Eva Magnusson

Alla som kände Eva kommer beskriva henne på samma sätt, en oerhört snäll, omtänksam, kreativ och påhittig person. Igår när jag tänkte på henne kom jag på att hon aldrig varit arg på mig, detta trots att vi umgåtts väldigt nära i 40 år. Att som barn få umgås med Eva var ett äventyr där allt var möjligt. Av Eva fick alla alltid ett kärleksfullt bemötande, gott fika, ett leende, värme, mys och en god lyssnare. Eva har förgyllt allas liv under sitt liv, att få ha henne med på semesterresor, kalas, frukost, firanden eller en helt vanlig tisdagsfika har alltid varit en ynnest för oss. Hon var fin vår Eva och smart. En mycket logisk och teknisk person, det fanns inget hon inte kunde lösa. Hon fixade med apparater av olika slag, TV, radio, telefon, dator, symaskiner eller vedspisar. Eva kunde lösa de flesta problem. Alltid hittade hon något att laga det trasiga med. Hon älskade frukost, "gofrulle" som hon sa. Hon la alltid tid på sin mat, sitt fika. Såg till att det var fint och gott. Det finns inget hon inte kunde i köket, det hon rörde vid blev alltid en smakupplevelse och även här briljerade hon. Om en annan tittade i kylskåpet såg man inget, men när Eva gick dit minuten efter kunde hon trolla fram den godaste pajen vi smakat. Evas kärlek till det goda var fysisk, så fort hon åt något gott ryckte hon på axlarna på ett speciellt sätt. Det rycket var smittsamt. Eva har varit ett nav i vår familj, hon var den som varit med oss alla på olika sätt. Hon älskade Remmarbacken, verkligen älskade. Det är där vi kommer känna henne som starkast. Det är där vi kommer se henne strosa på gräsmattan tidigt på morgonen eller sent på kvällen. Hon gjorde alltid rundor för att se hur blommor, örter och grönsaker mådde. Hennes konstnärliga ådra var imponerande, oavsett om det gällde textilier, silversmide, konst i läder, näver eller att måla på stenar så lyckades hon alltid. Vi är många som har hennes alster hemma. Hon finns överallt, hennes stygn väver oss samman. Hon finns på våra bord, i våra necessärer, på våra dörrhandtag, i julgranen, på golvet, väggen och i badrummet. Hon finns i väskan, hon är väskan. Överallt kan vi känna hennes händer, hennes tid, engagemang och kärlek. När Eva fick beskedet om cancern tog hon det som den hon var, stark och med en vilja av stål kämpade hon i över tre år. Hon var alltid positiv, tänkte positivt, stöttade oss andra i vår sorg över att kanske och slutligen förlora henne. Hon höll våra händer och tröstade oss vid sängkanten. Hon sa att vi fick gråta. Det var ok att vara ledsen. Hon tänkte hela tiden att hon levde nu. Hon var inte rädd, inte arg men hon tyckte att det var ett "skit" som drabbat henne. Hon efterlämnar en längtan efter henne, en tomhet. Men vi minns också alla år med Eva, all tid vi fått tillsammans, alla minnen och skratt. Vi minns alla kramar, vi minns mimik och rörelser. Till oss lämnar du budskap om att leva med livslust, att göra det vi tycker om och att inte tvingas till något. Vi är alla tacksamma för den tid vi fick med dig och vi har varandra att finna tröst hos i vår längtan efter dig. Vi saknar dig nu. Vi saknar dig imorgon. Vi saknar dig alltid älskade Eva!