FONUS

FONUS

Vila i frid!

En sista hälsning från grannarna Kjell och Monica! Vi tänker på dig! Vila i frid!

Ett stort ankare har slitits loss från oss anhöriga, sorgen är tung över dig Lars som lämnat oss från det Jordiska livet men din goda själ lever vidare för oss för evigt. Tänker på barn och ungdomstiden, du var stark och du fick ansvar som äldste son där hemma som hjälp med höbärgningen under somrarna samt skogsarbete under andra delar av året,.Du lärde oss hantera traktorerna och maskinerna som det fanns gott om där hemma. Många somrar hjälpte du Morfar och Mormor även där med höbärgningen under tidiga 60-talet då vår höbärgning där hemma var i stort över. Flertalet somrar under 60-och tidiga 70-talet var det vägbeläggningar med vår pappa Lennart som gällde då från Kiruna i norr till Västerbottens många orter därefter skoltiden på Fackskolan i Kalix och senare Högskolan i Luleå. Du Lars försvarade oss yngre bröder många gånger om det gällde något, du hade stor omtanke och givmildhet till oss alla med din rakhet om vad som var rätt och fel i ens handlande. Lars du ska ha med dig ett stort Tack från oss alla anhöriga och få frid i kropp och själ och från smärtor. Jordelivet är ett och själens liv förblir evigt Lars, din goda själ lever vidare med oss, vi saknar dig så. Tack Lars, Tack för allt!

Pappa jag saknar dig så mycket. Det finns så många fina minnen, när jag var liten och du förmanade mig att inte leka i det höga gräset hos farmor och farfar för att det fanns "snicksnorkar". När vi bilade på semester och du tyckte det var roligt att titta på broar som du varit med och räknat anbud på. Jag tänker fortfarande alltid på dig varje gång jag kör över någon större bro. Sist när jag körde över Tjörnbron helgen innan du blev inlagd på sjukhus. Och när vi åkte och tittade på traktorer eller nya volvobilar. Att när jag fick körkort så ville du följa med och se så jag kunde köra din bil först, innan jag fick låna den, eftersom jag bara övningskört med mamma i hennes bil. Sedan fick din Volvo följa med mig både till Umeå och till Uppsala. Att du och mamma kom både till Uppsala när Alicia var liten och vi skulle flytta in och renovera lägenhjeten och sedan till Mölndal, fast du hade svårt att resa och fick mer ont. Hur du gick till skafferiet och smuglade med ett knäckebröd så du skulle ha godis när du träffade Ohara första gången. Du tyckte om djur. Vi åkte på trav hela familjen med kylväskan packad med smörgåsar, mammas kanelbullar, den begia termosen med kaffe till dig och mamma och en egen termos med nyponsoppa till mig. Jag fick hjälp med matte, kemi och fysik i skolan, medna mamma hjälpte mig med språk poch glosor. Du kunde alltid plocka fram dina egna gamla skolböcker där det fanns en liknande uppgift eller saker förklarade på ett annat sätt. Vi har pratat massor i telefon, ibland varje dag. När du hade mer ont var det oftare bara mamma i telefon. Du var så engagerad i allt vad Alicia gjorde fast vi bor så långt borta. Älskade pappa det gör så ont att tänka på att det inte blir fler minnen med dig. Men du finns med oss i våra tankar och nu får du vila i frid och behöver inte ha ont mer.