FONUS

FONUS

Idag skall jag få äran att bära Din kista. Tack för vad Du har betytt och gett Svenska kyrkan. 🙏🏽❤️

Det går inte riktigt tro att du är borta eller du finns ju kvar någonstans är du alltid med oss. Jag saknar dig, saknar dig, saknar dig. Minnen av dig finns också att i tanken vandra genom så mycket att glädjas över och vara tacksam för. Nu skulle jag vilja sitta med dig och bara vara känna gemenskapen i tystnaden. Kärleken.

Tack Eva för fina stunder tillsammans med samtal, psalmsång och andakt/mässa. Psaltaren 23 (gamla översättningen). "Herren är min herde, mig skall intet fattas, han låter mig vila på gröna ängar; han för mig till vatten där jag finner ro, han vederkvicker min själ; han leder mig på rätta vägar, för sitt namns skull. Om jag ock vandrar i dödsskuggans dal, fruktar jag intet ont, ty du är med mig; din käpp och stav, de trösta mig. Du bereder för mig ett bord i mina ovänners åsyn; du smörjer mitt huvud med olja och låter min bägare flöda över. Godhet allenast och nåd skola följa mig i alla mina livsdagar, och jag skall åter få bo i Herrens hus, evinnerligen." Amen.

En sista hälsning till dig min syster.

Hej då mamma - igen. Du är saknad. Och du sörjs. Du var stark och blev gammal, det blev dags att lämna jordelivet. Det jag mest tänker på om dig: Din kärlek till de närmaste men inte bara dem utan också alla andra människor oavsett ursprung, begåvningsgrad, läggning eller tro. Du var en fredsälskande frälsningssoldat verksam i Svenska kyrkan. Du värnade Guds skapelse, inte bara människorna utan också miljön och naturen. Du älskade nog särskilt tallskogen vid stranden och på Gotska Sandön. Du älskade en mångfald blommor och djur. Du älskade färgen rött. Du fick kämpa i perioder under livet, inte bara sista tiden utan även som diakonissa, prästfru, maka, mamma. Med att få bli präst och sedan i den yrkesgärningen. Du var mild, du var generös, du var tålmodig. Du var aldrig påstridig eller ivrig -utom då du deltog i lekar:) Du var försoning och förlåtelse. Du var ekumenik och fred. Du var trött på slutet men jag minns och föreställer mig så mycket annat levande och vackert i ditt långa liv. Vi ses i himlen.

Jag minns hur du berättade om predikan på din konfirmation Vi lär oss att gud finns genom: Historien Naturen Vårt samvete Tack för att du förmedlade den predikan!

Jag fick hålla din hand Jag fick krama dig så länge jag ville Jag fick säga att jag älskar dig Du fick hålla min hand Du fick krama mig så länge du ville Du fick älska mig Jag fick klappa din kind Du fick klappa min Jag fick känna mig älskad av dig Nu är det jag som minns dig, men vi känner varandra ändå Du finns med mig i fåglarna, i fjärilarna, i allt som är vackert Jag älskar dig så hjärtat faller isär Men nu har du frid och det är jag tacksam för Jag älskar dig för alltid, innerligt. Ditt barnbarn, Mathilda