Odd Lindell Holmberg

Tänk att få en bonusfar! Du blev så glad att få kallas det, och det var så fint att dina SMS så ofta började med Kära Bonusdotter️ (följt av ditt karakteristiska knallröda utropstecken förstås)! Du gjorde min mamma väldigt lycklig, och det är jag tacksam för. Tänk att hon äntligen fick bli ompysslad och lite bortskämd, så som hon alltid har förtjänat att bli. Att hon äntligen fick släppa kontrollen och ansvaret för alla halv-eller helröriga barn osv osv osv en smula. Två generösa, omtänksamma, nyfikna, levnadsglada, intelligenta och smått excentriska människor med STORA hjärtan som fann kärleken! Så fint! Du var en fantastisk morfar för Eva. Och jag kände verkligen att vi kom varandra närmare hela tiden. Jag förstår verkligen vad mamma menar med våra likheter. Knepiga men bra!! Du är väldigt saknad. Men på Uvö, paradiset på jorden som jag verkligen älskar - där finns din själ. Det vet jag. 100 miljarder kramar till dig kära bonusfar!

Fina Odd, du oförtröttligt arbetssamma, tack för att du delade mörkt och ljust och lekfulla upptåg med mig för länge sen nu, men i minnet nära tillgängligt...

Så många kära minnen som finns från vår studietid i Umeå. Må Du vila i frid!

Finaste skärgårdsgranne. Din energi och glädje kommer att saknas på ön. Du gjorde stor skillnad. Vi kommer att sakna Dig!

Kära Onkel Odd! Häromnatten drömde jag om dig, det var en glad dröm liksom så många minnen med dig. Jag är ledsen för vi inte fick säga hejdå men alla goda minnen ska jag alltid ha med mig!

Vårt liv är en vindfläkt, en saga, en dröm, en droppe som faller i tidernas ström.

Odd min käre lillebror. Det är svårt att förstå att Du inte finns mer. Syskon är den relation som varar längst i livet och nu är både Du och storebror Bo borta. Vi har inte alltid träffats så ofta, jag bodde i Lund och Du i Stockholm, men Du fanns alltid där. För våra barn och barnbarn var Du deras roliga och lite excentriska farbror.

Vad skriver man till någon som alltid funnits? Redan vid mitt första klara minne av dig, Odd, var du gammal vän till familjen. Du kom på middag igen, som du så ofta gjorde. Det var när ubåten strandat vid vår kust- jag minns, för jag hade en klisteretikett på min dörr som det stod "Whiskey on the rocks" på. Jag var ju för liten för att förstå undermeningen. Vi kom ut och hjälpte dig bygga det nya huset på Uvö - och där hade vi så många midsomrar på 80- och 90-talet. Vi fiskade vi Gäddviken, gick på långa promenader. Du var alltid festens centrum. Det var inte midsommar utan dig. Så många äventyr delade, så många skeden i livet upplevda tillsammans. Vi var inte släkt genom blodsband, men vi hörde ihop. Sen flyttade jag till Kanada, och jag är så dålig på att ringa till folk, inte bara dig (jag fick nyligen diagnos som autistisk, och det förklarar ett och annat). Du har alltid funnits, och jag trodde du skulle finnas så länge till, och nu får jag aldrig se dig mer, och det....GÅR INTE FÖR sIG! Jag kan inte vara gammelgalten, Odd....

"Vart än jag for, var helst jag fanns, jag är alltid med er någonstans" Odds egna ord från vår Gästbok 24/12 1989. Odd har alltid funnits i vår familj, innan Carin ens föddes. Vår vänskap började när Odd var skådespelar elev för mamma Ana-Maria. När sedan pappa Lasse, skulle läsa till läkare så bjöd vår familj på middag och pappa kunde ställa alla frågor om läkaryrket till Odd. Många fina minnen, midsommar på UVÖ, skidåkning i Åre och sommarsemester i Frankrike. Man kunde alltid ringa Odd, han ställde upp med bil, att skjutsa, att hämta saker, att gå på museum med de barn som behövde springa av sig. Han var alltid med, glädjen blev 100 gånger starkare tillsammans med Odd. Och motgångar och förluster blev mindre plågsamma. Han förkroppsligade vänskap, värme och tillit. Stor saknad från hela familjen Hellström Vid pennan Carin ( dotter till dr Lasse och Ana Maria) och Ana Maria

Du är det finaste jag mötte sent i livet. Trodde att vi skulle få många fler år med guldkant som du sa. Men åh vad roligt vi ändå hann få och vad vi älskade varandra. Du vackra,brunögda man, jag ser dig alltjämt i vita panamahatten, senast i dag höll du Kajsa i handen på återbesöket på Karolinska.