Du möter oss ej mer som förr
Välkomnande därhemma
Vid hemmets kära dörr
Där hörs ej mer din stämma
Din plats är tom vid fönstrets karm
Där du oss väntat ofta
Kring din gestalt, Din blick så varm
Blott minnets rosor dofta
Du möter oss ej mer som förr
Välkomnande därhemma
Vid hemmets kära dörr
Där hörs ej mer din stämma
Din plats är tom vid fönstrets karm
Där du oss väntat ofta
Kring din gestalt, Din blick så varm
Blott minnets rosor dofta
Till minne av vår käre Folke
Du möter oss ej mer som förr
Välkomnande därhemma
Vid hemmets kära dörr
Där hörs ej mer din stämma
Din plats är tom vid fönstrets karm
Där du oss väntat ofta
Kring din gestalt, Din blick så varm
Blott minnets rosor dofta
Du möter oss ej mer som förr
Välkomnande därhemma
Vid hemmets kära dörr
Där hörs ej mer din stämma
Din plats är tom vid fönstrets karm
Där du oss väntat ofta
Kring din gestalt, Din blick så varm
Blott minnets rosor dofta
Folke! Så fint att du fick vara hemma ända till slutet, omgiven av dina barn, Lars och Inger, och dina barnbarn. Nu får du och Lillie mötas.
Vila i frid!
Gunnel, Jan-Eric, Anders och Anna2025-02-04Cancerfonden
En gång blir allting stilla,
en gång får allting ro.
Ej något skall förvilla
min själ på kvällens bro.
Ej skall jag se tillbaka,
ej heller framåt än,
allt minne är och vaka
och liv och död min vän.