Göran Ekelöf

En sista hälsning, vi saknar dig.

För den som vill ge en gåva ges det möjlighet till detta. Göran gav till ett flertal olika välgörande ändamål och det är svårt att välja ut en enskild organisation. Man får välja som man vill. Något som jag vet låg honom extra varmt om hjärtat var olika gåvor till barn samt ungdomsidrott.

Minnesord till Göran Ekelöf Jag som skriver detta heter Anders Stolpe. Jag hade förmånen att få ha Göran som styvfar från tidigt 1970-tal, året kan ha varit 1972. Göran brukade ofta nämna detta första möte, jag och min mamma Laila besökte Göran i hans lägenhet i Sundbyberg och sedan åkte vi till Kaknästornet och tittade på de små bilarna på parkeringen nedanför. Jag minns det som det vore igår. Åren rullade på. Göran brukade högläsa Tintin-serierna för mig och senare fick jag hela persongalleriet uppsatt på väggen i mitt pojkrum. När jag var ung var det inte ovanligt att man kunde se Göran gråta framför tv:n när det var någon som for illa. Jag hade då svårt att hålla mig för skratt. Nu är jag likadan själv och tårarna rinner när det blir känslosamt. Någon sade till mig att man inte kan gråta åt påhittade berättelser när man är ung för man har ännu inte upplevt de fasor livet har på lut. Det är väldigt sant det som sägs, att man inte inser vad man har förrän det är borta. Göran var den mest omtänksamma och snälla man jag någonsin har träffat. Även om minnet svek på äldre dagar så kunde han fortfarande sjunga ungdomens sånger. Det var många bilfärder som han underhöll mig med Evert Taubes låtskatt. I mina mest svåra stunder var det han som alltid fanns där. Det fanns en dag för längesedan när jag befann mig i en väldigt svår situation. Det första som dök upp i huvudet var Göran. Jag ringde till honom och han kom och hämtade mig och körde mig hem. Det och många andra tillfällen, inget nämnt och inget glömt, är sådant som nu får leva vidare i mitt minne. Tack för tiden du gav.

Älskade storebror, tack för allt. Du fattas mig💖