Birgitta Molin Bergström

Du var den första jag lärde känna när jag kom till Sverige 1973. Vi väntade barn samtidig och det var på mödragymnastiken. Vår vänskap betydde mycket för mig. Vi hjälpte varandra med barnen där i Larsberg. Vi bodde många år utomlands men lyckades alltid hålla kontakten.

Bifogad bild målade Gullet i Lagerfors tidigt 50-tal. Jag satt bredvid och när hon var klar fick jag tavlan, som har flyttat med mig i mitt vuxna liv och påmint mig om min favorit faster, Hon saknas mig.

Många tankar och funderingar när familjemedlemmar går ur tiden. I vår familj,(Arne och Margit) var Gullet mest närvarande i våra liv som ung flicka under åren i Lagerfors, där hon var barnvakt åt Per-Arne och spelade musik på grammofonen. Under åren när Arne och Margit levde fanns kontakten, men när dom försvann blev det mer sällan. Du var viktig för oss och för Pa och Ma. Saknar missade möjligheter till samtal kring det som var. Hoppas Du finner ro och frid där Du nu befinner Dig Håkan

Kära moster, Nu är du i himlen i ljuset hos Gud. Där finns ingen smärta och ingen oro. Jag gläds med dej över det. Tack för de fina stunder vi fick i min barndom och i vuxen ålder. Marie Marie

Tack Birgitta för att jag fick lära känna en del av dig.

Tack för allt kära Birgitta. Vila i frid.

Vila i frid uppe bland molnen & nu har du fått träffa din man igen & min pappa ️❤️

Älskade moster Gullet, för det är just så du finns i mitt minne. Du var alltid lite av en storasyster för mig, en viktig kugge i mitt liv. Som det yngsta barnet i en stor syskonskara kom du ofta att bo hemma hos oss när jag var lite, (hos din syster Marianne eller Tytte som hon kallades). Du var en så spännande och fascinerade person, fylld av glädje och nyfikenhet på livet. Du var klok, vacker, du spelade in film och var med i TV, wow jag var så stolt. Men självklart gick du igenom många tuffa perioder också. Men du hade den där medfödda stoltheten som du förvaltade så väl, du reste dig upp igen och stakade ut nya vägar och mål. Och när din dotter Ann föddes var jag överlycklig, en lilla-syster, äntligen. Jag minns också med värme alla fanatiska måltider i dina hem under årens lopp,råvarorna, smakerna och dofterna som omslöt oss, det kändes som att resa ut i världen, du var grym, även i köket. När någon inte längre finns bland oss "jordbor", drabbas man ofta av den där påtagliga sorgen att man inte tog vara på varandra bättre under årens lopp,,,,nu känner jag starkt så. För de sista dekaderna såg vi inte varandra så ofta, men jag får istället lyfta upp de dagar vi fick tillsammans och säga - Tack moster Gullet, du gjorde skillnad i mitt liv. Kram Susanne

Vila i frid, mamma