Till minne av vår älskade mamma, mormor, svärmor, svägerska och vän
“När mammor dör, då förlorar man ett av väderstrecken. Då förlorar man vartannat andetag, då förlorar man en glänta. När mammor dör, växer det sly överallt.”
― Göran Tunström
Kerstin föddes och växte upp i Nynäshamn som den äldsta av fyra systrar.
Hon arbetade med telefonkonstruktion åt Televerket, där hon också träffade sitt livs kärlek, Anders. Tillsammans fick de två barn, Josefine och Maria, och så småningom även fyra barnbarn.
När hon fyllde 50 tog hon studenten och började läsa på universitet, marknadsföring och psykologi. Hon dansade och älskade att resa. Hon var den som såg till att familjen fick upptäcka allt från en svensk grottby till Bali. På äldre dagar var hon medlem i Munskänkarna och njöt av många härliga sammankomster och resor.
Kerstin brydde sig mycket om djur och natur, hon älskade sina hundar - först Bomi, sen Pamy, sen Tilda.
Som person var hon nyfiken på sin omvärld och diskuterade gärna. Modern musik intresserade henne och hon tyckte om att visa sin omsorg genom vällagad mat. Hon hade nära till skratt och hade alltid ett öra för att lyssna och ett råd om det behövdes.
Under 10 år vårdare hon maken Anders hemma med kärlek och envishet. Hon var hos honom till slutet, tillsammans med sina döttrar.
De två sista veckorna innan Kerstin blev sjuk var hon mer harmonisk och lycklig än hon hade varit på många år.
Vi är djupt tacksamma för tiden vi fick tillsammas. Vila i frid.
“När mammor dör, då förlorar man ett av väderstrecken. Då förlorar man vartannat andetag, då förlorar man en glänta. När mammor dör, växer det sly överallt.”
― Göran Tunström
Kerstin föddes och växte upp i Nynäshamn som den äldsta av fyra systrar.
Hon arbetade med telefonkonstruktion åt Televerket, där hon också träffade sitt livs kärlek, Anders. Tillsammans fick de två barn, Josefine och Maria, och så småningom även fyra barnbarn.
När hon fyllde 50 tog hon studenten och började läsa på universitet, marknadsföring och psykologi. Hon dansade och älskade att resa. Hon var den som såg till att familjen fick upptäcka allt från en svensk grottby till Bali. På äldre dagar var hon medlem i Munskänkarna och njöt av många härliga sammankomster och resor.
Kerstin brydde sig mycket om djur och natur, hon älskade sina hundar - först Bomi, sen Pamy, sen Tilda.
Som person var hon nyfiken på sin omvärld och diskuterade gärna. Modern musik intresserade henne och hon tyckte om att visa sin omsorg genom vällagad mat. Hon hade nära till skratt och hade alltid ett öra för att lyssna och ett råd om det behövdes.
Under 10 år vårdare hon maken Anders hemma med kärlek och envishet. Hon var hos honom till slutet, tillsammans med sina döttrar.
De två sista veckorna innan Kerstin blev sjuk var hon mer harmonisk och lycklig än hon hade varit på många år.
Vi är djupt tacksamma för tiden vi fick tillsammas. Vila i frid.
Till minne av vår älskade mamma, mormor, svärmor, svägerska och vän
“När mammor dör, då förlorar man ett av väderstrecken. Då förlorar man vartannat andetag, då förlorar man en glänta. När mammor dör, växer det sly överallt.”
― Göran Tunström
Kerstin föddes och växte upp i Nynäshamn som den äldsta av fyra systrar.
Hon arbetade med telefonkonstruktion åt Televerket, där hon också träffade sitt livs kärlek, Anders. Tillsammans fick de två barn, Josefine och Maria, och så småningom även fyra barnbarn.
När hon fyllde 50 tog hon studenten och började läsa på universitet, marknadsföring och psykologi. Hon dansade och älskade att resa. Hon var den som såg till att familjen fick upptäcka allt från en svensk grottby till Bali. På äldre dagar var hon medlem i Munskänkarna och njöt av många härliga sammankomster och resor.
Kerstin brydde sig mycket om djur och natur, hon älskade sina hundar - först Bomi, sen Pamy, sen Tilda.
Som person var hon nyfiken på sin omvärld och diskuterade gärna. Modern musik intresserade henne och hon tyckte om att visa sin omsorg genom vällagad mat. Hon hade nära till skratt och hade alltid ett öra för att lyssna och ett råd om det behövdes.
Under 10 år vårdare hon maken Anders hemma med kärlek och envishet. Hon var hos honom till slutet, tillsammans med sina döttrar.
De två sista veckorna innan Kerstin blev sjuk var hon mer harmonisk och lycklig än hon hade varit på många år.
Vi är djupt tacksamma för tiden vi fick tillsammas. Vila i frid.
“När mammor dör, då förlorar man ett av väderstrecken. Då förlorar man vartannat andetag, då förlorar man en glänta. När mammor dör, växer det sly överallt.”
― Göran Tunström
Kerstin föddes och växte upp i Nynäshamn som den äldsta av fyra systrar.
Hon arbetade med telefonkonstruktion åt Televerket, där hon också träffade sitt livs kärlek, Anders. Tillsammans fick de två barn, Josefine och Maria, och så småningom även fyra barnbarn.
När hon fyllde 50 tog hon studenten och började läsa på universitet, marknadsföring och psykologi. Hon dansade och älskade att resa. Hon var den som såg till att familjen fick upptäcka allt från en svensk grottby till Bali. På äldre dagar var hon medlem i Munskänkarna och njöt av många härliga sammankomster och resor.
Kerstin brydde sig mycket om djur och natur, hon älskade sina hundar - först Bomi, sen Pamy, sen Tilda.
Som person var hon nyfiken på sin omvärld och diskuterade gärna. Modern musik intresserade henne och hon tyckte om att visa sin omsorg genom vällagad mat. Hon hade nära till skratt och hade alltid ett öra för att lyssna och ett råd om det behövdes.
Under 10 år vårdare hon maken Anders hemma med kärlek och envishet. Hon var hos honom till slutet, tillsammans med sina döttrar.
De två sista veckorna innan Kerstin blev sjuk var hon mer harmonisk och lycklig än hon hade varit på många år.
Vi är djupt tacksamma för tiden vi fick tillsammas. Vila i frid.