Ture Karlsson

Har man träffat Ture så kommer man ihåg det. Han är krutgubben som inte kunde sitta still ifall han inte behövde det. När andra ville vila började han med med nästa projekt (oftast var det en björk som skulle fällas). Han var full av historier från förr och det var alltid lika roligt att lyssna. Oavsett om det var första eller sjunde gången man hörde historien så hade en berättarglädje som gjorde att det var lika underhållande varje gång. Vi som har hört om händelsen med kungligheterna under hans militärtjänstgöring kommer nog aldrig glömma detta. Ture var lättsam och kunde bjuda på sig själv, han kunde få alla att skratta och le, även mot slutet. Han njöt av det livet erbjöd honom så länge han kunde. Trots skador och smärta under de sista åren blev han aldrig bitter utan var lika glad som han alltid varit. Han uttryckte aldrig en sorg eller ånger inför döden, utan han kunde istället se det positiva med att slippa smärtan. Även om Ture alltid funnits där för många av oss och det är svårt att tro att han inte finns bland oss längre så kan vi finna en tröst i att han inte hade sorg eller ånger inför döden. Jorden är en tråkigare plats utan Ture. Alltid saknad, aldrig glömd.