Görel Aneby

Tack, Billa, för det Du har gett och betytt för Nils och mig och våra barn! Du hade många namn, men också många funktioner. För Nils var Du moster och dessutom som en extra mamma och syster!

️

Min fina farmor. Jag älskar dig så ofantligt mycket och jag hoppas att du vet det. Att du varit tvungen att lämna oss så tidigt för att vara en ängel i himlen är hemskt. Jag visste att vi någon gång skulle behöva skiljas, den dagen har alltid varit fruktad. Om jag vetat att det varit den sista gången vi sågs hade jag aldrig åkt hem. Du är så saknad. Du är den finaste människan, och nu den finaste ängeln.

Så har pappa Bengts söta lillasyster lämnat oss, Den sista i syskonskaran. Du var en kvinna med många namn. Har känt dig som Rigmor, Billa och Görel, Anta kommer sakna telefonsamtalen med sin kära svägerska. Du var så mycket yngre än henne och Bengt. Och ändå har du varit en av hennes sista generationskamrater. Det blir tomt utan dig. Till alla er andra som nu sörjer Görel för den glädje hon spridit i era liv vill jag förmedla de ord av Harry Martinsson, ord som betyder mycket för mig och som jag själv haft bruk för sedan jag förlorade min kära Pepita tidigare i år: Varje djup sorg har en förlorad glädje till föremål Tappa inte bort denna riktning Låt inte sorgen glömma sitt ärende Sorgen är den djupaste ära som glädjen kan få .

Du är hallonen på buskarna, gullvivorna på ängarna och domherrarna på de snötäckta grenarna. Tack för alla delar av världen du öppnade för mig och tack för alla stunder vi delat, bara du och jag. Du lever för alltid kvar i minnet. Du är för alltid saknad. Älskade mormor, vila i frid.

Sov gott, mormor. Du som alltid läste Astrid Lindgrens Junker Nils av Eka för mig, trots att du tyckte att den var så hemsk. För du visste att jag älskade den. Du som klagade lite över att jag ville ha nästan ostekta pannkakor, men som ändå gräddade dem åt mig, för det var så jag ville ha dem. Du som tog med mig på cykelturer och hundpromenader, på bio och på långa sommarlov uppe på Stordjupet. Det var hos dig vi firade jul, och du lärde mig konsten att rimma på julklapparna. Det har jag fortfarande med mig, men mina rim blir aldrig riktigt lika fyndiga som dina. Jag önskar att jag hade sparat dem. Det är så ofattbart att du bara kan försvinna. Du har ju funnits här jämt. I hela mitt liv. På något sätt trodde jag att du skulle fortsätta göra det. Om jag någon gång får barnbarn är du mallen jag vill stöpa mig själv i. Den som ger ovillkorlig kärlek och trygghet, utan att kräva någonting tillbaka. Som alltid finns där. Tack för allt du gav mig

Älskade mamma, allra finaste mormor, bästa svärmor, hur ska vi klara oss utan dig? Vi minns dig med oerhörd värme och kärlek men tomheten känns svår just nu. Med tiden minns vi alla lyckliga stunder där du alltid har funnits med oss och tror du fortfarande är det, fast på en annan plats, nu tillsammans med pappa.

För oss var hon Billa. Fin moster och fin Gudmor. Hela familjen Andreas saknar henne.