Vilho Säkkinen

Fina pappa. Du är så saknad. Humorn. Musiken. Snällheten. De öppna armarna och den öppna dörren hem till dig där man alltid var välkommen utan förklaring och frågor om man hade lite ”häng läpp” som du sa. Vid dina sista andetag hade du familjen bredvid dig som höll dig i handen när oändligheten öppnade sin dörr för dig. Din mor tog emot dig tillsammans med Gud. Du kommer leva kvar i varje ”dåligt” pappaskämt vi hör och i musiken som spelas på radio, tv, hissar, pizzerior. Vi kommer ständigt att påminnas om dig så du blir inte bortglömd pappa. Med brustna hjärtan som är öppna för kärleken som strömmar in av minnen tar vi farväl av dig nu. Samtalen med dig kommer fortsätta att pågå i hjärta och tanke kanske lite luddigare o suddigare o med lite önsketänkande men du finns med oss och det känner vi. Om du kunde skulle du ha ställt upp och spelat på din egen begravning haha! Ja Gratis! Men denna gång får vi musiken från annat håll fina pappa. We love you! Vi älskar dig och fasiken vad vi saknar dig! Kram och puss puss puss. ”Det är som det är”, var dina sista ord och vi lämnar de orden här. Så enkelt men så starkt och en sådan sanning. Och ni som sörjer med oss och inte vet hur ni kan delta i sorgen. Börja med att brygga en god kopp med kaffe. För det hade han bjudit er på. ”Tjaba! Auf wiedersehen! Hej då! Heippa! Shalom! Good bye! See you later! Käläkäläkää!” Och allt vad du sa vid ett adjö, säger vi nu för stunden. Men du är inte borta du lever kvar i våra hjärtan. ❤️ Tiina och Leena