Hans Erik Högberg föddes i Härnösand 1945 som son till Erik och Frida Högberg, och lillebror till systrarna Ingrid och Monika. Föräldrarna drev en charkuterifabrik och affär i Härnösand – Högbergs chark – där Hans tidigt var en del av familjeföretaget med diverse åtagande som springpojke och cykelbud. På somrarna lekte han i sommarstugan i Saltvik fram till dess att familjen flyttade från staden till landet och permanent boende på ”torpet” i Älandsbro.
Betygsboken från Härnösands skoldistrikt vittnar om att Hans fick stort A (Berömlig) i uppförande och ordning under samtliga skolår. Sista skolåret arbetade han extra på Härnöverken (Asea) och efter skolavslutningen tog han sommarjobb på Centralgaraget, Esso bensinstation, i Härnösand. Vid arton års ålder anställdes han som bilmekaniker på Timans bilaffär i Härnösand och var firman trogen i många år, med uppehåll för värnplikten på Härnösands kustartilleriregemente (KA 5) som laddare och riktare. När anställningen avslutades på egen begäran var han biträdande verkmästare.
Hans mötte sin blivande maka Annki tidigt i livet och friade till henne så fort han blivit myndig. De fick två barn, Mattias och Magdalena. Livet levdes till en början i Älandsbro där de köpte hus för att senare bygga nytt. Nästa ort blev Sundsvall där Hans arbetade som skadereglerare på Folksam i ett par år innan familjen flyttade till Ånge.
Bilar var en gemensam nämnare i arbetslivet och i trettioårsåldern köpte Hasse, som han nu började kallas, en bilverkstad i Ånge som fick namnet Bilrepet. Några år därefter drev han dessutom en mack med separat kiosk, innan han startade Ånge Bilaffär. Som bilförsäljare nådde Hasse stora framgångar, på såväl lokal som nationell nivå. Ett par år under åttiotalet vann han första pris i klassen Bästa marknadsandel. Det var han med rätta stolt över och under åren som kung i bilförsäljning reste han ut i världen med andra säljare, bland annat till Brasilien, Marocko och New York. Efter åren med bilverkstad och bilaffär startade han Fixarn, en budfirma som drog runt på vägarna i Jämtland-Härjedalen och Västernorrland. Hasse såg vilka behov som fanns i trakten och såg till att tillfredsställa dessa.
Kanske var hans drivkraft i alltför stor utsträckning inriktad på att göra, i stället för att vara. Han jobbade mycket, kämpade hårt genom åren för att familjen skulle ha det gott. Vi tror att han mestadels gillade läget, medan vi saknade möjligheten att få tillbringa mer tid tillsammans. Men hans kärlek till oss behövde vi aldrig tvivla på, det fanns ingen tvekan om att han, vad som än hände, fanns där och fångade upp oss, bar oss – som en bro över mörka vatten.
Det var viktigt att göra rätt för sig, vara plikttrogen och att visa solidaritet. Hasse var omtänksam och reko, och gav till exempel människor som svek honom en andra chans. Han sträckte ut en generös och hjälpande hand till släkt, vänner och bekanta – och han gjorde det ofta. Bland annat som övervakare till unga män som hamnat i svårigheter.
Hasses intressen och engagemang på fritiden var bland annat fotografering och han framkallade bilderna själv. Att åka på dans var givet som ung i Västernorrland och det var inte ovanligt att han körde femton-tjugo mil för en danskväll. Han var dessutom omåttligt populär på dansgolvet eftersom han var en sann kavaljer. Fram till slutet av sextiotalet var Hasse medlem i Härnösands Curlingklubb och spelade lagcurling i Ångermanlandsserierna div II. Intresset för sport var tydligt och P4 med Radiosporten eller Sportextra stod på hela dagarna. Men visst lyssnade han också på musik och då helst på Tommy Körberg. Han bjöd oss till London för att uppleva Körberg i musikalen Chess, men Les Misérables var nog ändå hans favoritmusikal. Helen Sjöholm – henne avgudade han, och FJK var självklara favoriter. När Ånge Kabaré drog igång var han scenarbetare, byggde scenografin och sysslade med diverse annat. Sjunga kunde han, men gjorde sällan. En kort period sjöng han dock i kör med sin varma, tonsäkra barytonstämma.
Hasse tyckte om att laga mat och stökade till det rejält i köket när han bjöd på bullriga middagar med nybakat bröd. Han visste hur man tillagade en köttbit, som den slaktarson han var. I fjällvärlden byggde han en sorts restaurang på skoterkälken som han körde runt med på fjället. Där stod han och brassade pommes château och oxfilé och bjöd på korv med bröd. En oförglömlig syn.
En av vännerna beskrev det så här:
Ett under över alla under
är den tross han drar omkring.
Ner från fjället strömmar kunder
till Hasse Högbergs catering …
Efter ett långt äktenskap gick Hans och Annki skilda vägar och efter en tid flyttade han till Ljungaverk och levde samboliv med Louise, hund och katter under många år. De sista åren blev de särbos när Hasse återvände till Ånge. Han kom därmed också närmare barnbarn och barnbarnsbarn.
Hans Erik Högberg var mycket älskad och vi saknar honom så.
Hans Erik Högberg föddes i Härnösand 1945 som son till Erik och Frida Högberg, och lillebror till systrarna Ingrid och Monika. Föräldrarna drev en charkuterifabrik och affär i Härnösand – Högbergs chark – där Hans tidigt var en del av familjeföretaget med diverse åtagande som springpojke och cykelbud. På somrarna lekte han i sommarstugan i Saltvik fram till dess att familjen flyttade från staden till landet och permanent boende på ”torpet” i Älandsbro.
Betygsboken från Härnösands skoldistrikt vittnar om att Hans fick stort A (Berömlig) i uppförande och ordning under samtliga skolår. Sista skolåret arbetade han extra på Härnöverken (Asea) och efter skolavslutningen tog han sommarjobb på Centralgaraget, Esso bensinstation, i Härnösand. Vid arton års ålder anställdes han som bilmekaniker på Timans bilaffär i Härnösand och var firman trogen i många år, med uppehåll för värnplikten på Härnösands kustartilleriregemente (KA 5) som laddare och riktare. När anställningen avslutades på egen begäran var han biträdande verkmästare.
Hans mötte sin blivande maka Annki tidigt i livet och friade till henne så fort han blivit myndig. De fick två barn, Mattias och Magdalena. Livet levdes till en början i Älandsbro där de köpte hus för att senare bygga nytt. Nästa ort blev Sundsvall där Hans arbetade som skadereglerare på Folksam i ett par år innan familjen flyttade till Ånge.
Bilar var en gemensam nämnare i arbetslivet och i trettioårsåldern köpte Hasse, som han nu började kallas, en bilverkstad i Ånge som fick namnet Bilrepet. Några år därefter drev han dessutom en mack med separat kiosk, innan han startade Ånge Bilaffär. Som bilförsäljare nådde Hasse stora framgångar, på såväl lokal som nationell nivå. Ett par år under åttiotalet vann han första pris i klassen Bästa marknadsandel. Det var han med rätta stolt över och under åren som kung i bilförsäljning reste han ut i världen med andra säljare, bland annat till Brasilien, Marocko och New York. Efter åren med bilverkstad och bilaffär startade han Fixarn, en budfirma som drog runt på vägarna i Jämtland-Härjedalen och Västernorrland. Hasse såg vilka behov som fanns i trakten och såg till att tillfredsställa dessa.
Kanske var hans drivkraft i alltför stor utsträckning inriktad på att göra, i stället för att vara. Han jobbade mycket, kämpade hårt genom åren för att familjen skulle ha det gott. Vi tror att han mestadels gillade läget, medan vi saknade möjligheten att få tillbringa mer tid tillsammans. Men hans kärlek till oss behövde vi aldrig tvivla på, det fanns ingen tvekan om att han, vad som än hände, fanns där och fångade upp oss, bar oss – som en bro över mörka vatten.
Det var viktigt att göra rätt för sig, vara plikttrogen och att visa solidaritet. Hasse var omtänksam och reko, och gav till exempel människor som svek honom en andra chans. Han sträckte ut en generös och hjälpande hand till släkt, vänner och bekanta – och han gjorde det ofta. Bland annat som övervakare till unga män som hamnat i svårigheter.
Hasses intressen och engagemang på fritiden var bland annat fotografering och han framkallade bilderna själv. Att åka på dans var givet som ung i Västernorrland och det var inte ovanligt att han körde femton-tjugo mil för en danskväll. Han var dessutom omåttligt populär på dansgolvet eftersom han var en sann kavaljer. Fram till slutet av sextiotalet var Hasse medlem i Härnösands Curlingklubb och spelade lagcurling i Ångermanlandsserierna div II. Intresset för sport var tydligt och P4 med Radiosporten eller Sportextra stod på hela dagarna. Men visst lyssnade han också på musik och då helst på Tommy Körberg. Han bjöd oss till London för att uppleva Körberg i musikalen Chess, men Les Misérables var nog ändå hans favoritmusikal. Helen Sjöholm – henne avgudade han, och FJK var självklara favoriter. När Ånge Kabaré drog igång var han scenarbetare, byggde scenografin och sysslade med diverse annat. Sjunga kunde han, men gjorde sällan. En kort period sjöng han dock i kör med sin varma, tonsäkra barytonstämma.
Hasse tyckte om att laga mat och stökade till det rejält i köket när han bjöd på bullriga middagar med nybakat bröd. Han visste hur man tillagade en köttbit, som den slaktarson han var. I fjällvärlden byggde han en sorts restaurang på skoterkälken som han körde runt med på fjället. Där stod han och brassade pommes château och oxfilé och bjöd på korv med bröd. En oförglömlig syn.
En av vännerna beskrev det så här:
Ett under över alla under
är den tross han drar omkring.
Ner från fjället strömmar kunder
till Hasse Högbergs catering …
Efter ett långt äktenskap gick Hans och Annki skilda vägar och efter en tid flyttade han till Ljungaverk och levde samboliv med Louise, hund och katter under många år. De sista åren blev de särbos när Hasse återvände till Ånge. Han kom därmed också närmare barnbarn och barnbarnsbarn.
Hans Erik Högberg var mycket älskad och vi saknar honom så.
Saknad, aldrig glömd.
Hans Erik Högberg föddes i Härnösand 1945 som son till Erik och Frida Högberg, och lillebror till systrarna Ingrid och Monika. Föräldrarna drev en charkuterifabrik och affär i Härnösand – Högbergs chark – där Hans tidigt var en del av familjeföretaget med diverse åtagande som springpojke och cykelbud. På somrarna lekte han i sommarstugan i Saltvik fram till dess att familjen flyttade från staden till landet och permanent boende på ”torpet” i Älandsbro.
Betygsboken från Härnösands skoldistrikt vittnar om att Hans fick stort A (Berömlig) i uppförande och ordning under samtliga skolår. Sista skolåret arbetade han extra på Härnöverken (Asea) och efter skolavslutningen tog han sommarjobb på Centralgaraget, Esso bensinstation, i Härnösand. Vid arton års ålder anställdes han som bilmekaniker på Timans bilaffär i Härnösand och var firman trogen i många år, med uppehåll för värnplikten på Härnösands kustartilleriregemente (KA 5) som laddare och riktare. När anställningen avslutades på egen begäran var han biträdande verkmästare.
Hans mötte sin blivande maka Annki tidigt i livet och friade till henne så fort han blivit myndig. De fick två barn, Mattias och Magdalena. Livet levdes till en början i Älandsbro där de köpte hus för att senare bygga nytt. Nästa ort blev Sundsvall där Hans arbetade som skadereglerare på Folksam i ett par år innan familjen flyttade till Ånge.
Bilar var en gemensam nämnare i arbetslivet och i trettioårsåldern köpte Hasse, som han nu började kallas, en bilverkstad i Ånge som fick namnet Bilrepet. Några år därefter drev han dessutom en mack med separat kiosk, innan han startade Ånge Bilaffär. Som bilförsäljare nådde Hasse stora framgångar, på såväl lokal som nationell nivå. Ett par år under åttiotalet vann han första pris i klassen Bästa marknadsandel. Det var han med rätta stolt över och under åren som kung i bilförsäljning reste han ut i världen med andra säljare, bland annat till Brasilien, Marocko och New York. Efter åren med bilverkstad och bilaffär startade han Fixarn, en budfirma som drog runt på vägarna i Jämtland-Härjedalen och Västernorrland. Hasse såg vilka behov som fanns i trakten och såg till att tillfredsställa dessa.
Kanske var hans drivkraft i alltför stor utsträckning inriktad på att göra, i stället för att vara. Han jobbade mycket, kämpade hårt genom åren för att familjen skulle ha det gott. Vi tror att han mestadels gillade läget, medan vi saknade möjligheten att få tillbringa mer tid tillsammans. Men hans kärlek till oss behövde vi aldrig tvivla på, det fanns ingen tvekan om att han, vad som än hände, fanns där och fångade upp oss, bar oss – som en bro över mörka vatten.
Det var viktigt att göra rätt för sig, vara plikttrogen och att visa solidaritet. Hasse var omtänksam och reko, och gav till exempel människor som svek honom en andra chans. Han sträckte ut en generös och hjälpande hand till släkt, vänner och bekanta – och han gjorde det ofta. Bland annat som övervakare till unga män som hamnat i svårigheter.
Hasses intressen och engagemang på fritiden var bland annat fotografering och han framkallade bilderna själv. Att åka på dans var givet som ung i Västernorrland och det var inte ovanligt att han körde femton-tjugo mil för en danskväll. Han var dessutom omåttligt populär på dansgolvet eftersom han var en sann kavaljer. Fram till slutet av sextiotalet var Hasse medlem i Härnösands Curlingklubb och spelade lagcurling i Ångermanlandsserierna div II. Intresset för sport var tydligt och P4 med Radiosporten eller Sportextra stod på hela dagarna. Men visst lyssnade han också på musik och då helst på Tommy Körberg. Han bjöd oss till London för att uppleva Körberg i musikalen Chess, men Les Misérables var nog ändå hans favoritmusikal. Helen Sjöholm – henne avgudade han, och FJK var självklara favoriter. När Ånge Kabaré drog igång var han scenarbetare, byggde scenografin och sysslade med diverse annat. Sjunga kunde han, men gjorde sällan. En kort period sjöng han dock i kör med sin varma, tonsäkra barytonstämma.
Hasse tyckte om att laga mat och stökade till det rejält i köket när han bjöd på bullriga middagar med nybakat bröd. Han visste hur man tillagade en köttbit, som den slaktarson han var. I fjällvärlden byggde han en sorts restaurang på skoterkälken som han körde runt med på fjället. Där stod han och brassade pommes château och oxfilé och bjöd på korv med bröd. En oförglömlig syn.
En av vännerna beskrev det så här:
Ett under över alla under
är den tross han drar omkring.
Ner från fjället strömmar kunder
till Hasse Högbergs catering …
Efter ett långt äktenskap gick Hans och Annki skilda vägar och efter en tid flyttade han till Ljungaverk och levde samboliv med Louise, hund och katter under många år. De sista åren blev de särbos när Hasse återvände till Ånge. Han kom därmed också närmare barnbarn och barnbarnsbarn.
Hans Erik Högberg var mycket älskad och vi saknar honom så.
Hans Erik Högberg föddes i Härnösand 1945 som son till Erik och Frida Högberg, och lillebror till systrarna Ingrid och Monika. Föräldrarna drev en charkuterifabrik och affär i Härnösand – Högbergs chark – där Hans tidigt var en del av familjeföretaget med diverse åtagande som springpojke och cykelbud. På somrarna lekte han i sommarstugan i Saltvik fram till dess att familjen flyttade från staden till landet och permanent boende på ”torpet” i Älandsbro.
Betygsboken från Härnösands skoldistrikt vittnar om att Hans fick stort A (Berömlig) i uppförande och ordning under samtliga skolår. Sista skolåret arbetade han extra på Härnöverken (Asea) och efter skolavslutningen tog han sommarjobb på Centralgaraget, Esso bensinstation, i Härnösand. Vid arton års ålder anställdes han som bilmekaniker på Timans bilaffär i Härnösand och var firman trogen i många år, med uppehåll för värnplikten på Härnösands kustartilleriregemente (KA 5) som laddare och riktare. När anställningen avslutades på egen begäran var han biträdande verkmästare.
Hans mötte sin blivande maka Annki tidigt i livet och friade till henne så fort han blivit myndig. De fick två barn, Mattias och Magdalena. Livet levdes till en början i Älandsbro där de köpte hus för att senare bygga nytt. Nästa ort blev Sundsvall där Hans arbetade som skadereglerare på Folksam i ett par år innan familjen flyttade till Ånge.
Bilar var en gemensam nämnare i arbetslivet och i trettioårsåldern köpte Hasse, som han nu började kallas, en bilverkstad i Ånge som fick namnet Bilrepet. Några år därefter drev han dessutom en mack med separat kiosk, innan han startade Ånge Bilaffär. Som bilförsäljare nådde Hasse stora framgångar, på såväl lokal som nationell nivå. Ett par år under åttiotalet vann han första pris i klassen Bästa marknadsandel. Det var han med rätta stolt över och under åren som kung i bilförsäljning reste han ut i världen med andra säljare, bland annat till Brasilien, Marocko och New York. Efter åren med bilverkstad och bilaffär startade han Fixarn, en budfirma som drog runt på vägarna i Jämtland-Härjedalen och Västernorrland. Hasse såg vilka behov som fanns i trakten och såg till att tillfredsställa dessa.
Kanske var hans drivkraft i alltför stor utsträckning inriktad på att göra, i stället för att vara. Han jobbade mycket, kämpade hårt genom åren för att familjen skulle ha det gott. Vi tror att han mestadels gillade läget, medan vi saknade möjligheten att få tillbringa mer tid tillsammans. Men hans kärlek till oss behövde vi aldrig tvivla på, det fanns ingen tvekan om att han, vad som än hände, fanns där och fångade upp oss, bar oss – som en bro över mörka vatten.
Det var viktigt att göra rätt för sig, vara plikttrogen och att visa solidaritet. Hasse var omtänksam och reko, och gav till exempel människor som svek honom en andra chans. Han sträckte ut en generös och hjälpande hand till släkt, vänner och bekanta – och han gjorde det ofta. Bland annat som övervakare till unga män som hamnat i svårigheter.
Hasses intressen och engagemang på fritiden var bland annat fotografering och han framkallade bilderna själv. Att åka på dans var givet som ung i Västernorrland och det var inte ovanligt att han körde femton-tjugo mil för en danskväll. Han var dessutom omåttligt populär på dansgolvet eftersom han var en sann kavaljer. Fram till slutet av sextiotalet var Hasse medlem i Härnösands Curlingklubb och spelade lagcurling i Ångermanlandsserierna div II. Intresset för sport var tydligt och P4 med Radiosporten eller Sportextra stod på hela dagarna. Men visst lyssnade han också på musik och då helst på Tommy Körberg. Han bjöd oss till London för att uppleva Körberg i musikalen Chess, men Les Misérables var nog ändå hans favoritmusikal. Helen Sjöholm – henne avgudade han, och FJK var självklara favoriter. När Ånge Kabaré drog igång var han scenarbetare, byggde scenografin och sysslade med diverse annat. Sjunga kunde han, men gjorde sällan. En kort period sjöng han dock i kör med sin varma, tonsäkra barytonstämma.
Hasse tyckte om att laga mat och stökade till det rejält i köket när han bjöd på bullriga middagar med nybakat bröd. Han visste hur man tillagade en köttbit, som den slaktarson han var. I fjällvärlden byggde han en sorts restaurang på skoterkälken som han körde runt med på fjället. Där stod han och brassade pommes château och oxfilé och bjöd på korv med bröd. En oförglömlig syn.
En av vännerna beskrev det så här:
Ett under över alla under
är den tross han drar omkring.
Ner från fjället strömmar kunder
till Hasse Högbergs catering …
Efter ett långt äktenskap gick Hans och Annki skilda vägar och efter en tid flyttade han till Ljungaverk och levde samboliv med Louise, hund och katter under många år. De sista åren blev de särbos när Hasse återvände till Ånge. Han kom därmed också närmare barnbarn och barnbarnsbarn.
Hans Erik Högberg var mycket älskad och vi saknar honom så.
Denna administrationsavgift säkerställer uppföljning av köpet till rätt florist. Det inkluderar godkännande från floristen och vid behov påminnelser till floristen att godkänna beställningen. Avgiften täcker även kundsupport för blomstinköp.
Kära Hans
Du har varit så viktig för så många.
Och det största av allt: Du har gett liv till och präglat en av världens finaste människor, din dotter Magdalena. Tack!
Vila nu i ro❤️
Carro
Du lärde mej mycket genom åren, den tjuriga sidan du hade fick jag en del av....att aldrig ge upp och att lösa problem både praktiskt och i tanken.
Det kommer jag alltid att ha nytta av, våra wordfeudmatcher kommer jag att sakna...
Du var på många sätt en förebild för mej älskade pappa.
Sov så gott nu❤️