Irma Minette Lövgren

Mor jag sitter här i tacksamhet för att du alltid puschade oss i skolan. Tack. Den här dikten är till dig pch den heter "Jag kommer från" Jag kommer från kaffepannan, från pendeln i vägguret, från virkade mästerverk. Jag kommer från skrattet runt köksbordet, hastbullar och mjölk, från skoteroverallen som luktar skog, eld och frihet. Jag kommer från gräset som vajar på myren och vinden som smeker skogsbrynet. Jag kommer från påsken vid älven, jag kommer från de livlig, de omtänksamma. Jag kommer från nattbadarna, hundälskarna och mysfikarna. Jag kommer från de som sparkar rundan med hunden, fast kölden biter hårt. De som fyller själen med tystnaden när de vandrar i skogen. Jag kommer från båtbyggarna och flottarna, från skogsmännen och kokerskorna. Från modern som matade småfåglarna på blecket, från sången hon nynnade i sitt bröst medan hon gjorde dagens sysslor. Jag kommer från de som aldrig blev för gamla för att leka kurragömma i sommarnatten och där barnens kärlek hängde på kylen som den största skatt.

Ingen hade kunnat få en bättre mormor än den vi fick. Du var den bästa mormor man kunnat haft. Den värme och kärlek du gav oss är få förunnat att kännas vid. Du gav oss ett hem och en fristad att komma till på fredagar efter skola och jobb, en gråhund som väntade i fönstret, småpalt och kött och alltid en varm efterlängtad kram. Vi fick en sån fin uppväxt och mycket pågrund av dig och morfar. Alla mina bästa minnen är hos er med mamma och syrran. Somrar i Ulriksberg, våren på älven och all tid i Långträsk är jag så glad av vi spenderade. Du var så snäll men hade också en fräck humor som gav oss många skratt. Vi hade aldrig tråkigt med er fastän ni var gamla, baka bråttombullar, köra spark med zingo, spela kort se något mysigt program på tvn om inte morfar hunnit före och satt på sporten. Att varje kväll när vi lagt oss be böner innan vi somnade var bland det mysigaste som fanns. Jag är så glad att vi fick vara med dig i din sista stund här i livet och be just dom bönerna vi alltid bett medan du tog dina sista andetag. Jag är så tacksam för att du var våran mormor, men jag kommer sakna dig alltid och hoppas vi får träffas igen.

När mammor dör förlorar man ett av väderstrecken. Då förlorar man vartannat andetag. Då förlorar man en glänta, skriver Göran Tunström. När mammor dör förlorar man en bit av sig själv. Och till vi ses igen mor tänker jag bland slyt som växer nynna. Vi ska måla hela världen lilla mamma, målar solsken varje dag. Vi som älskat dig ska försöka leva fullt för varje dag vi får behålla minnet och leva i värmen tillsammans. Vi ska minnas det vackra. Det här är inte slutet, till vi möts igen. ️

Jag hade 7 underbara veckor med dig Minette som min handledare när jag gjorde min praktik på hemtjänsten i Långträsk i slutet på 90 talet du var så go och glad å jag fick lära mig mycket tack för den tiden och sov gott du hade ett hjärta av guld

Sov i ro Barbro, Marie, Urban och Patrik