Stefan Käll

Kära Stefan! Kära Stefan, det är så tomt utan dig så hela jag går sönder. Du är med mig hela tiden och jag ser dig överallt. Kära Stefan, det gör så ont så ont och ingen kan ana hur ont det gör i mig. Kära Stefan, du gav mig styrka varje gång jag kände mig svag. Hur ska jag kunna känna mig stark igen? Vem kommer att ge mig styrka igen? Kära Stefan, varje gång jag gråter får jag en kram från min son Adam som säger åt mig att du är i himmelen. Adam säger att du mår bra nu men det gör inte jag. Jag mår inte bra alls nu. Jag har hört i hela mitt liv att nummer 13 är en symbol för otur men jag trodde aldrig på det. År 2013 förlorade jag många och nu i år den 13 januari så förlorade jag dig, en person som har blivit en stor del i mitt liv, så stor att du fyllde tomrummet efter de andra jag hade förlorat tidigare i mitt liv. Den 13 januari känns det som om jag förlorade allt när du dog. År 2013 förlorade jag min pappa, min fru, min hund samt många av mina nära och kära men framförallt ett land som jag har älskat. Jag både sörjde och har sörjt men också fortsatt att sörja tills jag trodde att jag aldrig mer kommer att sörja någon annan i resten av mitt liv. År 2015 kom jag till Sverige och var då trasig i själen. Jag visste att jag hade överlevt och att jag lever men förstod inte varför jag fortfarande levde. Det enda jag visste var att jag lever för att det finns några kvar av mina nära och kära, framförallt min son Adam och min mamma, som jag lever för. Sedan började jag lära mig svenska och jag har haft många fina lärare och vänner. År 2016 träffade jag dig, Stefan. Vilken människa! För varje dag vi träffades så blev vår relation större och djupare. Stefan, du blev min pappa, min bror, min vän, min lärare samt min arbetsgivare. Du blev vårt allt. Du tog oss under dina vingar och vi blev som en familj. Det var du, min son Adam, min mamma och jag själv blev en familj. För min son Adam så blev du både bror, far och farfar i ett. NI älskade varandra med en äkta och ren kärlek. Sex år nära tillsammans med dig gick så snabbt och vi betydde så mycket för varandra och hade så många planer framöver i en gemensam framtid. Jag har så många minnen med dig. Åh, vilken människa du var! Du var en kämpe från första sekund till sista sekund i livet. Trots att du var född utan armar och kämpade hela sitt liv på grund av det. Du blev särbehandlad, diskriminerad, mobbad och bortglömd av många. Sedan fick du stroke och slutligen cancer. Hur ska jag klara mig utan dig. Jag saknar dig och kommer att göra det i resten av mitt liv. Jag kommer aldrig att glömma dina blåa ögon som gav både trygghet och frid. Det fanns krig i mitt hjärta före vi träffades men när du kom in i mitt liv så blev det fred. Jag har svårt att uttrycka alla känslor jag känner. Du vilar i mitt hjärta och jag kommer aldrig, aldrig att glömma allt du har gjort och betytt för mig. Feras

Stefan, minns när jag träffade dig via STIL på 1993. Det var 30 år i år. Men nu finns inte du. Det är ofattbart. Du är yngre än mig. Du har varit en mentor. Och nu då? Du lämnar en tom rum., Sällen säger jag varför nu för tiden. Jag vet hur livet kan vara. Men ditt öde var för mycket. Cancer också.. ibland kan jag tänka mig att jag kommer vara redo att korsa över till den andra sida. Men jag vet också att när vi lämnar vi lämnar många med en saknad. Tråkigt att inte kunna ringa dig och säga hej. Prata om allt vi behöver göra. Men så är det. Rest in Power Stefan. Du åstadkom så mycket under din tid. Tack och hälsa alla andra där borta️. Kram Jamie

Stefan! I mer än 35 år har vi delat livets väg tillsammans i en rad olika förtroendeuppdrag och verksamheter. För mig kommer du alltid vara den som stod upp för alla människors lika och okränkbara värde. Du gav tidigt allt stöd till oss (då) unga i dåvarande DUNS, NHR:s ungdomsorganisation. Att bidra till ett bättre liv var alltid en självklarhet för dig. Tack Stefan! Du visade vägen för den som inte trodde det fanns någonsin väg. Du peppade den som kände att modet och ork svek. Du var själv ett bevis på vilken inneboende kraft varje människa har. Du är för alltid saknad men aldrig glömd! Tack Stefan! Vi möts i land ovan molnen.

Vila i frid Stefan

Tack Stefan för allt du gjort för Neuroförbundet och våra medlemmar. Ditt stora engagemang för mänskliga rättigheter och stora rättspatos har gjort skillnad för många människor. Jag personligen har också dig att tacka för att jag fick möjligheten att engagera mig i Neuro. Ditt liv blev alldeles för kort, men ditt minne kommer att leva kvar!

Tack Stefan för din kamp i funktionshinderrörelsen! Minns när vi träffades på 1980-talet på dåvarande NHR och du var en nykläckt jurist. Senast vi hade kontakt var i somras. Jag tyckte verkligen om dig.