Vilhelmina

Vilhelmina

Vi träffades ofta i mörkret på våra promenader. Så även vårt sista möte. Vi berättade vad vi hade framför oss och att vi skulle ses eller höras sen. Ingen kram, vi tyckte det fick vara p.g.a. smittorisken .CARPE DIEM ! Vi skulle ha kramats.! Under den tiden kom den stilla vinden som ömt smekte din trötta kropp och liksom ett ljus som blåstes ut så var din levnads tid slut. Nu finns blott stunder att minnas, små episoder eller ord, rätt många. Många människor har jag träffat i mitt liv. De flesta har försvunnit ur mitt minne men kan pl0ckas fram. Men SIV, DU OCH TVÅ ANDRA CANCERVÄNNER JAG HAFT FINNS FÖR ALLTID MED MIG I MITT INRE. DET BEROR PÅ ATT NI BERÖRT MITT HJÄRTA. Jag kan både se och höra er i mitt inre. Er styrka att finna något positivt trots det mycket svåra, att tänka positiva tankar och för korta eller längre stunder behålla det.Det är få förunnat att kunna det och att dessutom kämpa på och inte ge upp! Saknar dig och din fina hund. Alltid roligt att träffa dig och hunden .Du var en fin medmänniska. Tacksam att jag fick möjlighet att lära känna dig! Tack för allt du gett mig!

Alltid roligt att träffa dig. Vila i frid!