Karl-Erik Sandberg

En vecka har gått sen vi tog ett sista farväl. Det är så definitivt med begravning. Jag vill bara tacka alla som deltagit och hjälpt oss att minnas pappa. Sorgen finns där men samtidigt är det lätt att den övergår i glada tankar om vilken härlig och närvarande person du alltid var. Jag saknar inte dig från de sista åren då du gjorde det till din livsuppgift att hjälpa mamma så bra som möjligt utan jag återkommer alltid till åren efter pensionen fram tills flytten från Lötsvängen. En finare och mer ädel människa än den versionen av dig är svårt att hitta. Hoppas du har hittat fram mamma nu och att ni sitter där i ert nya kök, spelar kort och som vanligt alltid med lagomt mycket bryggkaffe.

Till slut orkade du inte vara klippan längre. Vi har älskat varje sekund du funnits i våra liv. Du var inte en man med stora ord eller utsvävningar men likt jorden självt har du alltid funnits där. Tystlåten och kalkylerande, låtit oss göra våra misstag men alltid redo att rycka in, ta tag, hjälpa till och finnas där när det behövts. Nu får vi klara oss själva en stund. Det kommer nog gå bra för du har lärt oss väl. Saknaden kommer dock aldrig släppa, minnena av den du verkligen var bevarar vi varmt i våra hjärtan. För din skull hoppas jag att det verkligen finns en möjlighet till att du får återförenas med mamma, för den sorg du lät uppvisa var så smärtsam och nedbrytande så vetskapen om livslång kärlek är verklig, den finns där. Det var du ett levande bevis för. Älskar dig alltid.