FONUS

FONUS

Fick äran att vara din granne i runt 25 år och visste tidigt att du var one of a kind. Integritet och jäklar anamma. Inget tålamod för tomt snack, det skulle innehålla nåt vettigt annars fick det vara. Vår förening hade troligen inte funnits om du inte kämpat när de ville riva skiten. Sån var du när du trodde på något. Tack för denna gång ❤️

♥️…farväl Hur säger man farväl ..Du fick ett par sockor som ska värma dina frusna fötter … O om det finns nåt … så krama min älskade Robin … Tack min finaste för att jag fått äran att ha dej i mitt liv sen -82 .. en gåva en ynnest en lycka en glädje en alldeles magisk tid av vänskap som är mig så kär. Älskar dej ♥️♥️

För nästan 20 år sedan började jag som en lite vilsen ung vuxen på AFIG. Du var en av lärarna som ledsagade mig genom okänd mark. Du väckte nyfikenhet för arkitektur och stärkte intresset för politik. Du guidade genom historiska händelser på ett sätt som tog med min fantasi på ett äventyr. Kommer att sakna din finurliga blick och dina underfundiga kommentarer. Tacksam för den vägledning jag fått under åren. Tack Kenet ♥️

För några dagar såg jag en artikel om hällristningar. Så intressant tänkte jag, det här måste jag diskutera med Kenet. Men då var du redan borta. Så outsägligt sorgligt. Vi träffades ju på en verkstadskurs för mer är 45 år sedan. Någon verkstadsarbetare blev det varken av dig eller mig, men kursen gav en livslång vänskap och en alltid stimulerande samtalspartner. Vi har diskuterat jordbruket under antiken, etruskerna, arbetarförfattarna, den svenska modellen, socialdemokratins förfall, funkisarkitektur och modernism, den svenska medeltiden och bondeklassens självständighet under feodalismen. Född föreläsare och mycket beläst var det ibland svårt att få ett ord med i laget, men det var alltid intressanta samtal. Att du var sprungen ur den småländska arbetarklassen har präglat ditt liv, även om du har allra flest akademiska poäng av alla jag träffat, inklusive ett antal professorer. Alltid oppositionell, som när du fräste ifrån när lärarna på verkstadskursen försökte uppfostra oss. Eller som när du i din sista uppsats kritiserade dina arkeologlärare på universitetet att de missat klassbegreppet. Man skulle kunna trott att du att var en torr intellektuell vänstertyp. Men då har man aldrig träffat dig. Du var så känslosam att du kunde röra dig själv till tårar när du berättade om Andreas och barnbarnen Julius och Esmeralda. Hos Carina och mig har du varit en kär gäst i familjen, alltid tagit dig tid att skoja med barnen och som den skrönornas mästare du var, berätta rövarhistorier för dem. Tack Kenet för alla år! Per-Olof

Tack för många fina minnen från min tid på AFIG! Vila i frid..

Tusen tack för härliga, intressanta, lärorika och fruktansvärt roliga år på AFIG!

Tack för alla minnen som storebror svåger och farbror. För alla samtal om musik politik historia litteratur samhälle. Ingen kunde berätta som du, med ditt karaktäristiska sätt med händer och glittret i dina ögon. Du kommer alltid finnas i våra minnen. ❤️ Sångerna om frihet Om rättvisa och fred Sångerna om folket Som aldrig kan slås ner Sångerna om kärlek Som aldrig kan förstummas Ska nya röster sjunga Ska nya röster sjunga Så segrar inte döden Fast åren har sin gång Så stannar inte tiden Den börjar bara om För sångerna om livet Som aldrig kan förstummas Ska nya röster sjunga Ska nya röster sjunga <<Mikael Wiehe>>

Tack för ALLT Kenet! Jag kommer för alltid att bära dig med mig. Du kom att forma mycket av den lärare och folkbildare jag blev. Jag kommer aldrig att glömma fösts gången vi hade en kurs tillsammans. Hur jag fick se och uppleva hur du brann för deltagarna, kunskap, bildning, kultur, demokrati och den lilla människan. Åren därefter när vi tillsammans arbetade med och skapade ”Basåret” är bland de roligaste och mest givande jag gjort under mitt arbetsliv. Alla oändliga samtal, allt vi läste, kursidéer som genomfördes och som aldrig blev av, alla klasser, all rid vi hade i kopieringsrummet med att producera kompendier, alla studiebesök och resor. Men fram för att den vänskap och värme som växte fram. För mig och för många andra kom du Kenet att bli sinnebilden av och idealet för Folkhögskoleläraren. Bilden kommer från en av våra resor, Kenet, trots sina vid detta lag 60 år, barnsligt lycklig, skuttandes fram med kameran i fast grepp i Le Curbusiers Villa Savoy utanför Paris. Denna iver och lust att se, uppleva, lära och ständigt söka kunskap, är Kenet!

Tack för din fina och omtänksama vänskap genom alla år. Du kommer att saknas mej.

Kenet, tack för mellanmål och att jag och Andreas kunde hänga hos dig, tack för övernattningar i tonåren, tack för roliga samtal, tack för ljusa minnen.

När jag kom till Sverige från iran så började jag studera på folkhögskola på järntorget och Kent var min lärare, han hade mycket tålamod med mig o han lärde mig historia , han var mycket begåvad lärare, jag är mycket tacksam att jag fick ha honom som min lärare. Vila i frid.

Trots att vi inte kände varandra länge, räckte den korta tiden väl för att se vilken god och varm människa du var. Din närvaro lämnade ett avtryck som jag bär med mig med stor vördnad. Tack för den tid vi fick umgås, för skratten och för din vänskap. Du är saknad, men aldrig glömd. Vila i frid.

Det var ett tråkigt besked att få. Det var givande att prata konst med dig. Jag kommer sakna din hunger att ständigt vilja lära sig mer, antar att även detta var något vi möttes i. Jag vet inte om du kommer möta Lasse Hillersberg nu, i så fall så får du hälsa! Du kommer vara saknad, många hälsningar! /Valdemar

Du var min lärare och blev min vän. Genom långa samtal om världsläget, politiken och samhället gav du perspektiv präglade av bildning, erfarenhet och ett djupt engagemang. Våra luncher blev en återkommande punkt i livet, långt efter att jag slutat på AFIG, och runt bordet löste vi världsproblemen med skärpa, värme och humor. Du väckte mitt intresse för konst och arkitektur, och resorna till London och Barcelona, med städerna, stilarna och konstmuseerna som klassrum, var folkbildning i dess finaste form. Ditt sätt att tänka, se sammanhang och utmana föreställningar kommer att leva vidare hos mig för alltid. Du är och kommer att vara djupt saknad.

Bästa Kenet! Tänk vilka världar av arkitektur, historia och kultur du hållit upp dörren för mig till. Aldrig hade jag väl sett på husen på Linnégatan, i Roma eller i Paris på samma sätt om du inte korsat min väg. Minns dig med mycket värme och glädje. Vi ses kanske i en annan dimension!

Kenet var min lärare som bar glädjen lätt och alvaret varsamt. Senare möttes vi igen som klasskamrater på europaprogrammet. Rollerna förändrats men inte han. Hans kunskap var djupt men hans ödmjukhet var större. Vi delade många fina stunder, samtal och gemensamma hopp om ett bättre och rättvis samhälle. Nu vandrar han vidare, stilla och värdigt. Lägg granris vid hans grav Låt tystnaden tala där orden tar slut Stavarna bryts, men det han stod för faller inte Vi bär honom vidare i minnet, och tanken om en bättre värld.