Inga-Lena Jansson

Inga-Lena Jansson, Palettgränd i Halmstad har gått ur tiden den 22 december 2019 efter en tids sjukdom. Hon blev 83 år. Älskade leva nära havet Inga-Lena Jansson växte upp i Borrby på Österlen i Skåne. Hon älskade att leva nära havet och fann sanden på Borrbystrand långt skönare än den på Copacabana. Hon blev en ivrig globetrotter som reste långväga för att samla berättelser och bilder att använda som lärare i hennes undervisning av elever på mellanstadiet. Ryssland och Samarkand, Polen, Tyskland och Österrikes alper var tidiga mål. Hon fördjupade sig genom språkstudier i Moskva, på Goethe Institutet i Tyskland och tränade sin engelska i Brighton. Senare reste hon i Sydamerika till Rio och Machu Picchu, från kust till kust i USA och till Tanzania. Kina och Sydostasien besökte hon första gången 1980 och därefter under flera återresor, senast till Xinjiang 2008. Efter sin pensionering har hon även rest i Australien från Perth till Sydney, i Turkiets högländer, till öar i Medelhavet och i Italien. Så sent som under våren 2019 reste hon i Marocko. Vid denna tid märkte hon att sjukdom började begränsa hennes rörlighet. Älskade arbeta som lärare Inga-Lena studerade till lärare vid seminariet i Växjö och fick sin första tjänst som mellanstadielärare i Köpingebro, i hjärtat av hennes älskade Österlen. Hon tog över sin mormors hus i Tingshög, öster om Ystad och vårdade där traditionerna från henne, framförallt som vävare. Hon ägnade stort intresse åt sömnad och gick på utbildning i vävning på olika folkhögskolor. Hon vävde bilder från sina resor och många bär än idag hennes ¨dokumentväska¨ i trasmatteteknik, som utformades för att rymma de pärmar som en lärare behövde för sina lektionsplaneringar hemmavid. Hennes kvalitet i vävningen och förmåga att fånga omgivningsfärger vid vävning av mattor blev vida känd, och hennes alster pryder idag många hem på bord, väggar och golv. Hon blev även inbjuden delta i utställningar. Älskade undervisa med teater och dans Som lärare arbetade Inga-Lena gärna med dans och teater. Hon fick eleverna intresserade av internationella folkdanser, framförda i hemsydda kostymer. Många elever som hon haft glädjen att möta på äldre dar påminde henne med förtjusning om vad deras teater- och danslektioner hade betytt för dem under skoltiden och i vuxenlivet. Älskade att vårda och bevara vänskapen Inga-Lena hade stor förmåga att skapa nära vänskap med människor hon mötte under sina resor. Därför blev hennes nätverk av kontakter omfattande. Hon lade stor energi på att upprätthålla dessa vänskapsband under hela livet. Älskade nya möten och möjligheter i Karlskrona År 1988 innebar en genomgripande omställning för Inga-Lena. Hon träffade då på nytt en av de medresenärer hon tidigare mött på sin första Kinaresa. Stor passion uppstod och ledde till att hon ”lämnade allt känt”, som hon själv uttryckte det och gifte sig med Erik Jansson påföljande år. Hon flyttade till Karlskrona med Erik. Där fick hon uppleva många trivsamma och inspirerande lärarår vid en liten byskola i Kättilsmåla. Där breddades även teaterintresset med utgångspunkt från barnens dans- och teaterspel till att många föräldrar också ville börja med teaterverksamhet. En av barnens första offentligt framförda pjäser handlade om en världsomsegling över haven. Då fick de dansa både som indianer, kosacker och asiater. De åkte också på spännande utflyktsresor på olika teman tillsammans med föräldrar. Tillbaka till Värmland - vidare till Halmstad När Inga-Lena pensionerades omkring sekelskiftet förberedde hon och Erik en flyttning till Värmland. Inga-Lena älskade detta landskap efter att ha gått flera terminer på Molkoms Folkhögskola. Erik var uppväxt där. Vid denna tid hade de fått en kinesisk dotter - Yehua - som medlem i familjen. Hon hade kommit till Sverige som framgångsrik bordtennisspelare och växte in som familjemedlem. Det blev ett av Inga-Lenas lyckligaste ögonblick, när det stod klart att Yehua ville flytta med till Värmland och familjen blev alltmer sammanhållen. Sedan tidigare fanns också dottern Anna, som Inga-Lena mött tillsammans med sin pappa vid första resan i Kina, och Nelia, sjuksköterska från Filippinerna som familjemedlemmar i deras gemenskap, De var dock vuxna och hade jobb på andra orter vid denna tid. År 2017 tillkom Sara, 8 år från Shanghai i skaran som har Inga-Lena som sin mormor. Med de makar och barn som de tre ”döttrarna” tillfört, så har familjen växt under åren och samtliga barnbarn har gett Inga-Lena stor glädje och kärlek när hon har blivit deras älskade mormor. Inga-Lena och Erik flyttade under senare år till Halmstad för att leva nära Yehua, som nu heter Elin, och hennes make Mattias och barnbarnen Ellen och Mia. Denna nära gemenskap har varit en ovärderlig tillgång under Inga-Lenas senaste levnadsår och en oerhörd tröst och glädje under hennes sjukdomstid. Varmt inbjudande värdinna Inga-Lena var en öppet inbjudande och omfamnande värdinna i sitt hem. I Karlskrona var representation ett viktigt uppdrag och många formella gäster blev festligt trakterade i hemmiljö i stället för att sitta av middagar på restauranger, något som livligt uppskattades av besökarna. Hon medverkade också i grannsamverkan och föreningsliv, som stimulerade social gemenskap, inte minst bland pensionärer under senare år. Alla dessa vänner som upprätthåller gemenskapen i återkommande besök och livlig brevväxling, har varit en stor stimulans under alla år. Älskade samhörighet mellan generationer Inga-Lena var stolt över sin bakgrund och sin familj, där pappa August var välrenommerad smed och verkmästare och mamma Edith vårdade om familjens fyra barn. Samhörigheten med sina tre syskon - Åke, Eva och Claes - som är bosatta i Skåne med sina familjer har under alla år också varit viktig och stark. Senast möttes de i ett hundraårsjubileum för att ihågkomma att det var ett hundra år sedan gamla mormor flyttade in på Tingshög, där Inga-Lena byggde sitt första egna hem. Vid detta möte fanns nu den sjätte generationen efter gamla mormor på plats för att bekräfta betydelsen av släkttraditioner och gemenskap mellan generationerna. Tingshög har efter Inga-Lena förts vidare till den yngre generationen inom familjen.