Therese Rödin

Mamma! Glad midsommar, hoppas rosorna har slagit ut där du är! Nu har jag träffat dig i mina drömmar flera gånger. Det kändes så skönt att krama dig, prata lite och lätta hjärtat. Fråga hur du mår. Denna hemska sjukdom som skapade så mycket smärta och ångest. Det var så fruktansvärt synd om dig men du var alltid så oerhört tapper och tog tillvara på alla ögonblick. Ända in i slutet av livet ville du så gärna träna trots ett ben som inte alls hängde med. Jag minns att du släpade med benet, pappa och mig till simhallen. Pappa och jag var griniga, blockerade, sorgsna och vilsna. Jag var tvungen att gå upp ur bassängen för att kräkas i handfatet... Du å andra sidan bidrog med positiv energi, simmade en halvmilv och masserade mig i bastun... Din kraft fanns där hela vägen ända in i kaklet. Ditt starka goda hjärta som så gärna ville fortsätta, som så gärna ville se rosorna slå ut och barnbarnen växa. Jag vet att sorgen är priset vi betalar för all den kärlek vi fått och att ingenting någonsin mer blir sig likt. Vad skulle jag inte ge för en endaste stund till med dig? Jag tänker på alla gånger jag varit omöjlig och orimlig. Förlåt. Jag önskar jag öppnat hjärtat mer, varit mjukare, kunnat ta emot goda råd och funnit orden oftare. Jag hör fortfarande din röst när jag behöver ett råd och nu tar jag alltid emot det med öppna sinnen. Vi är rädda om och tar hand om varandra som du sa.. Jag önskar du fått vara med och se barnbarnen utvecklas. De pratar ofta om dig med kärlek, värme och tacksamhet. De beundrar och kramar saker du sytt och håller i myskänslan du skapade. Du fattas oss! Kom tillbaka i mina drömmar, jag vill krama dig och berätta hur mycket du betytt och fortfarande betyder för mig varje dag. Massa kärlek och tacksamhet vill jag fortsätta att ge dig. Tack för att jag fick världens bästa mamma, jag hoppas innerligt att jag fick dig att känna det. Linda