Vårt liv är en vindfläkt, en saga, en dröm,
en droppe som faller i tidernas ström.
Den skimrar i regnbågens färg en minut,
brister och faller och drömmen är slut.
Pappa, du klev över tröskeln på andra sidan.
Vi var många nära dig vid ditt sista andetag.
Himlen fick en ny starkt lysande stjärna.
Du fick ett långt liv som du själv sa, du ångrar inget.
Du sa att du var nöjd över själva livet och vad det har
givit dig pappa.
Vi vet att livet både ger och tar.
Så jag tar ett farväl, och jag hör dig ropa - "skota hem"
Jag drar nu själv i tampen för att bestämma seglets riktning mot vinden.
För vi vet båda att man inte alltid har läns med vinden.
Farväl, din dotter Laila