Mormor. Min älskade mormor. Jag är evigt tacksam för all den tid vi fick tillsammans och allt vi delat. Orden räcker inte till för att beskriva hur mycket du betytt för mig. Jag saknar dig, nu och för alltid. Världens bästa mormor!
Mamma, du svarar inte längre när jag ringer mitt veckosamtal till dig, på väg hem från jobbet. Samtalet där vi ventilerade smått och stort. Nu får jag istället plocka fram minnesbilder från alla år då du varit med mig som mamma och mormor till mina barn.
Du hade alltid fullt upp med oss fyra syskon, hemmet och ditt jobb. Du bakade, lagade god mat, sydde och handarbetade. Du pysslade med blommor och trivdes på din uteplats eller promenader till Apladalen som var något som återkom oftare ju äldre du blev.
Mycket av det du lärt mig har jag försökt föra vidare till mina egna barn och gärna då med en av alla de sånger vi förr sjöng tillsammans.
Vart ska du gå min lilla flicka
Jo, jag ska gå och hämta dricka..........
Jag kommer minnas mormor som en glad och färgstark person, som en stark kvinna, som en mysig mormor som jag kunde smyga upp till på håltimmen och få nybakade bullar, som en duktig sömmerska som sydde min balklänning och stickade en massa fint till barnbarnsbarnen och som en aktiv och levnadsglad människa fram tills hon blev sjuk.
Jag är tacksam för stunderna jag fick med mormor- då vi pratade om livet, minnen, familj och släkt, kakrecept, tyger, kläder och allmänt "skvaller" från staden jag lämnat.
Mormor- du är en kvinnlig förebild för mig och kommer alltid finnas kvar i minnet!
Vila i frid mormor.❤