Under Polstjärnan du levt alla dar
nu Du här ej längre bland oss finns kvar.
Mot Evighetens land du gett dig av
Du färdas över himmelens hav
och där vid horisontens rand
står morfar och väntar vid Evighetens strand
Nu för evigt det är åter ni två
sida vid sida ni åter får gå
På himlavalvet en ny morgonstjärna tänds
Vår saknad och kärlek till Er sänds
Var gång vi en stjärna ser
så tänker vi på er och ler.
Att ni åter tillsammans är
och vi för evigt håller er kär.
Vi tänder ljus för er nu i juletid
Det ger oss tröst, ro och inre frid.
Att minnas Er som ni var
är det bästa minnen vi har.
Att ni nu har det bra vill vi gärna tro
men vi viskar dock ett tårfyllt farväl och sov i ro.
Frid susar träden kring hemmet du älskat
Sov i ro sjunger fåglarna som var morgon dig hälsat
Farväl bugar vågorna som slår emot strand
Farväl viskar solen vid horisontens rand
En flitig hand har slutat virka, sticka, baka och gno
Vi viskar ett tårfyllt farväl och sov i ro.