FONUS

FONUS

Percy var en generös människa som alltid lämnade avtryck var han än gick. Han hade en otrolig närvaro och ett sätt att få människor han mötte att känna sig sedda/hörda/speciella. Han var otroligt beläst och lärd, hade alltid svar på alla frågor—oavsett ämne och fråga, men alltid utan att mästra. Han älskade framförallt historia, andra världskriget speciellt, och han tog med oss barn på långa och många bilresor genom Europa. Ulrika var som nyfödd med om ryssarnas invasion av dåvarande Tjeckoslovakien och blev ammad framför en pansarvagn på vägen in till Prag. Andreas stod på Checkpoint Charlie efter att ha åkt igenom Östtyskland på väg mot Polen och koncentrationslägrena, bara något år efter att ha bilat till Paris och Normandie—för inte kunde vi ju missa Omaha, Juno, Utah, etc, stränderna där de allierade landsteg den 6e juni 1944. Som ung var Percy en idrottsman av rang. Han har med dykstil hoppat över två meter i höjdhopp och blev erbjuden en plats att träna med landslaget men ville hellre satsa på fotbollen och hockeyn. Han har haft ett brinnande engagemang i många Täbyklubbar, men Viggan och IFK Täby låg alltid närmast hans hjärta. Han har många vänner från den tiden som han höll kontakt med och alltid såg fram emot att få träffa. Percy var en mångsysslare, och bytte yrke mitt i karriären från socialarbetare till hissmontör. Jag kommer ihåg hur han läste in en elektrikerkurs under kvällarna och plötsligt så stod han där och byggde/reparerade hissar och rulltrappor. Vi drack så mycket mjölk och åt så mycket rostbröd att pappa var tvungen att ha fler jobb. Andreas bodde ett tag i Skanskahallen där Percy körde ismaskin om kvällarna och under en period så körde han taxi extra för att få allt att gå runt. Percy var alltid politiskt engagerad och hans fackliga arbete upptog mycket av hans tid och intresse. Han missade nog inte att demonstrera en enda första maj och älskade att skriva texter för de fackliga tidningarna samt det internationella utbyten som erbjöds. Här är en fin artikel om Percy https://tidningenelektrikern.se/2017/09/05/basta-att-jobba-som-hissmontor/ Under de sista åren som pensionär slutade han aldrig att jobba, han hittade ständigt på nya utmaningar som låg i linje med hans intressen. Han skrev på boktexter, gav guidade turer i Stockholm och Berlin och forskade i hans halvbror Jannes intressanta släktträd. Han älskade musik, jazz framförallt. Jag tror jazzen var en underbar blandning av historia, karaktär samt en berättande ton som talade till honom. I alla du mött Finns du alltid kvar Du går bredvid oss I varje steg vi tar Tack för att vi fick lära känna dig!