Åh Mamma vad jag saknar dej. Skulle verkligen behövt dej nu. Får prata med dej få gråta i dina armar. Att få lite mamma tröst nu.
Jag saknar dej, och jag älskar dej min fina och underbara mamma.
Fina Ingela ,
Det finns inte ord för hur jag känner. Det är så ledsamt.
Det var inte så här det skulle bli och sluta, det är de tankar jag har i huvudet hela tiden.
Du är en av dom finaste och snällaste personer jag känt.
Jag var hos dig nästan vartenda sommarlov och det är så fina minnen.
På söndagen du gick bort var vi hos dig och jag skoja med dig, "Hej Ingela, Det är din favorit som är här ,din favoritkusin som vi alltid startade samtalen med och du skrattade . Då slog det mig och jag sa, Herregud var hos dig jämt du blev verkligen aldrig av med mig. Då tittade du på mig och log, och det tar jag med mig.
Så många fina minnen, cykelturer genom skogen , vi badade vid Rudan. Första utlandsresan med dig Anders, Milla och Hanna.
Jag älskade att vara hos dig och Anders och era barn. Kamilla, Hanna, Sara ,Robin. Jag kände mig alltid så välkommen!
Du har alltid kämpat för dina barn och jag har aldrig sett dig arg.
Nu är du i himlen hos Mormor Brita och Morfar Holger och min moster Maggan, din mamma, som jag vet att du saknat så mycket .
Jag lovar, vi ska ta hand om varann här nere, och vi finns här för dina barn!
Har lovat Milla att baka mormorsbullar till din dag , hon blev så glad :)
Kommer sakna dig massor Ingela
Kramar
Din favorit Helena
Hej bästa Ingela,
Nu försöker jag minnas alla skratt du bjudit på och vilket som var bäst!
Som oftast träffades vi i Bålsta hos din moster Annica och morbror Lasse. Du han knappt komma över tröskeln innan alla skratta åt din underbara humor!
Är så glad att jag träffa min fru Helena och fick ynnesten att få träffa dig, det vart inte så ofta men alltid efteråt hade jag lite träningsvärk i magen av alla skratt när du berätta dina tokiga skämt!
Vår pappa Leffe fick precis som du en stroke, och sen en till och det är så ledsamt att se en närstående kämpa med talet, förvirringen om vad som hänt däruppe i huvet! Jag följde med Helena och besökte dig och var livrädd att få se detta smärtsamma en gång till. Men självklart ville vi alla stötta dig i din kamp.
Vi kom in i ditt rum och jag tror inte min rumpa hade landat i stolen där vid köksbordet fören du, precis som vanligt, skrattade, och tog emot Helenas skämt, då kändes allt mycket enklare.
Ingela, livet är tyvärr inte rättvist, du fick åka iväg alldeles för tidigt, men en sak vet jag, dom kommer få jäkligt roligt däruppe när du kommer fram.
Ta hand om dig Ingela, du finns alltid med oss.
Massor av kramar från mig
Peter