Ludvig Herlevsson

Kommer aldrig glömma dom dagarna vi sågs på gymnasiet och du alltid piggade upp ens humör, du som verkligen fick mig att verkligen vilja kämpa på och bli nåt. Kommer aldrig glömma dig min vän vi ses på andra sidan när min tid väl kommer. Din musik kommer fortsätta att eka på maxvolym i hörlurarna. Vila i frid 🖤🕊️

Ludde du är min son Victors första vän! Vän redan på BB. Du och din fantastiska mamma Maria kom och hälsade på oss på SÖS när Victor var nyfödd, 3 v efter dig. Kärlek vid första ögonkastet och många skratt därefter. Har så många roliga, fina minnen av dig och Maria. Victor fick dig som första vän och du vet redan att din mamma, hon blev min bästa vän för över 50 år sedan och hon är det fortfarande! Förkrossande sorgligt att du inte är här med oss längre så vi kan se, höra och känna dig men i våra hjärtan och tankar kommer du för alltid att finnas kvar! Vi ses på andra sidan, vi älskar Dig! Catharina, med familj

my beloved friend, since you left my heart has been craving help... I can't do anything but crying for you, every day my thoughts are on you, I remember everything, your smile, your hug, your soul... Sometimes i wish that I could have helped you, I blame myself everyday for not making you stayed here with me, being safe and sound, my tears burns my skin, my thoughts will be always around you.. your last text was "i love you eme" and then you left me, with nothing than good memories... i can't wait to be by your side again, I still remember the warm of your hands, I will always remember your heart beats, the secrets that we shared, I will never forget you lud...

Tack för alla fina minnen och stöd genom åren . Musikalisk som även filosofiska sidor på livet. Kommer alltid missar all glädje och positiva skratt och den fina tacksamhet som du har . 🙏️

L

Min älskade pojke, jag vill skriva allt till dig - min kärlek till dig - men de ord som kan beskriva finns inte. Jag längtar så mycket efter dig. Mitt hjärta, hålet i den jag varit och den jag är, mamma- och Maria-hjärtat, har gått sönder. Ett hål i mig, i livet, ett hål i framtiden som aldrig kommer läkas. Älskade pojke, jag tänker på allt som fyllde både dig och mig när det var "som vanligt". Menar inte att du skulle vara 12 år i resten av ditt liv.... men den närhet vi hade, närheten som försvann. Tusen timmar i Fryshusets Skatepark. 10-12 timmar i hangaren vid "Värtan" - fem meter rakt ner. Pubertetssvett och Billys Panpizza-luft. "Mamma, du borde börja med skate, tror du skulle älska "verten". "Njaeee... jag tror inte att... ". Jag tänkte att jag nån gång kommer tacka för att jag fick vara med dig alla dessa timmar. Skate, Kendo-träning, timmar i cykelbanor, deltagande i din surfskola på Mallis. När du skulle lära mig åka Inlines och jag rammade det provisoriska staketet, i diket, intrasslad. Du - och jag - skrattade så att vi nästan kissade på oss. Jag sa "nä, det här är inte bra, vi ska ju till Calella/Barcelona i veckan!" Alla tåg vi åkt i hallen, jag och alla gosedjur som passagerare. Kvällspromenaderna. På Öckerö, i vår hyrda stuga vid havetl utsikt över klipporna och havet från tre håll. Hade stuvat in din cykel i "Silverpilen - värsta grymma bilen". Vi gick till hamnen, köpte nyfiskad Bergtunga (det godaste vi ätit), kostade skjortan men vi var där dagen efter igen, ännu världens godaste middag. Jag älskade varje sekund när jag stekte den där fisken och såg ut över klipporna och havet. "Kan vi inte åka på biltur?" Vår bästa gren. Genom snöklätt Stockholm sent på julafton. Snyggdrinkar på julaftons kväll (alkoholfritt), sen genom ett tomt Stockholm. Stannade på trottoaren vid NK, vi kollade julskyltningen. "Visa våfflan!" ropade jag när jag skulle fota dig på Åreskutans topp och vi skrattade ihjäl oss av "visa våfflan"... Du ville sova bredvid mig i stugan i Tänndalen "bäst för värmen" men egentligen var du rädd för att björnar skulle ta sig in i ditt sovrum. Den kvällen kollade vi på Dearhunter, wifin laggade men ändål... 'Det var vår sista sommar. 2013. Min sista sommar med min älskade pojke. Sen försvann du. DU. Har träffat dig glimtvis ibland. Du vet, jag har längtat så jävla mycket efter DIG. Ingen annan än DIG. "Mamma, du har alltid låtit mig vara "jag"!" Men du gick liksom vilse sen... Jag har sagt miljarder gånger att det aldrig är för sent. Likt som på El Camino (som varit min räddning) behöver du bara följa nästa pil, vägskylten. Jag vet att du ville, men gick vilse redan före den första pilen. Jag har sagt att så länge man fortsätter andas lever man vidare. Man har inte vägen klar för sig men så länge man inte lägger sig ner slutar andas, dör, kan man göra allt. Följ nästa pil så kommer du rätt. Men... min älskade pojke... du slutade andas. Dog. Allt är för sent. Jag är så ledsen. Jag vet att du tog med dig mitt hjärta. Det är ett hål där som aldrig kommer läka. Aldrig. Nu måste jag fortsätta andas och liksom överleva för att leva vidare, leva klart det långa liv jag ska ha. Jag ska fortsätta tills naturen bestämmer att det är dags. Men jag saknar dig obeskrivligt mycket. Längtar så mycket efter dig. Älskade Ludde - kom tillbaka! Ska inte utveckla det men kände när du blev till (27/7 1997) och sen föddes du kl. 14.36 torsdagen 5/3 1998. Jag klippte navelsträngen. Jag var intill dig när du tog ditt sista andetag kl. 20.55 19/7 2024. Sen slöt jag dina ögon. Vackert men outhärdligt. Jag älskar dig. Älskar älskar älskar. Tack för att jag fick bli din mamma. Det har inte alltid varit lätt men jag älskar dig. Är stolt. Min älskade pojke, ha det så himla bra och roligt! Kom och hälsa på, Snälla snälla snälla. All min kärlek till dig - ända in i evigheten. Tills tiden tar slut. Och det gör den inte. Så länge man fortsätter andas, så... Jag älskar dig! // Mamma

Ludvig. Det är så mycket dubbla känslor. Jag trodde att jag förstod och visste. Har alltid känt igen mig i dig, men såklart aldrig känt din smärta. Jag såg men kunde inget göra. Allas eget liv. Din omtanke, energi och kärlek har inte gått någon förbi. Jag saknar dig och dina innerliga kramar så helvetes mycket. Evig kärlek. Pappa

Fina Ludde, mitt möte med dig var speciellt - och jag blev så glad att du bjöd in mig till din konsert. Du skötte ju muisken på partyt. Så lätt att tycka om dig, så passionerad i musiken. Jag hoppades så att du skulle besöka mig men vi hann inte träffas igen - men jag hade roliga dagar med lille Viggo och Åsa. Det finns ett mörker som.sannerligen inte är lätt att tampas med och jag är så ledsen över att det tog med sig dig. Jag tror nog inte du vilar i frid men att du dansar i den. Vi ses säkert igen! Kram Sofi

Åh Ludde. Du var och du är, omgiven av kärlek, av många. Jag hoppas och tror att du förnimmer det, när du vilar.

Som två famlande tonåringar möttes vi i skärvorna. Tack för att du var så god när jag hade så ont. Du var så ofattbart genomsnäll och du kunde le så att det värmde upp de mest frusna delarna i mig. Det smärtar mig att du lämnat jordelivet och dina anhöriga, men mitt i allt det fula finns något fint; det finns något läkande i vetskapen om att du får vila nu. På en plats där ingen ondska finns.