En trött liten Mormor med silvergrått hår och en panna som plöjts av bekymmer och år. Med en blick som var leende solig och klar. Så lever din bild bland de dina kvar.
En trött liten Mormor med silvergrått hår och en panna som plöjts av bekymmer och år. Med en blick som var leende solig och klar. Så lever din bild bland de dina kvar.
En trött liten Mormor med silvergrått hår och en panna som plöjts av bekymmer och år. Med en blick som var leende solig och klar. Så lever din bild bland de dina kvar.
En trött liten Mormor med silvergrått hår och en panna som plöjts av bekymmer och år. Med en blick som var leende solig och klar. Så lever din bild bland de dina kvar.
Finaste Mormor!
När de varnat om åskan denna veckan har min första tanke varit att jag måste ringa och säga det till dig,eftersom du är precis lika åskrädd som jag är och vi har alltid kunnat vara lite hysteriska över det tillsammans och det har på något konstigt sätt lugnat oss båda. Men sekunden senare har jag insett att det inte går,du finns inte längre och det lugn du gav mig,trots att du själv var rädd,kommer jag inte få känna igen.
Det finns ingen som du,som å ena sidan kunde vara så bekymrad för de i din närhet men som samtidigt kunde ge ett sånt lugn och en sådan omtanke när man som mest behövde det.
Nu hoppas jag att du är på en plats långt borta från åska,blixtar och oväder. Någonstans där solen alltid lyser men där det är lagom varmt eftersom du hade svårt för värmen. Någonstans där du kan sitta på en brygga och doppa dina varma fötter i det kalla vattnet,det var ju något du älskade.
Jag saknar dig så...stunderna vi kunde sitta och skvallra om något obetydligt som vi läst i tidningen, dina sms med hjärtan och fina emojis,dina likes på Instagram,din fantastiska mat,dina stunder med dina barnbarnsbarn...men framför allt saknar jag ditt skratt. Det hjärtliga lite råa skrattet...och din omtanke..den omtanken hoppas jag alla människor får uppleva.
Sov gott finaste mormor...
Släckt och stilla nu. Minnen fyller hela luften.
Tiden fortsätter att gå, nätter och dagar blir till veckor och år.
En saknad utan slut.
Nu står din stickkorg orörd och det finns ingen som kan svara oss på vad det skulle bli för något.
Sov gott mamma