Melker Björk

Melker, det har tagit mig ett tag att finna styrkan att skriva här, även om jag ofta kommer hit när jag tänker på dig. Jag minns alla gånger vi var hemma hos er, eller hos oss och spelade tv-spel tillsammans med våra bröder. Jag minns vilken otrolig humor, värme och personlighet du hade, och dessa minnen kommer sitta kvar hela livet. Jag minns en gång när du och jag mysade med eran katt Malte, och du lade filten över honom och över hans huvud, som en liten nyfödd bebis. Det märktes att han kände sig trygg med dig och hade tillit till dig. Jag hoppas du funnit ro, vi ses en dag igen min vän.

När jag tänker på dig kikar jag in här ibland. Jag slås av att du trots ditt lite tillbakadragna liv har berört många människor. Du var en kille med huvudet på skaft. Lyhörd, smart och rolig! Hoppas du visste det? Vi saknar dig Melker! Vi kommer alltid att minnas dig.

Vi var vänner under våra yngre år och de minnena lever kvar. Vila i frid

Farväl kompis, vi ses inte igen. Vi får en tur och gör vad vi vill med den sen. Det står upp till en själv hur långt man vill åka. Tills den tar slut av sig själv, eller om man vill hoppa av i farten. Det är vår frihet. Det kan ingen ta ifrån en. Du valde att hoppa av. Jag får respektera det. Jag får acceptera det. Men jag hade önskat att du stannat kvar. Jag hade önskat att du hittat en annan inställning till berg o dalbanan. För din skull och min. Farväl kompis.

Melker! Mitt första minne av dig är när din pappa bar dig och Arvid, en i varje arm över gräsmattan till skolan. Anna och Alva gick på 6- års tillsammans och jag tänkte att det var en vacker bild. Jag minns middagarna när ni var små, och du lekte med Calle och Wille. Wille berättar vilken humor du hade, och hur ni spelade datorspel tillsammans långt upp i åren när vi var hos er, även om du inte deltog vid middagarna. Jag minns hur exalterad du var när du berättade om hur Sonja parade sig, vilket du hade sett hända. Det är en historia som vi har att minnas de två kattungar som blev våra efter den händelsen. Och hur fin du var mot Malte när han låg på sängen och vi alla låg och kelade med honom.. Du förklarade så fint för barnen hur man måste vara mot honom för att Malte skulle trivas. Jag hoppas att du har fått ro, och att du har det bra i din himmel Melker!

I varje hjärtslag minns vi, älskar vi, och bär vi med oss den som inte längre är här.