Peter.... Jag saknar dig så mycket, jag vill krama dig, hålla om dig, prata med dig, höra din röst på riktigt och inte bara i mitt huvud. Dina --ibland --, syrliga, men roliga kommentarer, som fick mig att titta på ditt ansikte, för se ditt leende på läpparna..... Vi skrattade mycket, vi pratade mycket. Vi kunde bli osams och skälla på varandra, men alltid sa den ena av oss "förrlåt, jag menade inte vad jag skrek då" osv. Så var allt som vanligt igen. Du fanns alltid där i kris perioder, för alla dina vänner, du tvekade aldrig att ställa upp och hjälpa.
Jag lyssnar på de låtar du spelade för mig, gråter, minns.
Peter, jag kommer aldrig att komma över det här, allt annat känns helt plötsligt jätte oviktigt.
Hur många gånger i mitt liv har jag inte önskat tiden tillbaka, vrida tillbaka klockan. Det gör jag nu med, och har aldrig känt det så starkt som nu. Jag vet att du har det bra nu, där du
är, i Nangijala, körsbärsdalen. Vi har ju pratat om det också.
.Det är vad jag tror; att du hittat Micke, din bästa vän, och dina föräldrar. Att du nu vakar över din son Alex, din syster Jessica, och dina vänner. Jag SAKNAR DIG SÅ MYCKET. Tu me manque tellement. Je ne t'oublierais jamais, t'es toujours dans mon cœur, et je pense que tu le sais. Mon très bon amie, je t'aime. À bientôt mon frère.
DIN BONUS LILLA SYSTER; Lena
Visa mer
Visa mindre