Hasse lämnade aldrig sin hembygd i Bergslagen. Trots den många gånger smått kaotiska arbetsmiljön på en nyhetsbyrå kunde han alltid roa sina medarbetare med en skröna ur sitt outsinliga förråd av Bergslagshistorier.
Jag minns särskilt när han berättade om ett original från hembygden vars käraste ägodel var en gammal moped. En dag mötte Hasse mopedmannen, som stod vid sitt fordon helt förkrossad. - Vad har hänt frågade Hasse.
- Jo, hela livstrån har furit åv, allt är slut, suckade originalet uppgivet och med tårar i ögonen.
Det visade sig då att gasvajern på mopeden gått av. Därav den djupa bedrövelsen.
Nu har Hasses livstråd sprungit av. Men jag kommer alltid att bevara Hasse i mitt minne, både som vän och en stor glädjespridare. Tack för alla år vi jobbat tillsammans och tack för ett gott humör.
Björn Tennholt
Birgitta ringde mig igår och berättade om det sorgliga som inträffat.
Sommaren 1983 jagade vi u-båtar på FLT.
Hasse fick ett vykort från EWK och ytterligare en tecknare, som FLT samarbetade med. De var på resa i Sovjet. Hade hamnat vid ett mini-ubåts-museum, nära Bajkalsjön. Vi fick teckningar och fler vykort, som vi presenterade för "Högkvarteret". Det visade sig nämligen att Sovjet importerat miniubåtar från Kanada, som kunde gå ner till 1600 meters djup. Vi kollade med KTH, som sa att det skulle vara möjligt att ta sig med en sådan här farkost från Kaliningrad till Stockholm i u-läge.
Det var en härlig sommar under Hasses (och Lasses) inspirerande ledning.
Få människor jag mött har varit så konstruktiva i det kontrollerade kaos som, nästan alltid råder, på en nyhetsbyrå.
Hasse är en av dem. Jag kommer att minnas honom med stor värme.
Så sorgliga nyheter. Hans var min chef på FLT några år på 80-talet, år som jag minns med glädje. Han bidrog högst påtagligt till att FLT var en så trivsam arbetsplats - bidrog med både kloka textsynpunkter till bättre journalistik och med sin humor till många skratt. Ett och annat practical joke sydde vi ihop tillsammans! När vi i det gamla gänget träffades igen för ett par år sedan blev jag så glad över att jag fick just Hans till bordet. Tänder ett ljus idag och tänker på att jag i alla fall har de där skratten och upptågen kvar i minnet.
Vi jobbade länge i par, Hasse som hette Andersson då, och jag. Han fanns tack och lov på nyhetsbyrån FLT Press i Stockholm när jag i lätt motvind kom dit från VLT i Västerås. Han var bas på branschens minsta centralredaktion, åtta våningar över Odenplan.
Hasse hade något år tidigare lämnat TT och behärskade till fullo hantverket i röran på en nyhetsbyrå. Han lärde snabbt upp mej och som bonus proppade han mej full med teknisk information om olika bilmärken, företrädesvis tyska.
Vi kom att jobba ihop i 15 oftast roliga år och jag tror faktiskt att vi inte någon enda gång var osams. Han hade nära till skratt och en avundsvärd förmåga att behålla lugnet också de gånger det mesta såg ut att gå åt pipan. De många ägartidningarnas redaktionsledare och andra abonnenter var inte alltid lätta att ha med att göra. Men Hasses rätt långa och ganska ostrukturerade förklaringar och utfästelser hade nästan alltid en lugnande effekt.
Det gick bra för oss de där åren. Vi datoriserade oss, flyttade till 18:e våningen i Första höghuset vid Hötorget och var till vår närmast barnsliga glädje först med nyheter som Kjell-Olof Feldts avgång, första gripandet efter Palme-mordet och farliga jordgubbar.
Lasse Rosén
Chefredaktör FLT Press 1980 - 1994