Elisabeth Allard

Elisabeth växte upp i Skövde, som dotter till Thore och Greta Ekelöf och syster till Carl-Herman och Lars-Johan. Hon läste arkeologi och konst/stilhistoria i Stockholm och i Köln och arbetade sedan på Riksantikvarieämbetet. Dels som grävande arkeolog, dels som fornminnesansvarig och fram till pensionen som byggnadsantikvarie. Under ett antal somrar vikarierade hon som Länsantikvarie i dåtida Skaraborgs län, numera en del av Västra Götalands län. Två av hennes absoluta favoritbyggnader under tiden som byggnadsantikvarie var Engelbrektskyrkan i Stockholm och Läckö Slott vid Vänern. Under utbildningstiden var hon med och grävde ut många platser på Gotland, och senare som grävledare i Västerbotten inför vattenkraftsutbyggnaden. Vid en grävning i Häggum behövde hon extra arbetskraft från Riksantikvarieämbetet för att hinna klart innan vintern, och Björn Allard anmälde sig att komma. Inom ett antal månader var de gifta och fick nästan 50 år tillsammans innan Björn gick bort 2006. Det som präglade Elisabeth var övertygelsen om den underliggande kärleksfulla intentionen i världsalltet såväl som i den egna människan, och varje större och mindre händelse mynnade slutligen i förståelse, och tråkighet övergick i glädje eller förlåtelse. Samtidigt fanns en stor nyfikenhet, på livet, på hur saker och ting hör samman och fungerar, hur historiens skeenden påverkat kulturen och den värld vi lever i idag. Antikens Grekland var ett särintresse, och när möjligheter gavs så älskade hon att resa, att få se de platser och föremål hon läst om och lära sig nya saker. Dessa kvaliteter har hon delat med sig till sina barn, Gunnar och Anna Allard, vilka också drivs av nyfikenhet och utforskarglädje samt stort intresse för historia.