Ulf Omnell

Vila i frid

Vila i frid

Ulf, Vi var nära medarbetare i Parkinson Luleå i ett antal år. Du var viktig för vår förening. Din vänlighet, musikalitet och positiva anda bidrog till den trivsamma atmosfären. Dina mötesprotokoll var medryckande berättelser och värdefulla tidsdokument. Jag är tacksam över att ha lärt känna dig. Tore

Ja minnena lever kvar. Jag vet att jag var väldigt imponerad av Ulf när han sprang New York maraton. Tyckte han var en idol för mig som vågade och orkade. Men jularna som vi firade ihop är ändå mina starkaste minnen och Ulfs sinne för humor. Finns en jul som jag fortfarande minns väldigt starkt och som kommer upp som en flash back. Vi firar jul hemma hos oss och Ulf med familj ska precis gå för vi står i hallen. Min mage var orolig efter all julmat och jag råkade dra av en riktig rökare som aldrig tog slut. Pinsamt och jag skämdes. Dessutom var det ju julafton!!Minns att det enda jag fick fram var att den slet sig Tur nog så räddade morbror mig i den spända stämningen med och säga det var en pang avslutning på julafton Han hade alltid ord för allting med en tvist av humor oavsett situation. ️

Minnena kommer sakta tillbaka när man stannar upp och börjar leta lite i det förflutna. Känns nästan som att det är ett liv sedan, åtminstone ett halvt, för de flesta. För dig blev det så mycket längre. Tänker att det antagligen härstammar från min fina mormor, din mor. Minnena kommer åter och jag minns framförallt min barndoms jular där två familjer firade vartannat år hos, och med varandra. Jag minns jularna på grossistvägen där du alltid spexade med ljud och läten när du skulle serva i bordtennis i vår källare. (till stor glädje.) Minnena i Ersnäs när julbordet var bortstädat och kvällen alltid övergick i musikens tecken. Först din vinylsamling, och därefter alltid, ALLTID en hej dundrades boogie woogie på pianot. Dina händer och fötter dundrade i pianot (alltid såklart utan noter) så hade du spelat någon halvminut till så hade du antagligen gjort upp eld med det.. Så fantastiskt musikalisk! Minnena är många, men ett minne från Ersnäs går aldrig ur. Vi hade ätit upp julmiddagen för länge sen när du kommer på att köttbullarna som du hade rullat och stekt tidigare var kvar i ugnen. Som jag minns det (drygt 40 år senare) så åt vi dina köttbullar på stående fot som om det vore en cocktail bjudning och kvällen hade precis börjat, istället för att avslutas. Nu har det kommit till ett avslut, ett avslut som precis som köttbullarna kanske för någon annan är en början.. Morbror Ulf, om du stöter på min Mormor, din mor där du befinner dig, så kan du väl hälsa att vi döpte vårt först barn efter henne. Vår dotter Minna, det hade varit fint. Sov i ro Morbror️ /Pär

Sov i ro där björkar susa Sov i ro vid bergets rand Sov i ro där älven brusar Vila tryggt i skogens famn

Vila i frid Ulf🌹

Ditt minne kommer att leva även efter oss, för alla som kan läsa dokumentation om Dina skrivelser till Parkinson förening. Vila nu i frid!