Detta tal höll jag till Mats på hans 50-års fest på Norrlands Nation 2011. Festen gick också under benämningen ”Gagarin-konventet” eftersom Mats föddes samma dag som Jurij Gagarin blev den första människan i rymden. /Berit
Kamrater!
Mats har en teori om att allt blir bättre om det görs ad hoc, han menar alltså att spontanitet är bättre än framförhållning. Han har ännu inte lyckats övertyga mig om att detta stämmer och därför började jag under sommaren fundera på vad jag skulle säga här ikväll. Jag kom fram till att tid var ett lämpligt ämne. Det verkar nämligen vara så att när man kommit till livets så kallade middagshöjd funderar man mycket på tidens gång. I tonåren längtade man efter att tiden skulle gå så att man äntligen blev tillräckligt gammal för att t ex få köra bil eller handla på Systembolaget. Just då gick tiden långsamt men sen började den faktiskt gå fortare…
Efter avslutad utbildning kom några år då man förhoppningsvis upplevde sig som ung och lovande – sen står man helt plötsligt här och inser att man kanske inte ens är lovande längre. Oavsett hur mycket man försökt ”fånga dagen” och leva i nuet känner man sig på något vis lurad. Vart tog åren vägen, hur kunde det gå så fort? Och ska vi verkligen sträva efter att leva i nuet? Om det stämmer som Mats favoritförfattare Torgny Lindgren påstår; att nuet är knappt 3 sekunder långt så verkar det ju ganska meningslöst… Mats och jag har pratat mycket om det här och han sammanfattade det ganska bra när han sa ”…allt känns bra men det hade varit roligare att fylla 40 än 50…”. Men ni känner väl till uttrycket ”50 is the new 40”? Det får över 8 miljoner träffar på Google (tyvärr verkar de flesta handla om Botox…) Därmed inte sagt att det bara är elände – det finns många undersökningar som visar att vi upplever oss som lyckligast efter att vi passerat 50. Men var i livet man än befinner sig så stämmer nog talesättet att det inte handlar så mycket om hur man har det utan hur man tar det. Detta har Mats förstått. Han är en väldigt lättsam och (för att använda ett norrländskt o-prefix) okrånglig person. Det är få som är så totalt ointresserade av världsliga ting som Mats. (Jag bör då kanske inflika att i Mats värld är vin och fotbollslaget West Ham inte att betrakta som världsliga företeelser.) Mats tycker inte om att problematisera saker utan lever hellre efter devisen att allt ordnar sig. Dock har han en princip som han omhuldar mer för vart år: Livet är för kort för att dricka dåliga viner.
Det är nu 20 år sedan Mats och jag träffades och vi har begåvats med två fantastiskt fina döttrar. När de för ett tag sedan deltog i ett av våra samtal om tidens gång fällde de följande insiktsfulla kommentar: ”Men pappa, du är inte gammal – du är dig precis lik, exakt som du alltid varit. Fast du skrattar mer åt dina egna skämt nu för tiden.”
Mats – tiden går fort när man har roligt och tillsammans med dig går tiden väldigt fort! Skål för världens bäste make!
Detta tal höll jag till Mats på hans 50-års fest på Norrlands Nation 2011. Festen gick också under benämningen ”Gagarin-konventet” eftersom Mats föddes samma dag som Jurij Gagarin blev den första människan i rymden. /Berit
Kamrater!
Mats har en teori om att allt blir bättre om det görs ad hoc, han menar alltså att spontanitet är bättre än framförhållning. Han har ännu inte lyckats övertyga mig om att detta stämmer och därför började jag under sommaren fundera på vad jag skulle säga här ikväll. Jag kom fram till att tid var ett lämpligt ämne. Det verkar nämligen vara så att när man kommit till livets så kallade middagshöjd funderar man mycket på tidens gång. I tonåren längtade man efter att tiden skulle gå så att man äntligen blev tillräckligt gammal för att t ex få köra bil eller handla på Systembolaget. Just då gick tiden långsamt men sen började den faktiskt gå fortare…
Efter avslutad utbildning kom några år då man förhoppningsvis upplevde sig som ung och lovande – sen står man helt plötsligt här och inser att man kanske inte ens är lovande längre. Oavsett hur mycket man försökt ”fånga dagen” och leva i nuet känner man sig på något vis lurad. Vart tog åren vägen, hur kunde det gå så fort? Och ska vi verkligen sträva efter att leva i nuet? Om det stämmer som Mats favoritförfattare Torgny Lindgren påstår; att nuet är knappt 3 sekunder långt så verkar det ju ganska meningslöst… Mats och jag har pratat mycket om det här och han sammanfattade det ganska bra när han sa ”…allt känns bra men det hade varit roligare att fylla 40 än 50…”. Men ni känner väl till uttrycket ”50 is the new 40”? Det får över 8 miljoner träffar på Google (tyvärr verkar de flesta handla om Botox…) Därmed inte sagt att det bara är elände – det finns många undersökningar som visar att vi upplever oss som lyckligast efter att vi passerat 50. Men var i livet man än befinner sig så stämmer nog talesättet att det inte handlar så mycket om hur man har det utan hur man tar det. Detta har Mats förstått. Han är en väldigt lättsam och (för att använda ett norrländskt o-prefix) okrånglig person. Det är få som är så totalt ointresserade av världsliga ting som Mats. (Jag bör då kanske inflika att i Mats värld är vin och fotbollslaget West Ham inte att betrakta som världsliga företeelser.) Mats tycker inte om att problematisera saker utan lever hellre efter devisen att allt ordnar sig. Dock har han en princip som han omhuldar mer för vart år: Livet är för kort för att dricka dåliga viner.
Det är nu 20 år sedan Mats och jag träffades och vi har begåvats med två fantastiskt fina döttrar. När de för ett tag sedan deltog i ett av våra samtal om tidens gång fällde de följande insiktsfulla kommentar: ”Men pappa, du är inte gammal – du är dig precis lik, exakt som du alltid varit. Fast du skrattar mer åt dina egna skämt nu för tiden.”
Mats – tiden går fort när man har roligt och tillsammans med dig går tiden väldigt fort! Skål för världens bäste make!
Tal till Mats
Detta tal höll jag till Mats på hans 50-års fest på Norrlands Nation 2011. Festen gick också under benämningen ”Gagarin-konventet” eftersom Mats föddes samma dag som Jurij Gagarin blev den första människan i rymden. /Berit
Kamrater!
Mats har en teori om att allt blir bättre om det görs ad hoc, han menar alltså att spontanitet är bättre än framförhållning. Han har ännu inte lyckats övertyga mig om att detta stämmer och därför började jag under sommaren fundera på vad jag skulle säga här ikväll. Jag kom fram till att tid var ett lämpligt ämne. Det verkar nämligen vara så att när man kommit till livets så kallade middagshöjd funderar man mycket på tidens gång. I tonåren längtade man efter att tiden skulle gå så att man äntligen blev tillräckligt gammal för att t ex få köra bil eller handla på Systembolaget. Just då gick tiden långsamt men sen började den faktiskt gå fortare…
Efter avslutad utbildning kom några år då man förhoppningsvis upplevde sig som ung och lovande – sen står man helt plötsligt här och inser att man kanske inte ens är lovande längre. Oavsett hur mycket man försökt ”fånga dagen” och leva i nuet känner man sig på något vis lurad. Vart tog åren vägen, hur kunde det gå så fort? Och ska vi verkligen sträva efter att leva i nuet? Om det stämmer som Mats favoritförfattare Torgny Lindgren påstår; att nuet är knappt 3 sekunder långt så verkar det ju ganska meningslöst… Mats och jag har pratat mycket om det här och han sammanfattade det ganska bra när han sa ”…allt känns bra men det hade varit roligare att fylla 40 än 50…”. Men ni känner väl till uttrycket ”50 is the new 40”? Det får över 8 miljoner träffar på Google (tyvärr verkar de flesta handla om Botox…) Därmed inte sagt att det bara är elände – det finns många undersökningar som visar att vi upplever oss som lyckligast efter att vi passerat 50. Men var i livet man än befinner sig så stämmer nog talesättet att det inte handlar så mycket om hur man har det utan hur man tar det. Detta har Mats förstått. Han är en väldigt lättsam och (för att använda ett norrländskt o-prefix) okrånglig person. Det är få som är så totalt ointresserade av världsliga ting som Mats. (Jag bör då kanske inflika att i Mats värld är vin och fotbollslaget West Ham inte att betrakta som världsliga företeelser.) Mats tycker inte om att problematisera saker utan lever hellre efter devisen att allt ordnar sig. Dock har han en princip som han omhuldar mer för vart år: Livet är för kort för att dricka dåliga viner.
Det är nu 20 år sedan Mats och jag träffades och vi har begåvats med två fantastiskt fina döttrar. När de för ett tag sedan deltog i ett av våra samtal om tidens gång fällde de följande insiktsfulla kommentar: ”Men pappa, du är inte gammal – du är dig precis lik, exakt som du alltid varit. Fast du skrattar mer åt dina egna skämt nu för tiden.”
Mats – tiden går fort när man har roligt och tillsammans med dig går tiden väldigt fort! Skål för världens bäste make!
Detta tal höll jag till Mats på hans 50-års fest på Norrlands Nation 2011. Festen gick också under benämningen ”Gagarin-konventet” eftersom Mats föddes samma dag som Jurij Gagarin blev den första människan i rymden. /Berit
Kamrater!
Mats har en teori om att allt blir bättre om det görs ad hoc, han menar alltså att spontanitet är bättre än framförhållning. Han har ännu inte lyckats övertyga mig om att detta stämmer och därför började jag under sommaren fundera på vad jag skulle säga här ikväll. Jag kom fram till att tid var ett lämpligt ämne. Det verkar nämligen vara så att när man kommit till livets så kallade middagshöjd funderar man mycket på tidens gång. I tonåren längtade man efter att tiden skulle gå så att man äntligen blev tillräckligt gammal för att t ex få köra bil eller handla på Systembolaget. Just då gick tiden långsamt men sen började den faktiskt gå fortare…
Efter avslutad utbildning kom några år då man förhoppningsvis upplevde sig som ung och lovande – sen står man helt plötsligt här och inser att man kanske inte ens är lovande längre. Oavsett hur mycket man försökt ”fånga dagen” och leva i nuet känner man sig på något vis lurad. Vart tog åren vägen, hur kunde det gå så fort? Och ska vi verkligen sträva efter att leva i nuet? Om det stämmer som Mats favoritförfattare Torgny Lindgren påstår; att nuet är knappt 3 sekunder långt så verkar det ju ganska meningslöst… Mats och jag har pratat mycket om det här och han sammanfattade det ganska bra när han sa ”…allt känns bra men det hade varit roligare att fylla 40 än 50…”. Men ni känner väl till uttrycket ”50 is the new 40”? Det får över 8 miljoner träffar på Google (tyvärr verkar de flesta handla om Botox…) Därmed inte sagt att det bara är elände – det finns många undersökningar som visar att vi upplever oss som lyckligast efter att vi passerat 50. Men var i livet man än befinner sig så stämmer nog talesättet att det inte handlar så mycket om hur man har det utan hur man tar det. Detta har Mats förstått. Han är en väldigt lättsam och (för att använda ett norrländskt o-prefix) okrånglig person. Det är få som är så totalt ointresserade av världsliga ting som Mats. (Jag bör då kanske inflika att i Mats värld är vin och fotbollslaget West Ham inte att betrakta som världsliga företeelser.) Mats tycker inte om att problematisera saker utan lever hellre efter devisen att allt ordnar sig. Dock har han en princip som han omhuldar mer för vart år: Livet är för kort för att dricka dåliga viner.
Det är nu 20 år sedan Mats och jag träffades och vi har begåvats med två fantastiskt fina döttrar. När de för ett tag sedan deltog i ett av våra samtal om tidens gång fällde de följande insiktsfulla kommentar: ”Men pappa, du är inte gammal – du är dig precis lik, exakt som du alltid varit. Fast du skrattar mer åt dina egna skämt nu för tiden.”
Mats – tiden går fort när man har roligt och tillsammans med dig går tiden väldigt fort! Skål för världens bäste make!
Käre Mats,
Sent, mycket sent men inte för sent för att skicka dig denna hälsning är min övertygelse, når mig beskedet om din bortgång i Paris. För vad betyder tid - det är i dag 30 år sedan vi sågs hos Meimi i Korpilombolo, vandrande ner till sjön som två ynglingar hos Hölderlin - mellan människor som lämnar spår så djupa att de alltid finns där Du minns kanske att Hölderlin skrev om människan "som ett samtal" "Seit ein Gespräch wir sind". Och lade till: "snart är vi dock sång". När jag bland minnesorden nu läser din hustru Berits tal vid din 50-årsdag förstår jag att jag inte bara hade Hölderlin i tankarna den gången jag i Dantepartiklar skrev treradingen
Nu utgjuts vinet
som betalas med tiden
saknar det halten.
Allt kärt och varmt till dig och dina flickor, Mamma och Eva, så länge.
Dan Gustavsson
Mats!
Din kunskap, din klokhet, din värme, din närvaro, ditt pedagogiska sinne där du generöst delade med dig på ett ödmjukt sätt av din vishet och alltid med glimten i ögat. Hur ska vi, som haft förmånen att få ta del av detta, klara oss utan dig Vila i frid. Eva Ahlsten. Museichef Uppsala Medicinhistoriska museum
Mats – några ord till dig.
Slumpen spelar kanske större roll i ens liv än man tror. Att vi träffades berodde på att vi väntade våra första barn ungefär samtidigt. Och vilka man sammanförs med då är ju verkligen en slump.
Att vi sedan fått sådan nära kontakt och umgåtts så mycket med dig och din familj under de snart 20 år som gått sedan dess är vi så innerligt tacksamma för. Ni män i föräldragruppen har träffats på ett antal whiskeyprovningar, många utlåtanden och bedömningar har hunnits med. Vår familj har också haft förmånen att semestra och resa tillsammans med er vid flera tillfällen. Du brukade alltid ha någon intressant historiebok med dig att läsa på stranden (vid ett tillfälle skriven på tyska!). Dina intressen var många och din kunskap djup. Många middagar och många glas vin och många trevliga stunder har avnjutits tillsammans med dig och din fina familj.
Mats – vi minns din härliga mänskliga värme och din underfundiga norrländska humor. Vi saknar dig oerhört. Våra tankar går till Berit och flickorna.
Du finns alltid med oss.
Johan, Marie, Olof & Lisa Ahlgren Bergström 2016-07-15
Robert Pettersson 2016-07-14
Moje Ramstedt och Sina Sörholm 2016-07-14
Patrik Boström och Åsa Boström Müssener 2016-07-13
Mikael Fredriksson 2016-07-13
Eva Turdell Wikström och Thomas Wikström 2016-07-12
Thomas Pohjanen
2016-07-12
Mats, hur blev det så här
Jag tänkte mig att vi hade en eller annan kulle kvar att ta oss över - eller varför inte ett stängsel en ljus sommarnatt som inte borde vara i vår väg...eller kanske bara suttit ned och låtit tankarna vandra till alla dråpliga och roliga stunder vi hade - för mig lever ditt minne i ett av de bredaste leenden jag vet
Helene Erbing Backström och Per Backström 2016-07-11
Rolf Christofferson
2016-07-11
Mats Hjortberg, Uppsala, har avlidit vid en ålder av 55 år. Han efterlämnar närmast hustrun Berit och döttrarna Josefin och Sofia.
Vår gode vän Mats Hjortberg, universitetslektor i medicinsk cellbiologi, proinspektor på Norrlands nation, har hastigt och oväntat avlidit. Han växte upp i Övertorneå och skrev in sig på Norrlands nation 1981 för att läsa biokemi. Hans engagemang i nationen var stort, och Mats var bland annat Storkarl i hembygdsföreningen Birkarlarna och organiserade gamla husets hundraårsjubileum.
Han forskade och undervisade i anatomi och embryologi, och disputerade 1992 på en avhandling där han lyckats med den svåra uppgiften att framställa monoklonala antikroppar mot ytstrukturer på befruktade ägg.
Mats var studierektor för anatomiundervisningen inom den medicinska fakulteten i Uppsala. Parallellt med forskningen var han sensorisk dryckesbedömare på AB Vin&Sprit under nio år. Mats Hjortberg sjöng i Stefanoskören, engagerade sig i Juvenalorden och i Män till män (MTM), en diskussiongrupp på kristen grund.
Mats var president för Rotaryklubben Uppsala Carolina 2014–2015 och medlem av svenska Frimurarerden. Mats utstrålade värme och omtänksamhet, alltid med glimten i ögat och med encyklopediska kunskaper inom vitt skilda fält. Våra tankar går till Mats hustru Berit och deras döttrar Josefin och Sofia. Mats saknas oss alla.
För vännerna i Män till män,
Rolf Christofferson
Tack för all kunskap du så humoristiskt och osjälviskt delat med dig av. Jag hade förmånen att ha dig som lärare både på Naprapathögskolan och Läkarprogrammet. Tack.
Käre Mats, det är så mycket jag skulle vilja säga, men jag finner liksom inte orden. Det är bara någon månad sedan vi satt och pratade om bl a döden, eftersom min man gick bort förra sommaren, även han alldeles för tidigt. Du kan ju inte bara ge dig av så där innan vi har pratat färdigt! Du lämnar många roliga minnen efter dig som jag alltid ska bära med mig i mitt hjärta. Du är saknad och din bortgång är en stor förlust för alla som kände dig.
Käre Mats, vi är en grupp barnläkare i Uppsala som senaste åren haft förmånen att två gånger om året få undervisa på läkarprogrammets kurs i preklinisk integration tillsammans med dig. Din vänlighet, värme och underfundighet har bidragit till den goda stämningen på kursen och vi kommer att sakna dig mycket framöver.
Våra tankar går till din familj.
Lena Hellström-Westas, Barbro Diderholm, Richard Sindelar och Fredrik Ahlsson
Minnet av Mats Hjortberg
Vår klubb har sorg. I söndags, den 19 juni, avled Mats Hjortberg hastigt under ett besök i Paris.
Mats föddes i april 1961 i Övertorneå i Norrbottens län. Han var son till adjunkten Sune Hjortberg och textilläraren Göta, född Välivaara. Efter att ha gått ut naturvetenskaplig linje vid Tornedalsskolan fullgjorde han värnplikten vid Norrbottens regemente utbildningsåret 1980/81. Han kom till Uppsala som student på kemistlinjen höstterminen 1981. Han avlade högskoleexamen i biokemi 1986 och antogs samma år som doktorand vid institutionen för anatomi, speciellt i ämnet embryologi. Forskarstudierna avslutades med disputation år 1992 på en avhandling om blastocyster. Mats var därefter anställd som lärare och forskare, sedermera universitetslektor, vid institutionen för medicinsk cellbiologi vid Uppsala universitet. Under åren 1998-2007 var han även sensorisk dryckesbedömare vid AB Vin & Sprit. Han förklarade innebörden av detta med en jämförelse från musikens värd: somliga är födda med ett absolut gehör och andra med ett absolut smak- och luktsinne. Mats hade den sistnämnde gåvan och kunde känna nyansskillnader på smak och doft hos vin och sprit på ett sätt som är få förunnat.
Mats Hjortberg var en utpräglad föreningsmänniska som engagerade sig i ett dussintal sällskap, föreningar och organisationer. Han invaldes i Uppsala Carolina Rotaryklubb 1999 och kom några år senare att inträda i styrelsen där han först var sekreterare och under år 2014/15 även president. Han var en tillskyndare av Rotary Peace Center och familjen Hjortberg var värdfamilj för en japansk Peace Fellow-student. Mats goda kunskaper om vin kom väl till pass i klubben där han under många år hade ansvaret för att välja vinster till vinlotteriet. Behållningen av detta går till något av de välgörande ändamål som klubben har bestämt och det finns goda skäl att tro att lotteriets framgång till stor del berodde på Mats träffsäkra val av månadens vin. Hans godhjärtade inställning tog sig många uttryck och han levde i hög grad upp till Rotarys motto Service Above Self!
Mats var en mycket allmänbildad person som hade en bred kunskap om mycket i samhället. Det var aldrig tråkigt i Mats närvaro. Han hade en underfundig humor och en god portion självironi. Ingen kunde skämta om Tornedalingar som han!
Mats var sedan våren 1995 gift med Berit f. Andersson och tillsammans fick de döttrarna Sofia och Josefin. Våra tankar går nu till Mats familj som även omfattar en syster och mor.
Vi hedrar minnet av Mats Hjortberg med en stund av tystnad.
Sune Lindh
President 2004/2005,
tillika Mats Hjortbergs fadder i UCR.
Madeleine Sultán Sjöqvisr
President 2016/2017