Björn Håkansson

Björn, du var en stor del av vår uppväxt och barndom. En bonusförälder och förebild under vår viktigaste tid i livet när ramar och riktningar sätts. Så många minnen och stunder som präglat oss till det vi är idag. Somrar på landet i Gisslabo och på Maiden och Hasses gård, helger på Solvalla, filmkvällar med lösgodis både surt och salt. Jag och Joacim lärde oss fort att inte tugga de hårda karamellerna, då fick vi onda blickar utav dig i din skinnfåtölj. Vi minns mornar med DN, svart kaffe och grapefruktshalvor, förmaningar och klokheter om världsläge. Vi minns skratt, allvar, böcker och musik, musik, musik såklart, det ständiga samtalsämnet hemmavid. Det kunde bli ganska vilda diskussioner och vi var inte alltid överens men i allt det som kunde uppfattas hårt fanns en kärlek som satte sig i oss. Vi pratades vid när mamma dog. Du var märkbart tagen. Vi bestämde att vi skulle hälsa på dig på sommaren men pandemin släppte inte taget förrän nu och då blev det försent. Det grämer oss idag. Vi visste inte att du var sjuk. Idag tänder vi ett ljus för dig, lyssnar på din favoritmusik och tuggar i oss ett gäng salta karameller och tänker på alla fina stunder vi fick med dig. Tack Björn!

Käre Björn! Utan dig hade jag inte varit den jag är i dag. Jag var 20 år 1993 när jag började jobba för dig på Scandinavian Songs, och trots att det bara var tänkt att bli i ett halvår så blev det fem år. Du gav mig ramar och förtroende, du kom med respekt och humor, du var tuff och hård men samtidigt mjuk och med ett ständigt bultande musikhjärta. Tack för allt, så tacksam att jag råkade springa in i just dig. Vila i frid, maestro.

Det är svårt att begripa att du inte är med oss längre. Det är många minnen som hela tiden poppar upp. Musik, hästar, böcker, filmer, konserter och alla dessa otaliga diskussioner om allt mellan himmel och jord. Saknar dig kompis!

Vår käre barn- och ungdomsvän i varmt minne.

Du kom till "byn" okänd för oss förutom att vi kände din syster. Många härliga pratstunder o lyssnande på musik. Han få ta del av några historier men hade önskat fler. Tyvärr så försvann du alldeles för fort o tidigt. Kör förbi huset varje dag o önskar man hade hunnit fått ta del av mer ️❤️

Björn, Det var tidigt 70-tal. Du var tillsammans med Urban von Rosen redaktör för Sveriges bästa poptidning, Hit Magazine, och vi brukade ses i din lya på Bastugatan där du, smal som en sticka, mumsade på oändliga vetelängder och kläckte kreativa idéer. När Fabulous Four bestämt sig för att lägga ner både livespelningarna och skivmärket Mystery Records så överlät du avvecklingen på mig. Jag fick trösta gråtande skolflickor en natt efter killarnas sista spelning på Handelshögskolan. Litet senare, på Bergsunds strand, hade du börjat bilda familj och Adam kom in i bilden. Du sprutade också nya idéer, nya sångtexter. Men så en påsk ringde du mig och berättade att Urban var borta. Det var första gången jag insåg hur den slutgiltiga förlusten av en jämnårig kamrat känns. Så småningom tog du vid efter mig som rockkritiker på Svenska Dagbladet och ännu senare hälsade jag på hos musikförlaget på Hantverkargatan. Jag kom såklart därifrån med famnen full av skivor! När jag rest ut i världen och du efter stora framgångar flyttat till Paris så träffades vi igen. Du väntade leende utanför en restaurang, cool som få. Du var en fin vän Björn; tuff på ytan men solidarisk, vänfast, generös och idérik. En viktig bit har fallit ur mitt livs puzzle. Vila i frid.