Sune. Din tragiska och för tidiga bortgång kom som en chock och en förlamande sorg. "Fäll inga tårar , jag finns i era minnen". Maria , du skrev hans ord som fick mig att minnas när vi var barn och fick höra att våra föräldrar hade svårt att överleva sina plågsamma sjukdomar. Vi saknade dem oerhört , precis som vi saknade våra syskon som vi var skilda från. Din styrka att ta dig igenom svårigheter och utmaningar och gå vidare , gav mig tröst och mod att inte ge upp. Du hade ingen som tröstade dig , men var stark och ville få ut mycket av livet. "Jag behöver inte få något , jag klarar mig själv." Det var något du visade att du klarade av. Jag har alltid sett upp till dig för att du överträffade mig i nästan allt. Du och din styrka lever vidare i dina barn och barnbarn o.s.v.
Det ger oss alla mod och styrka att gå vidare , som du ville med " fäll inga tårar ...."
Du lämnar stor saknad och tomhet efter dig.
Din lillebror Seth.
Inte en dag utan saknad
Varje gång jag vaknar så tänker jag; Jag kommer aldrig mer att få träffa dig i det verkliga livet. Det känns verkligen i hjärtat och det gör så ont.
Varför skulle detta hända, livet togs ifrån dig alldeles för tidigt.
Du var just nu så lycklig, frisk och du var stark som en björn
Varför denna otur
Varför....
Jag hatar att du inte finns längre
Vill inte
kan inte
riktigt förstå ....
Älskar dig för alltid, till månen och tillbaka och i evighet
- Pappa, lyssna nu på mig
- Jag älskar dig
- Pappa, hör du det ....
- Jag älskar och saknar dig så oerhört mycket, pappa.
Vi ses igen, inte nu, men om ett tag.....
Sune, min älskade storebror. Hur kan något så förfärligt, hemskt, outhärdligt hända Hur mycket gråt kan man ha och hur många tårar kan trilla nerför ens kinder Du som var så glad i livet och såg så positivt på livet framöver. Vi skulle ju snart träffas igen och fiska kräftor som vi brukade varje år. Du kom alltid ner till ditt barndomshem när vi skulle fiska och ha lite fest. Aldrig att du ringde och sa att du inte kunde komma, att du inte hade tid eller att du tagit fel på vilken helg det var, aldrig. Du fanns där varje år och så skulle det vara många år framöver. Du tränade och var noga med att hålla dig i form för du skulle leva länge, minst till du blev 100, sa du.
När jag var barn minns jag att du gjorde om halva trädgården, i vårt barndomshem, till idrottsplats. Du grävde hoppgrop och fyllde den med sand så vi kunde hoppa höjd och längd och du satte fast brädor i gräsmattan så vi kunde hoppa tresteg. Du köpte en kula så vi kunde stöta kula och romerska ringar som vi klängde i. Sist vi träffades berättade jag för dig hur roligt jag tyckte detta var. Du jobbade på sommarloven och tjänade pengar som du sparade så du kunde köpa dej en alldeles ny moped, en röd Puch. Vi syskon stod runt om och beundrade den. Du köpte luftgevär, kamera och kämpade många varma sommardagar för att kunna spara ihop till detta.
Jag minns också när jag en gång åkte skolskjuts hem från skolan. Du var på väg hem från tjänstgöring vid flottan och du gick längs vägen i fin uniform. Alla barnen tittade ut genom bilfönstret för att titta på dej och jag kunde med stor stolthet säga "det är min bror" och jag var jättenöjd.
Sune, vi skulle inte skiljas nu. Vi skulle ju ses så många år framöver. Jag saknar dej så oerhört.
Din lillayster Mait
Tack Sune för att vi fått lära känna dig, tack för ditt engagemang i SPF Seniorerna Järfälla, som tidigare styrelseledamot, ansvarig för rastfadderverksamheten bland annat. Tack, vi saknar dig.