Solbritt Pettersson

Du finns i våra hjärtan

Bästa moster, Min moster med stort M. Jag minns när Markus frågade mig varför jag alltid sa 'Moster' om dig och inte 'moster', varpå jag svarade att du ju var Moster, men att jag också hade en moster i Kanada och att det bara var så, alltid varit så och alltid skulle vara så. Jag minns alla gånger jag fått vara hos dig, som barn (med Matilda, även känd som "kattfan", som största fokus. Som den där gången en hankatt kissat på henne och Lasse och du kämpade och svor i badrummet medan jag stod och fnissade) men även som vuxen (som när jag skulle ut på nationalparksturné och du undrade vafan det skulle vara bra för). Man var alltid välkommen hos dig. Allt ditt svärande och skrattande värmde in i själen på alla runt om dig, något du förmodligen aldrig brydde dig om. Mamma o pappa kallade dig alltid för Solan, så akurat, för du var då tamefan alltid en riktig jävla solstråle - varesig du ville det eller inte. Du kommer för alltid att fattas oss ❤