FONUS

FONUS

Tack Allan för att du spridit gladje och gemenskap med ditt goda humör och din lojalitet.

Tack svärfar för alla fina stunder. Kommer att sakna vårat ,tjöt,

Till min pappa Allan 2026-01-10 Ibland stannar livet till en stund. Det som händer utanför dörren är oviktigt, det enda som gäller är det som händer härinne, i det lite dunkelt belysta rummet. Ett andetag i taget, en del tunga med pauser, andra lätta och lite snabbare. Sitter i fåtöljen bredvid sängen och lyssnar. När du är lugn blir jag lugn. Du har redan sagt hejdå och vi har pratat om praktiska ting som att avsluta prenumerationer och var gravbrevet finns. Men man är ju aldrig riktigt redo ändå. En blick när du är vaken. En fråga som möts av en nickning eller huvudskakning. Ska vi rätta till kudden? Höja huvudänden på sängen? Be personalen om smärtstillande för din onda rygg? En hand på dina händer eller på pannan. Lite fukt på läpparna och i munnen. Mer kan vi inte göra än att vara här. Personalen tittar till oss hela tiden, kollar status, tvättar och byter i sängen. Frågar om vi vill ha kaffe, frukt, smörgås eller något annat. De är vår trygghet så vi kan möta dig med trygghet. När livet möter döden är det magi. Lika starkt som en födsel är det att få vara med om en död. Livsomvälvande. Livets början och slut, då hinnan mellan det mätbara livet och evigheten är som tunnast. Älskade pappa, nu när du gått över till evigheten är jag övertygad om att mamma Carin möter dig där. När du hämtat dig från resan tar ni en svängom i gröngräset till en polska eller hambo. För nu har du lämnat tillbaka kroppen till naturen och själen rör sig fritt. Vi ses igen en vacker dag. Min älskade pappa Allan somnade in för gott tidigt i morse. Redan saknad men ändå med oss varje dag. Allan Åsberg 1933-04-16 till 2026-01-10.