Vilken tur att vi träffades innan vi dog
mer kan man knappast begära
Folk föds och försvinner och missar varandra
men vi fick en stund vara nära
Du lever en sekund, jag en annan
vi möttes i mitten av den
Det ser ut som en tanke
en mästarplan
en gest av en okänd vän
Somligt förstod vi
annat inte
Vi gjorde så gott vi förmådde
Vi var blindskrift för varandras
fumliga fingrar
Vi anade, gissade, spådde
Kan man någonsin göra något annat?
Man får lära sig ett sätt att finnas
Det vi aldrig nånsin förstod av varann
är det som är värt att minnas.
(Dikt av Sara Paborn)
Tack Ingemar för allt stöd du gett oss. Du följde morsan på möte i nov trots att du inte behövde längre men du velade stötta mig. Kommer aldrig glömma dig . Och vi kommer att minnas dina ord och allt du lärt oss. Nu kom du inte på min student som du sa i november. Men du är med mig/ oss i tanken ändå , alltid. Vi tänker på dig ️
.