Christian Ström

I love you Dad

Tack för att jag fick vara med på begravningsgudstjänsten i fredags. Det var en mycket fin ceremoni med tänkvärd och fin diktläsning, ett mycket bra griftetal byggt kring Psaltaren 23, på ett för mig nytt och mycket givande sätt. Jag kunde verkligen se framför mig hur Christian en gång var, och hur mycket han betytt för mig i scouterna, i gymnasiet, i studentkretsar och framför allt i båt- och seglingssammanhang. Jag hoppas ni hade trevligt på minnesstunden. Tack för fina kort här på minnessidan och i Galleriet.

Det är vemodigt. En del av ens tidiga liv försvinner, då barndoms- och ungdomsvännerna går bort. Christian var en av dem. Hans öde blev hårt. En så genial person, som så tidigt drabbas av en så svår sjukdom. Ändå behåller Christian glöden och gnistan och får ett långt liv. När Christian inte längre kunde komma ut till Björkö, tappade vi kontakten. Jag visste inte var han fanns. Av en tillfällighet får jag reda på att han nu gått bort. Och erfar, när han är död, att han tillbringat sina sista år ett par hundra meter från min yngste brors hus i Askim. Men barndoms- och ungdomstiden då vi tillbringade somrarna på Björkö är fylld av glada minnen där du Christian och dina föräldrar Märta och Gösta upptar en stor plats. Åh så många glada skratt och tokigheter, så många roliga kalas som ägt rum på Nabben, i Gröten och i er lilla stuga! Jag fick teckna och måla som jag älskade, med Märta. När det regnade låg vi uppe på er vind och myste och läste Kalle Anka, sådana onyttiga tidningar fanns inte i vårt hem. När det var vackert väder var vi naturligtvis vid havet och på stranden. När inte, som Mats berättar om, treklövern Christian, Mats och min bror Claes ordnade sina Olympiader. Nu får Mats hålla dem i minnet, då Christian är borta efter en lång tids sjukdom och min bror Claes blev cancers offer vid 67 efter endast ett års sjukdom. Och så spelade vi teater! "Per som inte var rädd". Min lillebror var Per - i sina nya leopardbadbyxor och ditmålade skäggstrån på bröstet ( vi glömde tvätta bort dem, så till hans förtret och hans kamraters skadeglädje satt de kvar då han kom till simskolan). Jag var häxan, du Christian och Claes var trollen. Redan tidigt visade du dina skådespelartalanger alltså! Vi ansågs så duktiga att vi t.o.m. gavs den stora äran att spela upp vår pjäs för alla gästerna på badhotellet. Nu är du borta. Men minnena består! Ditt liv blev svårt. Men ändå kunde du ge stöd och sprida glädje till så många. Det tackar vi dig för!

Tack från hjärtat till alla som uppmärksammat och hedrat Christian, min fars, minne. Tack till er som deltog i någon del, eller hela, begravningsceremonin. Tack till alla er som bidrog på distans, med vackra minnesord. Tack, inte minst, till er som deltog i den efterföljande minnesstunden. Jag är överväldigad och ödmjuk inför alla donationer som lämnats. Forskningen måste gå framåt efter detta! Tack Stig och Gun. Tack Lova, Ewa-Karin och Helene. Tack Kerstin S, Roger, Linda och Sofia. Tack Kjell och Lillian. Tack Lena och Finn. Tack Lars och Cristina. Tack Lennart. Tack Kerstin E, Stig-Olof och Lars. Tack Johan. Tack Ylva, du gav två gåvor. Tack Sven A med familj. Tack Sverker och Erna. Jag kommer aldrig att glömma vilket stöd ni varit för mig i och med ert deltagande.

Det var ett privilegium att lära känna Cristian vi önskar honom frid.

Christian och jag träffades när vi som extra ämne under våra studier samtidigt läste ryska på Göteborgs under två terminer 1966-67. Vi fann varandra rätt snabbt och blev med tiden mycket goda vänner. Christian kom att stå min familj nära under alla år, vi umgicks mycket, reste tillsammans och minnena är otaliga. Och det är goda minnen av inte bara en kär vän, utan av en unik personlighet, en högt begåvad, för att inte säga genial människa, dessutom med ett så stort och gott hjärta - alltid hjälpsam, förstående, ofta glad och skämtsam. Om mänskligheten bestod av sådana personer som Christian så tror jag att vi skulle ha fred i världen och en mycket bättre värld. Nu skall väl sägas att Christian hade det jobbigt ibland, förutom den långa sjukdomstiden, och även han kunde bli nedstämd. Men kanske för drygt tio år sedan så upplevde jag att han kom till insikt om Gud och att han överlät sitt liv till Gud. Detta framgick särskilt när Christian och jag bad tillsammans, vilket vi gjorde så länge han hade den förmågan kvar. Mitt intryck är att Christian under senare år hade ett slags frid i själen, trots de dystra omständigheterna. Efter mina besök hos honom tröstade jag mig ofta med att Christian i alla fall var vid gott mod! Därför tror jag att Christian också har frid nu när han är "på andra sidan", där jag hoppas att så småningom få träffa honom igen. - Då kommer vi säkerligen att krama varandra, berätta minnen och ha kul! Nu ber jag om Guds välsignelse över Christians själ och jag tackar Gud över att ha haft förmånen att ha denne kärleksfulle, tillgivne och underbare man till min nära vän. Frid över Christians vackra minne!

Det har varit fint att jobba hos och med dig Christian, och det känns väldigt tomt när du inte längre finns med oss. Sov i ro 🌤

Tack för all vänskap och för Ditt goda hjärta och glittret och djupet i Dina ögon ! Säker vid rodret i rykande storm, såväl som i lugna vatten i solblänkt skärgård, och för fulla segel. Du ville hissa på när jag ville reva. Men när vi gemensamt hissade på, och Kaj sa att det håller nog, så vann vi pokalen i Höstracet. Vital kämpaglöd och kamplust också i våra "olympiader" på Björkö. Du var bäst i kula och diskus, jag bäst på 100m. Claes bäst i höjdhopp. Till mitt förtret var ni båda bättre i fotboll. Knivskarp i tanken och vass i repliken också i de vittraste sällskap. Jovialisk, gemytlig, underfundig Göteborgsk humor, och sprudlande spexig glädje i Paradiset på Björkö, men också på scen och kabaret. Osviklig musikalisk känsla. Din melodi var oftast munter, men också varm och innerlig! Alltid varm och äkta omtanke och omsorg om Dina vänner. Christian, Du har en stor plats i mitt hjärta! Tack för att du finns. Mats

Christian var en person som jag tyckte oerhört mycket om. Han var så snäll och omtänksam. Jag kände att han brydde sig om mig. Han och hans familj var som en extra familj i min barndom. Han var så underbar att det inte går att beskriva. Jag kommer aldrig att glömma honom!!!

Tack för fina minnen från Björkö och från gemensam segling i Bohusläns skärgård!

Christian, en av släkten Malmqvists kusiner, jag minns med glädje våra roliga möten som barn och kusinträffar som vuxna. Jag minns ditt skratt, din glädje att berätta historier, att sjunga och deklamera. Jag minns din glädje över att umgås med oss andra i släkten. Nu är du borta, Anna har mist sin pappa, jag har förlorat ytterligare en i kusinbarn men, jag kan höra ditt skratt när helst jag vill!

Christian kommer för alltid finnas i min minnesskatt. Roliga barndomsupplevelser och härliga vuxenmöten fyllda av skratt och allvar.