder ett Stort Ljus för Svärmor Greta och hoppas få ta med mig den känslan på min vandring. Den personliga livserfarenhet som präglade din vardag delade du med dig med en härlig auktoritet och med glimten i ögat långt ut i hela släktledet, vilket är en fantastisk fin gåva vi bevarar. Tror du sover gott nu Greta tillsammans med Gustav och de övriga nära och kära som vilar på den gemensamma kudden. Din svärson Göran

Vi samlas för att ta farväl av dig - men inte för att glömma dig! Du kommer alltid vara kittet i våra liv! Jag skulle bli förvånad om någon ung kvinna idag i Sverige skulle lyckats som du gjorde! Nitton år, förälskad o knappt åtta år senare - fem barn! Med små medel lyckades du o far uppfostra oss fem till samhällsnyttiga medborgare! Ett långt liv fick du o det är jag så lyckligt lottad över - jag vet nog inte ännu hur mkt du betytt för mig! Det finns så många lyckliga minnen som vi alla kommer att förnimma efter dig! Jag är så oerhört tacksam för att just du var´t min mor! Lennart p.s. just idag 1 feb minns vi oxå vår far - 96 år - i höst e de 25 år sedan far lämnade oss d.s

Kära mormor, Tur att man inte vet så att livet för fortgå som det är oändligt. Först då har livet en mening! Det har du visat oss, ända in i det sista var du nyfiken på livet och gjorde sådant som varit ogjort om du inte förväntade dig en morgondag. Du lämnar inte bara efter dig kära minnen utan har även färgat oss som personer. Vi kommer inte bara förvalta det utan även i görligaste föra det vidare. Många är de stunder du gett mig trygghet, kärlek och glädje. Jag hoppas innerligt att du i ditt slutskede kände att jag försökte ge dig detsamma. Om de som tror har rätt vill jag att du hälsar morfar så gott. Rå om varandra sådär som jag minns på min barndoms somrar och under mysiga helger på Rosengård med obligatorisk inhandlingsrunda av mazarin. Kommer aldrig mer kunna dricka röd saft utan tänka på ditt varma leende när du serverar mig den nykokt i din älskade stugas kök! Saknaden är även stor hos Martina och dina barnbarnsbarn Dagny och Otto. Även de har smittats av din livsglädje och värme! Med önskan om att få känna din varma hand mot min kind igen men vetskapen om att så inte blir fallet vill jag säga ajdö mormor. Många kramar Daniel