Helga Rossipal

Helga var släktkär och mycket initierad och minnesgod i släkthistoriken, både vad gäller hennes fars och hennes mors släkter; Rossipal och Härtel m.fl. i Österrike respektive Lindhagen och Frisell m.fl. i Sverige. Hon har samlat både skrivna släktkrönikor och osorterade släktdokument i mängder, vilka hon avsåg arkivera hos Riksarkivet. Kanske någon av oss efterlevande kan fullfölja hennes tanke. Hör av dig om du har något att komplettera med. Om inte annat, kan du gärna skriva sådana minnesord nedan, som kan spridas offentligt här; klicka på Minnesord nedan! Vi i dödsboet, brorsbarnen Björn, Mattias, Eva och Maria, skulle uppskatta detta. Helga var mycket aktiv i den förening som förvaltade Anna Lindhagens museum, Stigbergets borgarrum, på Södermalm i Stockholm. Hon var, genom att bl.a. vara föreningens ordförande i många år, mån om att förvalta arvet efter sin kända morfarssyster Anna. Helga uppfyllde, mer än de flesta, innebörden i begreppet "ensam är stark". Efter en kortare förlovning på 1950-talet förblev hon ensamstående, men deltog nästan som en extra familjemedlem i sina bröders familjer. Hon hade alltid stor omsorg om sina nära släktingar. När hennes mamma Greta behövde det på sin ålderdom som änka, bosatte sig Helga återigen i sitt barndomshem i Bergshamra under de år Greta hade kvar och lämnade sin lägenhet obebodd. När min pappa blivit både skadad i hjärnan och änkling, tog hon på sig en nästan daglig tillsyn, tvätt och inköp. Vi brorsbarn fick under barndomen ofta henne som barnvakt eller sällskap t.ex. på sportlov i fjällen och naturligtvis på Puttisholmen på helger och somrar. Och på den vägen var det sedan genom åren. Även mina barn fick en nära relation med henne med täta kontakter. Puttisholmen var Helgas andra hem. Här tillbringade hon många helger och huvuddelen av sommaren, vilket ofta inte avbröts av nåt annat än hennes bilresa till sitt traditionella besök hos släkten Lindhagen på Bredgården i Västergötland. När Helga föddes 1930 hade hennes morfar och mormor redan 20 år tidigare köpt sommarstället på Puttisholmen, så vistelserna där ute pågick hela hennes liv. Hon njöt där av vad naturen gav, simmade runt udden, skötte om båtarna och husen samt lät för tio år sedan komplettera bebyggelsen. Helga blev jurist innan det blev riktigt vanligt med kvinnliga jurister. Hon gjorde domarkarriär och är fortfarande idag ett namn i många juristers minne, såsom respekterad rättrådig och lite hårdför rådman vid Södra Roslags tingsrätt. Hon hade som jurist tidvis också andra uppdrag, t.ex. var det Helga som höll i pennan när grundlagen skulle ändras för att möjliggöra kvinnlig tronföljd. Vi saknar nu Helga med alla hennes aktiva omsorger, hennes goda minne att tillfråga och hennes mycket stora allmänbildning och allmänintresse vid diskussioner och frågesportskvällar. / Björn Rossipal