Ingrid Pettersson

Ett strävsamt liv har slocknat ut, en flitig hand har domnat. Din långa arbetsdag är slut, ditt trötta huvud somnat. --------------------------------- Mor, lilla mor Mor, Iilla mor, vem är väl som du? Ingen i hela världen. Du är mig nära i bön, i dröm, Vart jag så ställer färden. Än kan jag höra, fast åren flytt, Hastiga steg, som vandra Flitens och arbetets offerväg Alltid till hjälp för andra. Mor, lilla mor, vem är väl som du? Ingen i hela världen. Än kan jag höra din stämma varm Tala vänliga orden. Mor, liIla mor, vem är väl som du? Ingen på heIa jorden. Ingen kan älska mig såsom mor, Ingen kan så försaka, Kunde jag, kunde jag blott en gång Skänka dig det tillbaka! Mor, liIla mor, vem är väl som du? Ingen på hela jorden. ---------------------------------------- Det kom en stilla vind och smekte ömt din trötta kind. Liksom ett ljus som blåstes ut, din levnadsdag har nått sitt slut.