FONUS

FONUS

Det är med blandade känslor vi idag tar farväl och många minnen har dykt upp i mitt minne och hur du genom handling uttryckte din kärlek. Jag tänker på alla blommor vi plockat tillsammans – liljekonvaljer, ängens alla blommor och blåklinten som du odlade. Jag tänker på alla jordgubbar och andra bär som jag fått förmånen att få av dig och pappa genom åren. Ditt outtröttliga ryggkliande på oss barn och barnbarn – vilket tålamod, vilken kärleksgest från dig. Jag ser oss framför mig, när jag som barn efter ett morgondopp i Hennasjön, med doften av timotejschampo och palmolivtvål tog bussen från Hennan till Ljusdal för att titta lite i affärer och besöka dina föräldrars grav som du så fint vårdade. Ditt älskade sommarställe i Hennan, där jag tillbringat mina barndoms somrar och ledigheter. Som jag i dag, som vuxen, borde ha varit mer tacksam för. Fjällen och Storlien som vi återkommande besökte under vinterloven, där du älskade långa skidturer på fjället. Med matsäck i ryggsäcken som var fylld med hembakat matbröd, varm choklad och apelsin. Å vilken förmån, att ha en mamma som var ”hemmafru” tills jag blev tillräckligt stor och du började jobba deltid. Hur du ställde upp för mig under mina egna barns småbarnsår. Du kunde ta bussen från din sida av stan till den andra och vara med barnen så att jag skulle få lite egentid och tid för träning. Inte alltför sällan var tvätten vikt och struken när jag kom hem och perfekt rullade köttbullar var tillagade. Eller när du benade ur fisk som ni fångat i näten och frös ner små portionspaket till vår katt. Din hand var alltid utsträckt när vi behövde den mest. Din hemlagade mat och frysen som alltid var full av hembakat bröd som vi alla uppskattade. Ja, det här var ett litet axplock av mina minnen, så fina. Det har varit smärtsamma år av sjukdom, där ditt sköra, fina jag blev ett skal under ett långt lidande och det som tynger mig idag är att jag inte fick chansen att skämma bort dig tillbaka. Jag vill till slut framföra en hälsning från mamma, en hälsning som jag hittat i ett av hennes brev som sparats till oss efterlevande och det lyder så här – ”Jag älskar er alla, sköt er och sköt om er och var snälla mot varandra!” Tack Mamma, kampen är över och du är äntligen fri! /Din dotter Anki

Kära Gunni, Nu har du stilla fått somna in efter en lång tids sjukdom. Sorgen är stor, men samtidigt känner vi en djup tacksamhet över över alla fina år och minnen som våra familjer delat. Vi tänker ofta på de härliga somrarna i Hennan, när våra familjer var tillsammans och dagarna fylldes av skratt, gemenskap och vänskap. Och vi minns med värme våra fjällsemestrar i Åre och Storlien – skidåkningen, samtalen och alla de stunder som för alltid finns kvar i våra hjärtan. Våra tankar går till er Anki, Göran och Roland och era familjer i denna svåra stund. Tack, kära Gunni, för all vänskap, glädje och gemenskap genom åren. Vila i frid - vi vet att du nu är återförenad med din käre Harald Maj-Britt, Hans och Pia