Sören Larsson

Sören, du som vid tre olika tillfällen stöttat mitt och Mias liv finns tyvärr inte längre bland oss. Du var min mentor när jag 19 år gammal 1966 började på Veckans Affärer där du var redaktionschef. Jag hade ingen journalistutbildning, hade tagit studenten en vecka tidigare och behövde din stöttande hand för att komma in i tidningsvärlden. Du fanns där med uppmuntran och konkreta råd och hjälpte till att göra mig till journalist. Din andra stora insats gjorde du fem år senare när jag satt arbetslös hemma efter en större offentlig konflikt med min arbetsgivare. Då ringer du och frågar om jag inte borde börja på SVT och programmet Insyn där du var producent. Där och då visade du ditt mod eftersom det var mycket kontroversiellt att anställa mig. Ditt tredje och och för mig och Mia avgörande insatsen kom några år senare. Din omtanke om Mia och mig visade du genom att rekommendera mig till ett jobb i Sundsvall som gjorde att jag genom det kunde få en fast tjänst och möjlighet att flytta till Göteborg och Mia. Utan den insatsen vet vi inte hur det skulle ha slutat. Senare har vi setts ett antal gånger och det har alltid varit lika roligt. Många minnen, mycket värme och många skratt. Tack Sören för att du funnits Ulf o Mia Källström

Sören, så länge jag kan minnas har du alltid funnits som en viktig person i familjen. Nu har jag förlorat min sista länk bakåt i tiden. Jag kommer att sakna din varma röst och kloka ord.

Sören, du var alltid så nyfiken på dina medmänniskor och samhället. Efter andra världskriget åkte du på motorcykel genom Europa.