En ensam seglare, på väg över djupa vatten. För att känna hav och vind en sista gång. Att med släckta lanternor, segla in i den sista natten. När livets dag har blivit skymning, och tillvaron för trång som en stjärna, som vandrar över himlen.
Det sägs att bara tiden går, ska den läka alla sår som sorgsna hjärtan gömmer. Visst är vårt minne ofta kort, men att en när och kär gått bort är något man aldrgi glömmer. En tröst för den som lämnats kvar, är hoppet som ens hjärta har trots tårarna man gråter. För himlens eget löfte är, att älskar man varandra här så möts man en gång åter