Lars "Lasse" Torekull

As i write this note we just celebrated dear Lasse at Godt Hem in Stockholm. The event coincided with Stockholm marathon weekend. Of course we fondly remember cheering on Lasse as he ran this race for several years. We were in awe of him then and in awe of his determination in everything he did. A great adopted uncle and above all dear friends to all ! Heres to his blessed memory!! Hugs Jeff Goldman and Pearl Torekull

We all fondly remember Lasse for his wit, agile mind, kindness, not least to the children, and ability to be both clown and leaned council almost in the same breath. His infectious laugh, odd self deprecating humour and his intellect in quiet conversation are sorely missed. Lasse, it was an honour to know you.

Remembering Lasse on his birthday, 19th May. To me and his Mowlem family in England he was always kind and generous. We appreciated his dry sense of humour. His opinion and advice were much respected. We miss him greatly. A true Swede.

Till minne: Lars Torekull PUBLICERAD 2022-03-23 Journalisten och medieentreprenören Lars Torekull, Malmö, har avlidit efter en flera månaders lång sjukdom. Han skulle ha fyllt 81 år i maj och efterlämnar närmast sin hustru Angela med barn samt brodern Bertil med barn och barnbarn som tidigt lärde att dyrka sin farbrors närvaro på glada fester. Det är något fel när en älskad lillebror tio år yngre går före ur tiden vi brukade som gråmurvlar skoja om att han en dag skulle skriva den enda sanna nekrologen över mig. Viktiga perioder stod vi varandra onekligen mycket nära både mänskligt och professionellt. Inte bara så att han gick i mina yrkesspår han kunde mig utan och innan och jag kom att behöva honom i jobbet. Ett sådant avgörande samarbete kom vid den riskfyllda starten av det känsliga projektet Dagens industri 1976. Lasse hade klokt nog utan min vetskap sökt jobb i projektet och jag blev snabbt tacksam för att personalchefen (och facket) inte satte stopp för denna risk för osund inavel. Men med sin bana som flerårig frilansande korrespondent i Kalifornien passade Lasse perfekt på den nya rosa affärstidningen som en av dess utlandsredaktörer men inte minst också för den breda kompetens han bar med sig förutom från Journalistinstitutet även från många år som småstadsredaktör. Han fick en kreativ drömstart som oslagbart flitig sportskribent i Blekinge Läns Tidning med bas i vår hemstad Ronneby. Han började som (ibland spelande) fotbollsreferent han skrev så bra och så mycket att tidningen ville anställa honom. Lasse avböjde han hade inte råd med en fast lön Vår sparsamme fader insåg med samma perspektiv att lillpojken född mitt i kriget - det sladdbarnet blev ett självförsörjande fynd som snart nog tackade nej till fickpengar ... Psykologiskt var det underbart för mig att med Lasse få en blodsnära kompis i Di-redaktionen någon att få lätta det inre trycket hos i ett svårt projekt. Lasse själv lärde sig så mycket av Di att han blev sin egen vilket ledde till rader av spännande projekt inom ramen för förlaget Affärspress plus olika styrelseuppdrag. Han blev en riktigt hyfsat förmögen medieföretagare med lägenhet i Spanien, en sommarstuga under 15 år i Vellinge och därtill en stiftelse för välgörande ändamål ... Själv sörjer jag en lillebror som jag först missade för att åldern skiljde oss men sedan kunde tala med om allt tidningar, givetvis, men även livet, pengarna, politiken och kärleken.

Lasse i vårt hjärta.... -dedicerad journalist i Veckans affärers 70-tal - envist grävande -alltid påpasslig-på minuten levererande. -.Envis också som husbyggare på Fåglarö med allt längre armar av alla hinkar sand uppför slänten till husbygget. .. -..Kärleksfull husse till Arvid.... Oförtröttlig kräftskivevärd-dock med -varma- kräftor a la Amerikas sydstater,, Nyförälskad 40-åring- Angela var och förblev namnet. . 50-årig farmare, firande med fyrverkeri på Svaneholms slott.... .Tuppfäktare,ryttare,hovslagare- traktorhållare-bisyssleroller,,, Med hustru Angela alltmer vida cirklar av liv och boende- när och fjärran- Marseillans bla-där morgontidig värd- i full färd att fixa poolen före vinprovningsrunda i trakten- på kvällen moules - likaså traktens odling... Generösa Lasse- så ivrig att dela med sig av livets goda- om inte med egen kunskap- så kanske med Blekingekusins: "hur befria en gädda från smak av dy" Alldeles för tidigt togs du från denna värld, Lasse¨- .Tack för alla fina möten och berättelser! Barbro och Hasse

Tack Lasse för spännande, givande, djupa, roliga, tokiga och lärorika samtal. Ditt fantastiska stöd när vi skrev boken tillsammans och våra möten med Martin på Skäret kommer alltid leva vidare med mig!

Tack Lasse för dina fina insatser för Aktiesparen

I slutet på 60-talet klev Lasse in i familjens kök i Västergötland. Det var min far som ville presentera den nye redaktionssekreteraren på Mariestadstidningen. Detta möte ledde till att Lasse och jag tre år senare åkte till LA för att jobba. Vi hade tio upplevelsefyllda år tillsammans. Kontakten har genom åren funnits kvar med min familj. Jag är så tacksam och glad för att Angela och Lasse besökte oss på familjestället på Orust för några år sen. Jag minns Lasse som en ovanligt omsorgsfull människa. En sann humanist med den underbara humorn inbakad och hade kärlek så det räckte till många. Det sista minnet blir från den fantastiska födelsedagsfesten som Angela och han anordnade. Lasse med den ljusblå kransen som förstås gick i Malmö FFs färger. Mina varmaste tankar går nu till Angela och hans närmaste. Jag är tacksam att jag har fått vara en del av Lasses liv.

En exemplarisk journalist och kollega har gått ur tiden. Världen går vidare, men blir aldrig densamma. Vi ses kanske igen, för nya scoop. Intill dess, får jag bara bära sorgen efter dig. Lasse Lindh

Lasse Lasse liten världen är så stor!Res försiktigt mot nya guld! Kram Pierre

Tack Lasse för lång vänskap som började i Los Angeles för många många år sedan️

Tack Lasse for over 50 ar av trogen vanskap. Manga fina och roliga minnen lever kvar med mig. Jag kommer att sakna vara moten och vara samtal.

Tack Lasse för fint kamratskap de sista åren. Vi är många som saknar ditt kunnande (om allt mellan himmel och jord) och ditt lugna temperament.

Det är ofattbart. Du har gett oss alla så mycket. Min extrapappa som alltid fanns där. Den som jag rådfrågat om allt. Som gett mig trygghet på så många olika sätt. Som stöttat och funnits där för barnen, alltid. Så mycket du lärt mig. Så mycket du betytt för så många. Så många som du brytt dig om. Så mycket du gjort och skapat, i både det stora och det lilla. För Dimitri någon att dela sportintresset med. För Konstantin en glompa att krypa upp hos och skoja om allt med. För mig en klippa att alltid kunna luta mig mot. Det finns så mycket att minnas och glädjas åt, så många fina stunder vi haft. Det är bara ofattbart att det inte blir fler.

Så glada vi är över att i så många år fått del av din värme och humor. Så glad jag är över att ha haft dig som vän. Det skiljde en hel del år mellan dig och mig Lasse. Men ändå var det lätt att direkt från början känna att du skulle bli en bra kompis när vi träffades på Farmen första gången. Och sedermera blev du en nära vän som jag kunde pratat om allt med. Vi kommer att sakna din värme och din underfundiga humor, inte sällan kryddad med en stor portion självironi och kraftiga understatements. Du brydde dig om andra eftersom relationer var viktiga för dig. Du bjöd på dig själv när du var med andra människor. Och inte bara på dig själv: det blev tradition att du bjöd på ugnsbakade kinesiska kräftor med vitlökssmör när Peter Lysell och jag besökte dig på Skäret en helg varje sensommar under några år. Det besöket var någonting vi alltid såg fram emot. Bastudoppet på kvällskvisten och badet från bryggan. Lördagsturen i Tures båt. Promenaden där vi hälsade på dina bekanta på ön. Whiskyn framför brasan på kvällen. Ditt hjärta klappade extra stort för idrotten, särskilt för unga idrottare som inte fötts med silversked. Din stiftelse som ger årliga stipendier till dessa ungdomar är ett sällsynt bra exempel på hur mycket du gladdes över att se andra lyckas när de kämpar lite extra. Kanske just för att det fångade din gärning särskilt väl; du brukade ofta med emfas påpeka att du minsann inte besatt en särskild hög intellektuell förmåga men att du kompenserat för detta med att jobba hårdare. Och hårt har du arbetat, både i idrotten och i yrkeslivet. Men det där med intellektet var ett typiskt Lasse-understatement. Du var smart. Du var också duktig på att höra av dig och bara fråga hur läget var. Mycket mer så än vad de flesta människor är. Vi snackades ofta vid på telefon och ibland skrev du brev. Som den julen då vi besökte dig och Angela i Malmö och vår son Hector - då bara en liten kille - hade stoppat pepparkakor i dina skor. Du skickade tillbaka smulorna i ett kuvert till oss tillsammans med ett lätt syrligt brev som innehöll lika delar humor och värme. Vi minns också de alltid lika roliga julkorten vi fått från dig och Angela varje år; fotot taget långt i förväg på någon av era otaliga resor med ett klurigt budskap i texten. Det blev många och långa promenader, på slutet alltmer med utgångspunkt ifrån Lugna gatan i Malmö av naturliga orsaker. Vi talade om allt från himmel och jord; jag kommer att komma ihåg dina berättelser från barndomen (Ronneby hade vi ju gemensamt), dina idrottsprestationer och historierna om alla de människor du mött under din tid som journalist i Sverige och utomlands, och så småningom som framgångsrik tidningsmakare. Du hade en sällsynt förmåga att komma ihåg allt om alla, och du var en skarpsynt iakttagare av andra människors karaktärer. Därför bemödade jag mig extra mycket med att vara i tid vid våra möten, jag vet hur mycket punktlighet betydde för dig. Hade du levt och jag bett dig om återkoppling på det här minnesordet så hade du förmodligen blygts över vänligheterna, därefter editerat texten så att den blev lättare att läsa och slutligen sagt att det var onödigt att skriva till dig i första person eftersom du ändå inte var religiös och följaktligen inte skulle kunna läsa minnesordet eftersom du inte trodde på ett liv efter detta. På en av våra sista promenader gav du dock uttryck för att - om du ändå skulle ha en gravsten så skulle det stå: Han missade aldrig en deadline. Det gjorde du säkert inte. Men det är inte för din yrkesmässiga gärning utan som god vän som vi kommer att sakna dig. PS Bilden är från Lasses 80-årsdag. Vilken härlig fest!