Marianne Ramström

En sista hälsning

Mamman som aldrig gav upp. Hur mycket jobb o slit som låg framför henne tog hon alltid tag i det direkt utan att klaga. I Mönsterås som jag bara sett på bilder, hela släkten kom o vem fick laga mat? Mamma Samma sak i Jörlanda dit folk ofta kom o hälsade på. Vi hade en stuga med ett rum. Maten fick lagas utomhus, av Mamma. En sommar fick hon en son som bara fick ligga på en madrass, efter en liten luftfärd från mormors köksfönster. Vem ordnade allt? Mamma När hon jobbade på Tingströms i Mölndal så promenerade hon både dit o hem. Enkel väg 3,5 km o tänk på backarna hem ibland med fulla matkassar från stan, aldrig klagade hon. Tänk på henne o pappa som ställde upp när broder Pierre blev sjuk, aldrig klagade hon. När Pappa o Pierre lämnade oss, kom vi två mycket nära varandra. Så mycket vi pratade o grät tillsammans. När hon flyttade till Berzelius Äldreboende trivdes hon väldigt bra. Jag gick/åkte ofta dit och vi åt lunch tillsammans., då sken hon alltid upp. En gång harjag sett henne väldigt arg o förbannad. Det var när några stoppade hennes son att komma till Ramströmsträffen. Då fick jag nästan hålla i henne. Hon var rasande arg! När hon kände att så småningom skulle lämna oss, gav hon mig en massa papper och pärmar som jag skulle läsa och uppfylla när den dagen kom.. Hon har faktiskt komponerat sin egen begravning. Mamman som till slut gav upp! Tack för allt min goa Mamma ️