Anna Hejdenberg föddes den 29 mars 1961 på Södermalm i Stockholm. Hennes föräldrar var Irene Arthur och Lennart Hejdenberg. Hon växte upp tillsammans med sin äldre bror Holger, som var fem år äldre.
Anna hade en stark personlighet. Hon var påhittig, energisk och lekfull. Redan tidigt utvecklade hon ett brett intresse för konst, musik och språk. Hon målade, spelade tvärflöjt och lärde sig både persiska och dari flytande.
Under barndomen tillbringade familjen mycket tid i Stockholms skärgård. Där växte en djup kärlek till naturen och livet på sjön fram. Hemmet präglades av en stark tro på bildning, något Anna tog till sig. Hon presterade väl i skolan och blev senare antagen till Uppsala universitet, där hon utbildade sig till lärare. Hon studerade även utomlands och gick på college i USA.
Anna fick tre söner: Samuel, Simon och Mikael. För dem visade hon stor värme och tillgivenhet. Hon var inte överbeskyddande och ställde inga krav på vem de skulle vara. Hon gav dem ovillkorlig kärlek och accepterade dem fullt ut. Deras lycka var hennes glädje.
Annas liv blev inte som hon hade tänkt sig. Hon sökte länge efter en kärlek som hon upplevde att hon saknade. Samtidigt var hon älskad från början och genom hela sitt liv.
Vi minns henne som en generös, kärleksfull, målmedveten och inspirerande människa. Tomrummet hon lämnar efter sig är stort.
Vila i frid, Anna Hejdenberg.
Anna Hejdenberg föddes den 29 mars 1961 på Södermalm i Stockholm. Hennes föräldrar var Irene Arthur och Lennart Hejdenberg. Hon växte upp tillsammans med sin äldre bror Holger, som var fem år äldre.
Anna hade en stark personlighet. Hon var påhittig, energisk och lekfull. Redan tidigt utvecklade hon ett brett intresse för konst, musik och språk. Hon målade, spelade tvärflöjt och lärde sig både persiska och dari flytande.
Under barndomen tillbringade familjen mycket tid i Stockholms skärgård. Där växte en djup kärlek till naturen och livet på sjön fram. Hemmet präglades av en stark tro på bildning, något Anna tog till sig. Hon presterade väl i skolan och blev senare antagen till Uppsala universitet, där hon utbildade sig till lärare. Hon studerade även utomlands och gick på college i USA.
Anna fick tre söner: Samuel, Simon och Mikael. För dem visade hon stor värme och tillgivenhet. Hon var inte överbeskyddande och ställde inga krav på vem de skulle vara. Hon gav dem ovillkorlig kärlek och accepterade dem fullt ut. Deras lycka var hennes glädje.
Annas liv blev inte som hon hade tänkt sig. Hon sökte länge efter en kärlek som hon upplevde att hon saknade. Samtidigt var hon älskad från början och genom hela sitt liv.
Vi minns henne som en generös, kärleksfull, målmedveten och inspirerande människa. Tomrummet hon lämnar efter sig är stort.
Vila i frid, Anna Hejdenberg.
Kärlek är min sanna religion.
Anna Hejdenberg föddes den 29 mars 1961 på Södermalm i Stockholm. Hennes föräldrar var Irene Arthur och Lennart Hejdenberg. Hon växte upp tillsammans med sin äldre bror Holger, som var fem år äldre.
Anna hade en stark personlighet. Hon var påhittig, energisk och lekfull. Redan tidigt utvecklade hon ett brett intresse för konst, musik och språk. Hon målade, spelade tvärflöjt och lärde sig både persiska och dari flytande.
Under barndomen tillbringade familjen mycket tid i Stockholms skärgård. Där växte en djup kärlek till naturen och livet på sjön fram. Hemmet präglades av en stark tro på bildning, något Anna tog till sig. Hon presterade väl i skolan och blev senare antagen till Uppsala universitet, där hon utbildade sig till lärare. Hon studerade även utomlands och gick på college i USA.
Anna fick tre söner: Samuel, Simon och Mikael. För dem visade hon stor värme och tillgivenhet. Hon var inte överbeskyddande och ställde inga krav på vem de skulle vara. Hon gav dem ovillkorlig kärlek och accepterade dem fullt ut. Deras lycka var hennes glädje.
Annas liv blev inte som hon hade tänkt sig. Hon sökte länge efter en kärlek som hon upplevde att hon saknade. Samtidigt var hon älskad från början och genom hela sitt liv.
Vi minns henne som en generös, kärleksfull, målmedveten och inspirerande människa. Tomrummet hon lämnar efter sig är stort.
Vila i frid, Anna Hejdenberg.
Anna Hejdenberg föddes den 29 mars 1961 på Södermalm i Stockholm. Hennes föräldrar var Irene Arthur och Lennart Hejdenberg. Hon växte upp tillsammans med sin äldre bror Holger, som var fem år äldre.
Anna hade en stark personlighet. Hon var påhittig, energisk och lekfull. Redan tidigt utvecklade hon ett brett intresse för konst, musik och språk. Hon målade, spelade tvärflöjt och lärde sig både persiska och dari flytande.
Under barndomen tillbringade familjen mycket tid i Stockholms skärgård. Där växte en djup kärlek till naturen och livet på sjön fram. Hemmet präglades av en stark tro på bildning, något Anna tog till sig. Hon presterade väl i skolan och blev senare antagen till Uppsala universitet, där hon utbildade sig till lärare. Hon studerade även utomlands och gick på college i USA.
Anna fick tre söner: Samuel, Simon och Mikael. För dem visade hon stor värme och tillgivenhet. Hon var inte överbeskyddande och ställde inga krav på vem de skulle vara. Hon gav dem ovillkorlig kärlek och accepterade dem fullt ut. Deras lycka var hennes glädje.
Annas liv blev inte som hon hade tänkt sig. Hon sökte länge efter en kärlek som hon upplevde att hon saknade. Samtidigt var hon älskad från början och genom hela sitt liv.
Vi minns henne som en generös, kärleksfull, målmedveten och inspirerande människa. Tomrummet hon lämnar efter sig är stort.
Vila i frid, Anna Hejdenberg.
Denna administrationsavgift säkerställer uppföljning av köpet till rätt florist. Det inkluderar godkännande från floristen och vid behov påminnelser till floristen att godkänna beställningen. Avgiften täcker även kundsupport för blomstinköp.
Margaretha Selfvin, mamma till en av dina elever 2026-05-16
Anita Merkelbach 2026-05-13
Du är världens finaste Anna! Kommer alltid minnas dig med ett leende trots den stora sorg och smärta du hade nästa alltid minns din röst så klar i huvudet . Världens finaste Anna ❤️ 2026-05-11
Kära granne Anna,
Jag kan inte fatta att du har lämnat den här världen och inte längre finns här. Jag saknar dig så mycket, även om vi inte sågs ofta, kände jag alltid din närvaro.
Du var en modig, hårt arbetande och generös kvinna med ett vänligt hjärta. Du fanns vid min sida under min mans bortgång och stöttade mig. Jag kommer aldrig att glömma dig, och jag kommer aldrig att glömma de vackra blommorna du gav mig till varje högtid.
Mitt samvete värkte eftersom jag de senaste månaderna inte har kunnat kommunicera med dig så mycket på grund av familjeärenden.
Varje gång jag går förbi din lägenhet och inte ser något ljus tänt, värker mitt hjärta. Du var som ett ljus som lyser upp vårt golv. Om det fanns fler kvinnor med ett vänligt hjärta som du, skulle världen vara en bättre plats. Vila i frid, kära Anna.
Till minne av Anna
Du bar orden varsamt,
som om varje stavelse
kunde hålla någon uppe.
I klassrummets stilla ljus
öppnade du världar,
inte bara i språk,
utan i hjärtan.
Du såg det som andra missade,
en tvekan i rösten,
en blick som bad om stöd.
Alltid där –
med värme, med tålamod,
med en omsorg som aldrig tog slut.
Men mest av allt älskade du havet,
där vinden fick tala fritt
och vågorna bar dina tankar vidare.
Din båt – en plats för stillhet,
för andetag,
för det som inte behövde sägas högt.
Så som havet fortsätter röra sig
fast vi inte ser dess djup,
så lever du kvar i det du gav:
i orden, i omtanken,
i varje människa du nådde.
Vi saknar dig –
men din röst viskar ännu
i vinden över vattnet.
Vila i frid Anna. ❤️
Vi var kollegor för några år sedan o då pratade vi om allt möjligt, sen höll vi kontakten och skrev ibland till varandra. Vi försökte få ihop en tid att ses men läraryrket kom i vägen o åren gick.. Jag antar att det inte blir av nu. Nu får du ro och vila ❤️
Anna! ❤️ Vi pratade alltid om stort och smått. Du kom ofta ner till mig på expeditionen på Hökarängsskolan och vi pratade om livet. Du bar på mycket sorg men också mycket glädje! Du var alltid i farten och hade alltid nåt på gång. Du pratade om kärleken till dina söner.
Jag kan inte förstå att du har lämnat oss. Vila i frid! ❤️
Tack för att du fanns där – inte bara som lärare, utan som en varm och närvarande vuxen medmänniska i de där känsliga tonårsåren. Du mötte min son med omtanke, tålamod och stöd, och du gjorde verklig skillnad under hans tid i högstadiet.
Vi och många andra har så mycket att tacka dig för.
Vila i frid, du fantastiska människa. 💔🌹