"Gud, i dina händer lägger jag mig ned. När jag går till vila är du med.
Dina händer bär mig genom rum och tid. Jag förblir i ljuset i din frid."
Psalm 769, vers 4
"Gud, i dina händer lägger jag mig ned. När jag går till vila är du med.
Dina händer bär mig genom rum och tid. Jag förblir i ljuset i din frid."
Psalm 769, vers 4
"Gud, i dina händer lägger jag mig ned. När jag går till vila är du med.
Dina händer bär mig genom rum och tid. Jag förblir i ljuset i din frid."
Psalm 769, vers 4
"Gud, i dina händer lägger jag mig ned. När jag går till vila är du med.
Dina händer bär mig genom rum och tid. Jag förblir i ljuset i din frid."
Psalm 769, vers 4
Nu har det gått en tid sedan jag fick följa med dig dina sista andetag i livet.
En bild som återkommer till mig sedan dess är hur du nu fått lätta ankar och kasta loss. Att du med fyllda segel och en fin bris seglar ut där havet öppnar upp. Ett leende på läpparna, och en upptäcksresandes frihet i bröstet.
Lycka till på färden pappa. Kanske är det så... att det är nu det börjar
Fredrik och Lotta, Daniel, Karin och Thore2024-09-10EFS riks (Evangeliska Fosterlands-Stiftelsen)
Ditt kors ska skina för min blick när sist
Jag somnar in O Herre Jesus Krist
Då viker natten, morgon bräcker klar
I liv, i död bliv Herre hos mig kvar
Vila i frid
Varmt deltagande i sorgen och saknaden
Laila Lundström
Lars Lundström m familj
AnnaKarin Lundström m familj2024-09-10Strokeforskning i Norrland
Det ligger en båt o väntar på mig
vd en strand
en gång skall den föra mig bort
till ett välsignat land
Bortom dess gräns jag anar en hemlighet
en värld av lycka som ingen vet.
sov i ro
Ann-Louise o Dan Burström . Vårt varma deltagande i sorgen och saknaden 2024-09-09
Marianne och Torbjörn 2024-09-08
Lena
2024-09-07
Det var länge sedan du höll i ett par åror, men häromkvällen tog jag en roddtur och tänkte på att det var du som lärde mig att ro och att förtöja med dubbelt halvslag. Tack för det, pappa! Vila i frid.
Din långa sjukdomskamp är över Farbror Rolf - du stred väl - vila i frid.
"Vad är det att dö annat än att stå naken i vinden och smälta in i solen som reser sig ur havet" Khalil Gibran (1883-1931)