Hej Emme!
En jättefin bild på dig för 20 år sedan!
Många kramar från mig till dig älskade dotter, du saknas! ️❤️❤️
Saknar dig!
Hej Emelie!
Ser på en bild när du ser så glad och upprymd ut!
En bild säger mer än tusen ord och det håller jag med om!!️
Hej älskade Emme!
Vi har tänkt mycket på dig under dagen och kikat på en hel del bilder. Vi bifogar en bild som vi tycker mycket om!
Jag kikade på en bild av dig när du blåste glas tillsammans med oss i Piteå! Många kramar vi saknar dig älskade Emelie!
Hej Emelie!
Var idag ute och åkte skidor i skogen! Härligt väder och sol, otränad som jag är så blev jag varm! Glasögonen immade igen, tyvärr lyckas jag bryta av glasögonen i 2 delar när jag höll dem i en hand så de skulle klarna!
Väl hemma så ringde jag din arbetsgivare Smarteyes.. Fick tid imorgon, känns känslosamt när det är 3 år sedan vi förlorade dig! Tänker för första gången skriva några rader om dig på Facebook imorgon. Hoppas det är ok
Lägger till en bild på dig som siluett! Tror att du är i Tokyo!
Hej Emelie! Har legat och tänkt på dig inatt! Alla roliga saker vi var med om! Tänker ofta på dig när det är lugnt och minns allt roligt som du tillförde oss! Hur skulle ditt liv ha varit nu Det får vi inte uppleva men tankarna rullar runt! Kram Pappa! ️
Hej älskade Emelie!
Det känns nästan overkligt att så pass lång tid har gått sedan du lämnade oss. Konstigt hur tiden fortsätter att passera trots att du inte är här. Tänker fortfarande på dig dagligen. Saknar dig.
Hej Emelie,
Det var ett tag sedan jag skrev någonting på din sida. Flera gånger har jag tänkt att skriva men istället har jag skrivit i min dagbok där jag alltid skriver till dig som mottagare. Jag saknar dig jättemycket och idag saknar jag dig extra jättemycket. Två år sedan. Det är inte bara idag som är extra speciellt utan varje dag mellan 31 januari och idag är alltid extra speciella. I år har jag kring dessa datum flyttat till en egen lägenhet i Uppsala och på så vis hållit mig sysselsatt. Att flytta till en egen lägenhet är en del i den långa sorgeprocessen då det blir första gången som jag inreder mitt hem med fler saker från Östermalm samt att det blir första gången jag bor själv sedan livet blev som det är.. Lägenheten är på 25 kvm, fin och här kommer jag att trivas.
Jag har svårt att formulera mig. Budskapet jag vill få fram är att du är saknad och att jag älskar dig.
Kramar,
Sebbe ️
Kära Emelie!
Idag har 2 år förflutit sedan du lämnade oss för gott! Fortfarande är det oförståeligt men mer realistiskt än tidigare! Saknaden är stor och mer påminnande en dag som denna! Många kramar från Pappa!
Hej Emelie!
Vi saknar dig lika mycket fortfarande, tiden går vidare framåt men du får inte följa oss övriga!
Igår hämtade Elin en kattunge som blir innekatt. En gullig korthårig grå katt som redan har tagit lägenheten på Mjölkudden i besittning! Vet att du gillade katter trots din allergi! Mamma och jag skall dit på måndag kväll och hälsa på. Här hemma är allt som vanligt mamma stickar och virkar allt möjligt på sin lediga tid. Satte fast fästet till ljuslyktan idag, som tidigare stått på gräsmattan men nu närmar sig vintern och då måste den upp!
Älskar dig fortfarande av hela mitt hjärta!
//Pappa
Hej Emelie!
Knappt fyra månader har gått sedan jag senast skrev några rader här på din minnessida. Det i sin tur betyder inte att jag tänkt på dig mindre, tvärtom, du är ständigt närvarande i mina tankar. Ofta är du den första jag tänker på när jag vaknar och den sista innan jag om kvällarna somnar, ibland hälsar du även på i mina drömmar. Onekligen är du närvarande i mina tankar men att du inte är fysiskt närvarande och inte kan prata med mig är fortsatt en enorm och obeskrivligt stor sorg. Emelie, du är saknad och jag försöker att värna om de minnen, kontakter och saker jag har kvar efter dig. Sedan minneslunden i Norrfjärden färdigställdes (där nu även din namnbricka finns) har jag gjort det till rutin att besöka denna plats direkt när jag kommer till Luleå och just innan jag åker från Luleå. När det var vinter tog jag till denna plats med gravljus och under sommaren har jag oftast tagit med en blombukett.
Sedan igår befinner jag mig igen i Uppsala. Sommaren blev icke företagsam och jag spenderade i princip hela min tid i Luleå. Imorgon ska jag träffa mina nya klasskamrater på mitt nya universitetsprogram, politices kandidat. Erik och Annica har nyligen gift sig och deras dotter döptes i mellannamn till Emelie efter dig. Detta är nog det finaste jag någonsin har bevittnat. För någon vecka sedan köpte jag en surfplatta och varje dag läser jag eDN på den. I övrigt försöker jag skapa träningsrutiner och så. Filmen om oss går inga bra, det har varit för jobbigt att röra den men jag ska försöka att ta tag i det projektet i närtid.
Det är nu mer än 1,5 år sedan du dog. Tyvärr motsvarar det den tid vi var ett par. De två meningarna fick mig att brista ut i gråt. Bilden till detta minnesord är från min balkong på Östermalm i Luleå under sommaren 2016. Nu ska jag snart försöka somna men för att skingra tankarna ska jag först läsa i en bok om en stor svensk diplomat som var aktiv under kalla kriget.
Emelie, du är saknad av många.
Kramar,
Sebbe
Hej Emelie!
Sitter på jobbet och väntar på sista nattflygplanet ska anlända! Under natten har jag lyssnat på flera låtar av Mac fly! Blir starkt påverkad var gång jag jag hör ” life is easy” och ser dig framför mig med stort framtidshopp. Blev inte så blev som det blev många kramar från Pappa!
Sista april idag år 2019, då blir det ungefär 1 år och 3 månader sedan vi sågs sist. Jag är lite osäker vad jag ska skriva här men vill bara skriva en rad om att jag saknar dig jättemycket. Saknar framförallt att prata med dig och berätta om vad som hänt under min dag för att sedan få lyssna på dig berättandes om din jobbdag på Smarteyes. Att komma förbi din arbetsplats cirka 30 minuter innan ni stängde och att få hänga med dig och dina arbetskollegor en sväng för att du och jag sedan skulle gå hem till våran lägenhet tillsammans, det var ett riktigt fint drömliv då. Saknar det och dig jättemycket.
Till sommaren vet jag inte vad jag ska göra, det kan bli lite vad som helst. Till hösten kommer jag dock att byta program här på universitetet och börja om. Just nu läser jag ekonomi men jag tilltalas inte alls av programmet och allt det medför. Istället kommer jag att byta till politices kandidatprogram för att studera statsvetenskap och kunna läsa kurser som jag är någorlunda intresserad av.
Bilden till detta minnesord är från när vi var i Mumbai vid deras triumfbåge-liknande-monument. En väldigt fin bild. Saknar dig enormt mycket Emelie och jag hoppas att mitt byte av universitetsprogram nästa termin ska hjälpa mig att komma på en något bättre bana i livet i denna tunga och långa sorgeprocess.
Kramar och pussar,
Din Sebastian <3
Tidigt på morgonen för 1 år sedan kom telefonsamtalet från Sebastian till oss att du hastigt insjuknat. Jag tänkte att det är nog inte så farligt. Men ca 0500 när 2:a samtalet kom då insåg jag allvaret. Nu vet vi alla hur det slutade!
Du ligger nu begravd i Norrfjärden som den första i nya urngravlunden. Vi är förbi och tänder ljus vid olika tillfällen har fått ok att använda batteriljus. En liten mässingskylt med ditt namn sitter nu uppsatt på platsen!
Vet inte vad jag ska skriva mer än att vi älskar dig och saknar otroligt mycket. Vi har varit till Elins lägenhet idag och fikat och nu är hon på jobbet!
Jag saknar dig älskade Emelie!
Hej Emelie,
Imorgonkväll är det ett år sedan allting förändrades och på onsdag nästa vecka är det ett år sedan förändringen blev definitiv, du somnade in för evigt. Din frånvaro är närvarande varje dag hos mig och hos många andra människor. Sorgen och saknaden är extra stark nu och jag minns dagarna för ett år sedan extra noggrant för att vara mig (jag anser mig ha dåligt minne stundvis).
Det var en bra start på dagen den 31 januari, vi hade lärt känna nya vänner och vi skulle spendera kvällen tillsammans med dem. Du sa att det Full Moon Party som vi skulle delta vid var "once in a lifetime", du övertygade mig att vi skulle åka iväg på denna fest. Det var rätt, varför ska man stanna hemma och titta på en tv-serier när alla andra unga människor omkring oss ska iväg på ett roligt evenemang Det var en kul start på kvällen och festen, vi umgicks med våra nya vänner som vi nyligen lärt känna, vi var på deras hostel på grann-ön, vi lyssnade på musik, vi pratade med varandra och med våra nya vänner, någon hade nyon-kroppsfärg och vi målade oss och du med dina konstnärliga förmågor målade på några av våra nya vänner.
Efter en tid på hostelet känner vi och våra vänner att vi vill gå till stranden och se på de aktiviteter som pågår där. Vi går från hostelet mot en av öns flera stränder. Det är jättemycket människor där, flera människor står i en ring runt ett brinnande hopprep som två personer snurrar. Kanske är det människor som hoppar över repet vilket är vad man brukar göra när ett hopprep snurrar, det minns jag tyvärr inte riktigt. Men jag minns när du säger till mig att du har ont i huvudet. Du säger att du har ont i huvudet och därför lämnar du och jag våra vänner för att bege oss tillbaka till vår ö. Efter lite letande efter båthamnen hittar vi hamnen och vi går förbi kön och lyckas komma på den första båttransporten tillbaka till vår ö. Väl i hamn vid vår ö väntar en pickup-taxi som direkt kör oss till vårt hostel. Vi är på vårt hostel igen. Det är nattid när vi är tillbaka på hostelet.
Från och med 31 januari till och med 6 februari (svensk tid) kan jag rabbla mina minnen likt en tidslinje. Jag har noggranna minnesbilder från de olika dagarna och de olika tidpunkterna på dagarna, olika minnen från starten på en normal dag till slutet på en onormal dag på ett sjukhus i Thailand. Jag minns sjukhuspersonalen, jag minns damen som var extra snäll mot mig, det var damen med slöja som var den som var bäst på engelska och jag minns hennes ögon. Jag minns hur vi ibland får ögonkontakt och mina ögon är uppgivna och utstrålar hopplöshet och sorg, hennes ögon försöker vara tröstande. Jag tror nog hon minns oss även idag om någon skulle fråga henne.
Emelie,
Din frånvaro är onekligen en okontrollerbart stor sorg som jag bär med mig varje dag. När jag tänker på dig känner jag saknad men jag känner också kärleken vi hade till varandra. Jag minns när vi är på ashrammet i Indien och deltar i ett pass skrattyoga där bland annat vår fina tyska vän som vi lärde känna där också var med på. I början av skrattyoga-passet sitter vi i en cirkel och alla får säga någoting som får dem att skratta. Det enda du kommer på just då som får dig att skratta är mig. Du säger att jag är rolig och att jag ofta får dig att skratta.
Genom att jag har många tunga minnen från 31 januari och resterande dagar på sjukhuset så brukar jag ibland tänka på våra fina minnen tillsammans. Din komplimang till mig under skrattyogan är ett sådant. Och att se dig skratta och vara glad är onekligen det som gjorde mig mest glad. Att se den du älskar vara glad och lycklig, vad kan vara bättre än det
Bilden som jag har valt till detta minnesord är från när vi är i Hampi i Indien. Igår satt jag på universitetet här i Uppsala och tittade på bilder på dig medan jag arbetade med filmen om oss. Jag fastnade vid denna bild och bestämde att bilden ska vara med i introt till filmen. Dessa extra tunga dagar som påbörjas imorgon kommer jag försöka att hantera genom att arbeta extra mycket med filmen. Filmen är ett jätteprojekt och tar lång tid, därför är jag glad att jag börjat att arbeta med den extra mycket de senaste dagarna. Filmen ska bli bra och den kommer mestadels att handla om våra 5 månaders resa i Asien. Denna resa som har så många fina minnen och som vi tillsammans planerade i ungefär 8 månader i lägenheten på Östermalm i Luleå.
Nu har jag redan skrivit ett för långt minnesord men jag hade kunnat skriva så mycket längre än det här. Du var onekligen en speciell person, så många fina egenskaper och du var så vacker. Ibland brukar jag titta på mig själv och fråga hur någon så vacker och i övrigt fantastisk människa ville bli sambo med mig Denna ekvation får jag inte alltid ihop. Men denna ekvation gör att jag verkligen vill arbeta med filmen om oss och att jag en dag har lyckats få fram en färdig film som jag kan visa för din familj och flera av våra andra bekanta. Filmen är mitt sätt att säga "Emelie, jag älskar dig över allt och alla, men jag ska på något vis försöka att lära mig leva ett mänskligt liv igen trots min abnormt stora livssorg".
Emelie,
Jag har det bra i Uppsala. Jag får bra betyg, jag bor centralt och jag har hittat några vänner som jag ibland umgås med. Jag festar normalt minst en gång varje vecka med vänner, jag deltar ibland i studentaktiviteter och jag har en gång varit dörrvakt på ett fint evenemang och skrattat väldigt mycket med mina dörrvaktskollegor.
Emelie,
Jag älskar dig och jag saknar dig.
Miljontals med kramar,
Din Sebastian
15 november 2017, vi sätter oss på tåget mot Amritsar och vårt nordligaste besök i Indien för att vi bland annat ska få bevittna den kända border closing cermony mellan den Pakistanska och Indiska gränsen. Vi hade nyligen varit en vecka i Jaipur där vi hade många äventyr varav ett var att bli bargaing-proffs medan vi köpte olika julklappar till vänner och familj, som vi dagen innan tågfärden postat med snigelpost till Sverige. Vid det indiska postkontoret blev vår fyrkantiga kartong till paket omlindat av ett vitt lakan som en indisk man för några hundra rupees sydde ihop och slutligen brände fast ett rött sigill på. Vi skrev Östermalms-adressen på lakanet och trots stark skepticism från vår sida kom paketet faktiskt fram till Luleå innan jul.
Historien om varför vi valde att köpa julklapparna har dock lite olika versioner. Det var din idé från början och det ska du ha cred för. Men enligt din version fick du med mig först när jag inte ville slänga mina många par strumpor som jag kånkat på i snart 2 månader utan att använda. I samband med prat om att skicka julklappar till Sverige hade jag tydligen kommit på att jag kunde posta hem de till Sverige i samma paket som julklapparna. Enligt min version var inte mina strumpor huvudanledningen, jag uttryckte mig bara lite konstigt som jag ibland kan göra, snål kan jag tyvärr vara vissa gånger men inte så snål...
Idag är det 14 november 2018, ibland tittar jag i min mobilkalender om var på resan vi var för 1 år sedan, jag har koll. Detta med att leva delvis i det förflutna har varit halvjobbigt under min första tid här i Uppsala. På något vis lyckades jag faktiskt få högsta betyg i min första kurs, VG, och flera gånger har jag lyckats ha kul här, dock känner jag att jag lever ett annat liv än den "vanliga" studenten. Jag går till en sorgegrupp varannan torsdag sedan slutet av september där jag träffar några andra studenter som också förlorat en familjemedlem, dessa träffar har hjälpt sorgen lite. För några veckor sedan upptäckte jag låten OAOAE Vi Förlorade med Krunegård och Bryant, den lyssnar jag på varje dag. Det har gått en tid sedan februari men sorgen är fortsatt enorm och stundvis extra tung. Som Bryant sjunger i låten så var det så att "vi förstår varann på ett annorlunda sätt". Jag saknar att prata med dig och jag har massor som jag vill säga till dig. <3
Nu ska jag gå ned i cykelgaraget och göra försök nummer två med att byta kedja på min secondhand-inköpta Uppsalacykel. Första gången råkade jag knipsa kedjan för kort så jag ska göra mitt bästa att inte begå samma misstag igen. Jag tänker på dig och saknar dig Emelie, vissa dagar tänker jag på dig hela tiden.
Kramar och varma kärlekshälsningar,
Sebbe
Hej Emme!
Vi har vatit i städtagen idag! Regn hela dagen och blankis på gården. Innomhus först och sedan i uthusen, tänk vad mycke saker som dyker upp, Hittade sittunderlag sedan din EU hjälm till din moped. Genast knöt det sig i magen, Vet inte hur man tacklar alla händelser, till slut gick jag in och drack kaffe! Ut igen snöt mig några gånger, skit måste vidare vet inte vad jag gör men glor på dina saker,värst är ryggsäcken den röda fina, den får ligga orörd.
Elin kämpar på i sin lägenhet byter arbetsgivare snart! Landstinget nästa vecka börjar i Sunderbyn. På lördag har hon bjudit släkten till lägenheten på Mjölkudden. Tänker på Pockahontas kläderna när jag ser utklädningskläderna era. Nä nu slutar jag för idag!
Älskar dig! Kramar pappa!
Tänt ett ljus för dig och mina andra änglar i himlen idag, en trollsländelykta har jag hittat att tända för att hedra ditt minne, den är lik trollsländan jag gav dig innan du reste.. har aldrig förr sett så många vackra och stora!..trollsländor som denna sommar. Inbillade mig att varenda en är du ♡ Saknar dig ♡ Du finns alltid i mitt hjärta ♡
Hej älskade Emelie!
Länge sedan jag skrev till dig men vill komma med lite uppdateringar vad som sker i våra liv!
Sebastian har nu börjar studera ekonomi i Uppsala vilket vi alla uppmuntrat honom att göra! Det är ett ämne som han kan vidareutveckla och finna ett yrke att leva av och komma vidare med.
Elin har igår skrivit på ett lån på banken för ett köp av egen lägenhet. Hon har köpt en trea på Mjölkudden i Luleå med tillträde 1 oktober 2018. Jag vet att du hade varit stolt över henne om du fått leva vidare men vet att du även är det nu! Lägenheten är i väldigt gott skick med inglasad balkong och hon har även som du hade ett rum över! Gissar att det blir ett rum för att utveckla hennes talanger i!
Vidare så har vi sedan tidigare bestämt att Mamma , Elin och jag åker till Gotland i början av oktober. Elin har inte varit där på flera år och vill se nya köket samt sovrummet som är tillbyggt. Tror att du var där senare än henne!
Hur som haver så älskar jag dig fortsatt av hela mitt hjärta!
Många många kramar Pappa!
"2017-11-30
Imorgon är det 1 december och om en vecka har vi varit i Indien i 3 månader och om två veckor är vårt äventyr slut i Indien och vi flyger till Bangkok. Vi är kvar i Dharamsala och har förlängt vårt boende här 3-4 gånger. Boendet är inget speciellt och heter Gipsy Kings Homestay. Det är kallt här och vi har en elvärmelampa som värmer oss om kvällen och natten. Frukosten är två toast, en omelett och en kopp chai. Charmigt då killarna som driver stället försöker så gott de kan.
Vi bor i en by till en by. Bhagsu bor vi i och efter ca 20 min promenad är vi i Mcleod Ganj. Dit går vi ofta till på dagen och äter mat och tar ut pengar samt andra ärenden.
Första dagen vi var här för cirka 9 dagar sedan besökte vi ett vattenfall som det var ganska liten stråle på. På väg ned från vattenfallet hoppade vi på stenar i bergsdalen och vi fick många fina bilder.
Dagen efter inledde Emelie en tre dagar lång juvelkurs med en mycket skicklig lokal juvelmakare och hon gjorde en silverring och ett silverarmband, båda med månstenar. I butiken träffade vi bland annat May från Israel och en dag följde vi henne att tatuera sig (spontant) efter att vi besökt Dala i Lamas tempel samt att jag dagen innan tog henne till vattenfallet medan Emelie stannade i juvelbutiken. Jag och Emelie blev inspirerade av hennes spontanitet och någon dag senare sitter vi nu här med varsin tatuering på vänster underarm. Jag med en gammal cykel a la Penny Farthing som har en jordglob i framdäcket. Emelie gjorde en arrow compass med lite smådetaljer hon kom på. Emelie var för övrigt den som skissade upp idén bakom min tatuering.
Lite speciellt att tatuera sig i Indien. Men genom att vi fick så bra förutsättningar och gillade detta ställe så kändes allt för bra för att inte tatuera sig.
Idag är det sista november och torsdag. Det har varit skönt att vara i denna by och leva väldigt lugnt i flera dagar. Viktigt att pausa ibland och bara ta det lugnt."
-Utdrag ur Sebastians dagbok den 30 november 2017.
Idag är det 3 augusti 2018. Om 1 månad är jag på upprop vid Uppsala Universitet, Ekonomie Kandidatprogrammet. Allting är fixat. Jag har tackat ja till utbildningen och boende löser sig nästa vecka (idag har jag pratat i telefon med två personer som söker inneboende. Det blir troligtvis att jag bor hos någon av dem under den första terminen).
Såhär skulle livet inte se ut. Jag skulle inte flytta ensam till Uppsala. Vi skulle ha kommit hem till Sverige tillsammans under maj månad och sedan planerat gemensamt vad vi ville göra härnäst i livet. Livet är skört.
Universitetsutbildningen är 3 år lång. Filmen som jag ska göra om oss kommer inte att bli klar i sommar. Ett alleles för stort projekt. Jag gör som Elon Musk och skjuter upp deadlinen. Nytt preliminärt datum för när filmen ska vara klar blir nästa sommar, dvs sommaren 2019.
Sidnotis: Ja, jag ska försöka ha kul i Uppsala och inte vara en deppig person. Men jag bär på en enorm sorg och hjärtekross som är brutal. Vi får se vad som händer, jag ska försöka att vara stark.
Jag tänker på dig varje dag Emelie. Jag älskar dig. <3
Kramar och pussar
Sebastian, din sambo <3
Nu i helgen är det Luleå kalaset, det betyder 2 år sedan vi träffades och sakta men säkert blev ett par och flyttade ihop. <3
När vi fortfarande hade varsin lägenhet på Östermalm under sommaren 2016 stod det ett tag byggställningar enda upp till min balkong genom att de skulle byta fasad på huset. Vi tog tillfället i akt och lyfte ut stolar från balkongen till byggställningarna. Balkongdörren gick inte att röra pga renoveringen så vi plockade bort allting jag hade i fönstret och gjorde det till vår dörr. Vi hällde upp varsitt glas vin och vi var glada och pratade på om allt möjligt. Hela den sommaren var otrolig. Vi umgicks med massor av människor, gjorde utflykter och vi var med varandra i princip hela tiden vi kunde.
Idag är det 7 juli och enligt thailändsk tid betyder det 5 månader sedan allting kraschade.
Efter att jag lämnade nycklarna genom brevinkastet på Östermalm har jag rest lite. Jag har varit i Uppsala, Stockholm, Warszawa, Krakow, Gotland och Neapel. Nu är jag i Luleå igen och på torsdag nästa vecka får jag reda på om jag är nära att komma in på något universitet eller inte. Då får jag försöka ta mig samman och börja närma mig något beslut om hur jag tänker mig att hösten ska bli.
Vissa av mina resor har varit bra. Neapel var dock ingen höjdare, men jag lärde mig något där, jag måste bli mer tuffare och starkare. Två egenskaper som jag beundrade hos dig, Emelie. Du var verkligen trygg och klok, det var nog därför många kom till dig och bad om råd och tips.
Jag är fortfarande riktigt kär i dig. Jag har massor av kärleksgester jag vill ge dig. Men nu kan jag inte få någon respons från dig. Därför jag tänker att jag på något vis måste bli starkare, lära mig leva med sorgen. Emelie jag saknar dig så enormt mycket.
Pussar och kramar,
Sebastian, sambo <3
På morgonen när jag satt på Gardemoens flygplats i väntan på att åka till Ålesund började tårarna rulla nerför mina kinder! Allt kom över mig igen, du gillade att resa iväg och nu är det över för alltid. Själv är jag less flygplatser men vet att de har gett oss inkomst i större delen av mitt liv genom flygplansunderhåll.
Jag åker iväg 5 planerade arbetsdagar, sitter vid fönstret långt bak gillar att se ut och kan lätt luta mig utåt och somna. Kommer ihåg vad tyst och stilla du sov när du bodde hemma medan jag lät och låter ljudligare. Passerar fjälltoppar och vacker natur medan tårarna rullar igen, ditt liv passerar revy utanför medan jag åker framåt mot okänd framtid.
Känns väldans overkligt allt just idag, tänker att jag ska ringa Sebbe ikväll och stämma av hur han har det. Landar i AES och utför det jag är ålagd att göra sedan riiing! Telepati Sebbe hör av sig och vill komma till Gotland och se var du varit med oss under somrarna. Nu känns det bättre för stunden igen men saknaden av en lågmäld ung Emelie är enorm!
Många varma kramar pappa.
Lägenheten är nu borta. Hela sista veckan förutom en kväll sov jag där på en luftmadrass i vardagsrummet. Jag ville inte att lägenheten skulle kännas tom när alla saker försvann, så jag tänkte att min närvaro ändrade på det. Vid lunchtid i måndags droppade jag alla nycklar genom brevinkastet. Senare på kvällen åkte jag buss förbi och såg hur kvinnan som flyttat in stoppat sina gardiner och lampor i fönsterna. Det såg ut som en helt annan lägenhet.
Lägenheten är borta. Men våra minnen och kärlek finns alltid kvar. I din mobil heter jag fortfarande "Herrn på loftet". När andra brukade fråga om hur vi träffades, och vi började berätta att vi först var grannar... Det fanns aldrig någon som inte tyckte att det var en riktig vacker kärlekshistoria. <3
Avicii är död. Han tog nyligen bort sig själv under en resa i Oman (landet ligger under Saudiarabien på höger sida). Enligt tidningsartiklar jag läst var han en tänkare och han filosoferade ofta om olika stora livsfrågor. Förstå vad mycket du och jag, Emelie, har lyssnat på hans musik. Massor av gånger. Jag har börjat att lyssna mycket på hans musik igen nu. Konstig känsla. Jag lyssnar på hans musik och då brukar jag tänka extra mycket på dig. Men båda ni två är döda och jag lever.
Avicii hade tydligen en flickvän. Jag vet ingenting om deras relation men jag har ändå tänkt på henne och Aviciis familj. Avicii hade miljoner fans över hela världen och många sörjer han på olika vis. Men majoriteten tror jag inte kan förstå den sorg som exempelvis hans nu ensamma flickvän känner. Kanske hade de som oss, börjat prata om den närmaste framtiden och vad de ville göra tillsammans. Nu är hon och jag ensamma. Ni, våra livskärlekar, är borta. Bara minnen kvar.
I kalendern byter dagarna datum, 2 maj idag. Men för mig står tiden stilla. För mig har tiden stannat på 1 februari. Varje dag är 1 februari för mig. Sällan tänker jag på nya minnen under de senaste 3 månaderna. Utan jag tänker på 1 februari, för då kan jag tänka att igår, 31 januari, då var allt i princip som normalt och du och jag var tillsammans och allt var som vanligt. <3
Det finns bara 1 sak i livet som betyder något för mig just nu. Och det är att jag ska göra en film om oss. Jag har köpt en bra kamera, en mikrofon och ett kamerastativ kommer i veckan på posten. På datorn har jag laddat ned ett videoredigeringsprogram och i Microsoft Excel har jag skapat ett dokument för att strukturera upp filmen. Filmen ska handla om hela vår tid tillsammans med med fokus på vår 5 månaders livsresa. <3 Filmen ska bli riktigt bra, så att göra den kommer att ta flera månader. Men förhoppningsvis under sommaren eller i tidig höst, då ska filmen vara färdigproducerad och klar. Vissa personer säger ibland till mig att en någon gång ska gå vidare, kanske tar jag något steg åt det hållet när filmen är klar. Men just nu bryr jag mig verkligen inte. Jag saknar dig. Det är du och jag, Emelie. <3
I torsdags förra veckan tatuerade jag mig på vänster sida vid revbenen. Jag tatuerade mig hos Jolina och Poppen i Boden. Fredagen innan hade de drop in som vanligt, och då var jag där vid dörren kvart i sex på morgonen. Men då var kön för lång, jag fick ändå skriva mitt namn på en lista och sen i veckan hade jag turen att få någon annans tid när den personen ringde in och avbokade pga någon anledning. En Salvador Dali elefant har jag tatuerat in. Där kommer den sitta hela mitt liv.
När du och jag tatuerade oss i Indien frågade du tatueraren om just denna Salvador Dali elefant som han hade på en papperslapp på väggen med hans andra skisser. Den skulle dock bli för stor så du valde bort den och valde istället din arrow compass på din vänstra handled. När Dali var 16 år dog hans mamma. Det var en stor sorg för honom. Det är en ung ålder att förlora sin mor. Dali har också upplevt sorg.
Tatueringen har jag gjort för att den är snygg. Men den är också ett minne av dig, av oss, och vår kärlek tillsammans, Emelie. Jag älskar dig jättemycket och jag önskar att jag kunde resa i tiden och träffa dig igen. Jag kommer aldrig glömma dig. En tatuering kan typ lasras bort och det krävs cirka 20 besök, men det kommer jag aldrig göra, så nu kommer jag aldrig kunna glömma dig. Att ha den vid vänster sida vid revbenen är också väldigt nära där mitt hjärta sitter.
Det regnar idag. Det har regnat flera dagar i sträck. Snön håller på att försvinna, men det är fortfarande mycket kvar innan den är borta. Jag kommer nog att bo hos mina familj på Björkskatan till sommaren tar slut. Sen får vi se vad som händer. Kanske studier i Uppsala eller flytta utomlands och jobba. Nu under maj-månad ska jag nog boka en resa till Polen eller annan destination. I sommar kommer jag nog också att resa iväg till ett eller flera andra länder. Både du och jag Emelie gillar att resa. Att upptäcka det nya, se händelser och platser live samt att ingenting är omöjligt. Det är bara att boka en flygbiljett, sen är du snart där du tänker dig vilja vara för stunden.
Jag älskar dig Emelie. Jag pratar fortfarande med dig varje dag flera gånger i min dagbok. Jag älskar dig jättemycket. Kamerastativet kommer som sagt på posten i veckan, sen ska jag börja göra filmen om oss. Älskar dig. <3
Kramar
Sebastian Harby, din sambo
Idag för3 månader sedan fick jag beskedet om att du åkt in på sjukhus i Koh Samui! Tid är relativt- ibland känns det som nyss andra dagar som ganska länge sedan.
Lägenheten är nu tömd och nyckeln återlämnad igår. En massa av dina saker har hamnat i Sjulis igen i kartonger. Vissa saker har vi lagt ut på kallvindan resten är inne. Det var med fruktansvärt tunga steg jag la ut din fina röda ryggsäck! Massor av tårar likaså blev det när mamma och Elin kom till smyckesskrinet strax efteråt! Allt stannade upp sedan har det inte hänt så mycket.
Såg nyss skruvdragaren du önskat och fick till julklapp för 2 år sedan! Vem vill inte ha en sådan en lite nättare Bosch Har tänkt att den ska tas till Gotland, känns som att du skulle ha använt den när du skruvade yttertaket.
Kära Emelie vi saknar dig allihop!
Varmaste kramar Pappa!
Nu är vi i april månad men det går inte en dag utan att jag tänker på dig Emelie vilket jag känner är fullt naturligt. Du finns överallt!
Vi har varit och gjort bouppteckning tillsammans med din Sebastian på banken i fredags och satt sedan hemma tillsammans och pratade allt möjligt hela kvällen. Bouppteckning efter dig det känns mycket overkligt i min värld men nu är det gjort!
Under senare tid har ett flertal kända personer avlidit men jag känner inget speciellt trots att tidningar TV osv är fyllda med detta. Läser ibland på ansiktsboken om de som har haft katter, hundar och andra husdjur som dött och kommentarer som jag tycker grundar sig på en otroligt liten värld de lever i! Jag tänker bara på dig och tycker annat är löjligt och ovidkommande rent ut sagt.
Vart man än ser så påminns man om dig! Idag vid vår promenad på skoterspåren kom vi till ett parti med sly och jag säger till R-M. Kommer du ihåg Emelie och tjejkompisarna på skoter för ett antal år sedan Jo menar du när de körde fast Ja just det i ett liknande parti och tjejerna hjälptes åt att få loss min tunga snöskoter…
Förra veckan när vi var i stugan så tänkte jag på sista sommaren du var där och skruvade fast nya yttertaket tillsammans med R-M med var sin skruvdragare.
Sebastian och Elin börja dela upp dina ägodelar och städa ur din lägenhet nu under april månad usch vad jobbigt! Mamma och jag kommer att delta först när sakerna ska flyttas men vi ska alla hjälpas åt på något sätt.
Har nyss packat 2 glasljusstakar som jag ska ha med till huset i Oslo i morgon, vill ha 2 snyggare där jag har värmeljusen. Det är fint att ha ljus även där på kvällarna. Förresten vi satte upp 2 lyktor vid stugan med batteriljus och timer. Förhoppningsvis lyser ett bra tag utifall du skulle dyka upp där!
Kram pappa!
Kära fina Emelie!
Det har gått en tid, när vi alla fick chockbeskedet,att du inte längre finns hos oss längre. Livet är så knepigt och det finns massor av frågor som vi alla, aldrig, kommer att få något svar om. Din tid på jorden blev alldeles för kort och jag ser hur människor som stod dig nära är i sorg. Jag sörjer enormt mycket att inte Sebastian och du, inte fick ett längre liv tillsammans.Det hade varit så underbart att få följa er två. Det känns så konstigt tomt och orättvis att inte två människors kärlek till varandra inte fick en möjlighet. Du finns i mina tankar. kramar i stora lass till dig, fina Emelie, från Sebastians mamma.
Idag är en sådär solig skidåkardag i klinten, jag vill bara bjuda hit dig och mina tankar glömmer eller förtränger, jag vet inte, att du inte finns mer.. Du är här med mig idag ♡
Tänker på dig hela tiden och när jag saknar dig som mest påminns jag om hur lite du finns här nu.. men i minnet och hjärtat är du hela tiden nära.
Hur kan hjärnan spela en ett sånt spratt Att jag stundvis inte minns.. vill skicka sms och ringa. Ibland när jag åkt till Luleå tänker jag att vi kan luncha på det där sushistället vi sist åt på.. men så kommer verkligheten och minnet tillbaka och jag måste söka någonstans att hysterigråta en stund. Sen känns det bättre och jag gillar läget..
Dom säger att det blir bättre.. med sorgen, men hur slutar man sörja en kär vän Jag accepterar att du är borta men sorgen och saknaden tror jag alltid finns med mig.
Älskade Emelie ♡ Solsken över oss i klinten idag ♡
Idag är det 2 månader sedan livet var helt normalt i varandras sällskap. Vi vaknade i vårt dubbelkapsel-boende i Thailand, åt frukost på hostelet och hade en helt vanlig chilldag. Vi hade 2 headset med oss och jag insisterade på att du skulle ha det bättre medan du senare på kvällen kanske skulle se någon serie på Netflix.
Om 1 dag är det 2 månader sedan första dagen på sjukhuset. Om en vecka är det 2 månader sedan du dog och jag blev ofrivilligt ensam utan möjlighet att säga jag älskar dig och få höra dig säga samma tre ord till mig. <3
Jag minns vår sista dag innan sjukhuset. Du sa att du inte ville hem till Sverige innan påsk. Nu är det påsk.
Jag minns att jag dagarna innan sjukhuset skriver i min dagbok att det är 2,5 månader kvar på vår livsresa och hur vi tillsammans i slutet av april ska komma hem till Sverige och möta upp familj och vänner på Kallax flygplats i Luleå. Nu är det slutet på mars.
Om 1 månad är vår lägenhet på Östermalm, Östra Parkgatan 18A, våning 1, helt tom. Då har jag och Elin packat ned saker och minnen i ljusbruna flyttkartonger. Diskmaskinen i lägenheten hade du köpt av de som bodde där innan dig, så den ska jag skruva isär och montera lös om inte de nya hyresgästerna vill köpa den. Jag vet inte hur jag ska göra, du var den praktiska av oss två, men Tord, min far eller youtube kommer hjälpa mig lösa den saken.
Vad händer när en människa dör Kan du följa mig på något vis här på jorden Kan du läsa vad jag skriver till dig i min dagbok Får jag träffa dig igen sen när jag blir gammal och dör Eller blir det bara svart Många frågor, men inget 100%-igt svar finns. Just nu hoppas jag i alla fall extra starkt på att du kan läsa mina kärleksförklaringar till dig som jag skriver i min dagbok.
Du var så speciell. Vi hade så kul tillsammans. Många fina minnen.
Det måste varigt sommaren vi träffades som vi en natt klättrade upp i kranen i Luleås södra hamn. Det var ganska lätt att klättra upp, vinden var inte jättekall eller kraftig. Två bilar parkerade ganska direkt under kranen och några personer började bada vid en av bryggorna, de såg aldrig att vi satt där uppe. Vi tjuvlyssnade på deras samtal och såg hur ena killen kastade sina strumpor i vattnet innan de gick in i bilarna igen och åkte iväg. Vi höll om varandra och pratade om någonting som jag för stunden inte riktigt minns.
I Casey Neistats youtubevideo "Make It Count" har han med mitt nuvarande favoritcitat.
"It is not the years in your life that count. It is the life in your years" - Abraham Lincoln
Sorgen att det aldrig kan bli du och jag skapar enorm smärta och ledsamhet hos mig. Jag sörjer dig väldigt. Du var mitt livs kärlek. Det var du och jag. Så skulle framtiden vara. Hoppas du på något vis känner mina tårar rinna ned för mina kinder. De säger att jag älskar dig, Emelie. Jag älskar dig. <3
Pussar och glad påsk <3
Emelie,
En tid har gått sedan sedan du lämnade oss alla men frågorna är kvar, varför finns cancer Den tar liv unga som gamlas och som i detta fall ditt Emelie jag förstår inte! Kommer inte heller att förstå varför vill bara utrota skiten, ingen behöver cancer! Jag älskar dig av hela mitt hjärta för mig finns du än!
Varmaste tänkbara kramar Pappa.
Hej Emelie! ❤️
Jag saknar dig otroligt mycket! ❤️ Har varit på en av de jobbigaste begravningarna som jag någonsin kommer uppleva. Tårarna bara vällde ut och ju mer jag försökte minnas vår tid tillsammans desto jobbigare blev det.
Önskade verkligen att du kunde sluta vara död och komma tillbaka till oss... Jag vet att detta är omöjligt.
Men vem ska hjälpa mig att välja kläder inför fester eller sminka mig när jag inte kan. Vem ska sitta uppe natten lång med mig och prata om relationer och självbild. Eller vem ska jag berätta de där hemligheterna som mamma o pappa inte behöver veta om.
Det var till dig som jag vände mig när jag hade frågor och även om du inte alltid hade rätt svar fann du alltid ord. Ord som gjorde mig trygg, glad, arg eller ledsen men otroligt stolt över att vara din syster. Du var/är en stor förebild för mig även om du inte förstod det själv.
Mitt hjärta är krossat och känslorna väller ut och in....Saknaden är enorm.... Hur kan en människa klara av något sånt här
Nu nån dag efter begravningen kan jag inget annat än tänka på alla de gånger vi bråkat, skrattat och gråtit tillsammans. Då blir jag fylld av sorg men också hopp. För jag vet att du vill att jag ska fortsätter leva och fortsätta uppleva dessa känslor tillsammans med andra människor. Du var en person som blickade framåt och även om ödet är grymt så trodde du verkligen på det och att allt har en mening.
Jag vill verkligen att du ska vara stolt över mig och därför ska jag följa dina fotspår och gå framåt ❤️
//Lillasyster ❤️
Livet blir inte alltid som man tänkt sig. Nu svävar du likt helium upp över molnen, men jag hoppas ändå att din familj kan nå dig. Klä dig varmt med jacka och vantar - du är inte längre på en tacofredag i Koh Lanta.
Mina tankar finns hos dina närmaste, Vila i frid Emelie.
/Er nyfunne vän i Thailand
Max Stenberg, Altersbruk
Fina, härliga Emelie.
Det är snart en månad allt hände, det här helt ofattbara. Och jag försöker hitta orden, de blir aldrig tillräckliga men nu kör jag ändå.
Jag besöker dig i minnena och fastnar särskilt vid kvällarna vi satt i din lägenhet och surrade om livet. En gång, under ett samtal om någonting djupt (minns inte exakt vad det handlade om) så blev det tyst i några sekunder… sedan slog du ihop händerna lätt, log sådär finurligt som bara du kunde göra, och sa ungefär ”Jaa, jag tror ju faktiskt på ödet. Så allt det här kommer få mening tillslut, kanske inte idag eller imorgon men någon dag!”. Jag skrattade förvånat över detta andliga infall men fann som vanligt tröst i dina kloka ord.
Vid ett annat tillfälle för några år sedan berättade du om din dröm - att åka på en långresa. Men du tillade att det saknades en reskompis och det kunde inte vara vem som helst. Så en dag våren/sommaren 2016 nämnde du att du fått en ny granne som var ganska trevlig… ”Vi kan väl gå upp och hälsa på honom senare” Den kvällen såg jag ett extra plirigt leende från dig ;)
Några månader senare hade grannen, din Sebastian, blivit sambo istället för granne och era resplaner var igång. Ödet alltså! Jag var jätteglad för er skull men lite ångestfylld över att tillbringa hela vintern utan en Emelie som övertygar mig att följa med på märkliga standup-kvällar och diverse annat. Typ som när vi åkte på charter till Kreta. Du hade alltid någon idé om något nytt du ville prova på.
Förutom vänner var vi också kollegor och det var ju tack vare dig som jag fick jobb på Smarteyes! TACK för det och alla andra gånger du hjälpt mig. Jag saknar dig så himla mycket.
Annica
Fina, helt underbara, kloka, omtänksamma, bästa Emelie.
Jag är så glad att vi fann varandra under vår tid på högstadiet. Efter det var det för det mesta bara du och jag. Vi två mot världen. Varandras tryggheter.
Jag har så många fina och roliga minnen med dig. Så många tokigheter och äventyr som vi upplevt tillsammans! Som den gången vi en mulen kväll strosade runt på gatorna i Budapest och tog mängder med roliga turistbilder. Och när vi missade flyget hem från samma resa, för att vi inte kunde slita oss från staden. Eller den gången vi tog med oss varm choklad och sockerkaka och hade picknick i Strömbackaskolans källare. Alla timmar vi spenderat på dansgolvet bara du och jag, skrattandes åt våra fuldanser. Och alla gånger du hälsade på mig i Umeå, det var höjdpunkterna under min studietid!
Jag är så tacksam över vårt sista samtal, du berättade om er resa, ni verkade ha det så fantastiskt bra. Och du var så glad och stolt över mig, att jag äntligen hade tagit tag i det jag drömt om så länge. Du sa att du saknade mig, och jag saknade dig också.
Jag saknar dig fortfarande, och kommer alltid att göra det.
Tack för den tid jag fått dela med dig.
Jag älskar dig.
Emelie ❤
Jag saknar dig så ofantligt mycket. Ändå kan jag inte förstå att du är borta. Det kommer aldrig att finnas någon som kan fylla det tomrum du lämnar efter dig och det är så skrämmande.
Ändå, mitt i sorgen, slås jag av hur glad jag blir av tanken på dig och den tid vi fått tillsammans.
Hur tiden alltid rann iväg när vi sågs och vi kom in på våra djupa samtal som utan problem skulle kunnat pågå i dagar.
Vi sa alltid att vi sågs för sällan så vi försökte hålla kontakten mellan gångerna genom att skicka roliga bilder och meddelanden till varandra. Små ljusglimtar i vardagen.
Jag har så mycket jag vill berätta för dig!
Som hur tacksam jag är över att ha fått ha dig som vän. Hur glad jag är över att du första gången vi träffades, 13 år gamla, gjorde mig sällskap till matsalen då jag inte hade någon att vara med. Hur fascinerad jag är över din underbara vilja att göra världen till en bättre plats. Hur lärorikt det varit att få dina goda och ärliga råd på vägen. Hur betryggande det varit att få ha dig vid min sida.
Min bästa vän, lugnet själv och världens bästa, älskade Emelie. För alltid är du saknad och minnet av dig lever vidare. Tack för din tid hos oss ❤
Tittat på foton på dig å våra barn som små och minns skratten, buset och leken. De gör mig glad och de bär jag med mig.
Minnet av dig, en glad, nyfiken vacker och självständig tjej, de bär jag med mig.
Glädjen av kramen vid ett hastig möte i fjolhöstas och berättelsen om den förväntansfulla kommande resan ut i vida världen med din käresta , de bär jag med mig.
Jag vill inte bära minnen, hade hellre velat träffas på varann igen.
Men när sorg och ofattbarheten lagt sig så ska jag bära dessa fina Minnen av dig och bara vara Glad att vi i detta jordeliv, som för dig blev alldeles för kort, ändock fick mötas.
Kram och vila i frid vackraste Emelie
Emelie, det går inte att förstå vad som har hänt. Det känns bara tomt men tack så mycket för den tid jag fick känna dig!
Jag minns i somras när vi hade picknick nära din och Sebastians lägenhet, du hade gjort en bål med vattenmelon och vi spelade spel och senare åkte vi runt i Dahlbergs bil , lyssnade på musik och pratade i flera timmar om allt möjligt.
Den kvällen kommer jag aldrig glömma!
Vila i frid <3
Fina Emelie!
Det känns så ofattbart att du inte längre är bland oss. Men du var en sann inspirationskälla som inte tummade på dina drömmar och hade modet att leva livet fullt ut och vågade testa vägar som inte vandrats så många gånger förut, trots ovissheten. Det ska jag alltid ta med mig. Du är saknad!
Emelie, mitt älskade lilla hjärta.
Så svårt det är att inse och acceptera att du inte längre finns hos oss. I tankarna är du fortfarande en del av vårt liv och på väg att förverkliga din dröm.
Jag minns så väl när vi hämtade dig i Indien och var på väg hem. Du hade aldrig suttit i ett flygplan men ändå så snabb att lära hur man gjorde med säkerhetsbältet och mellanlandningar. För mig var det jobbigt med så långa flygturer där man sitter stilla länge, nacken blir öm och stel. När vi sen gick från Arlanda utrikes till inrikes gick du så kavat först av alla med din lilla resväska i ena handen och den andra höll du om din nacke. Du hade ju sett hur jag ofta gjorde och det var väl så man gjorde i det här annorlunda landet.
Det finns så mycket att berätta men jag är glad och tacksam att vi fick rå om dig ett ögonblick.
Du träffade Sebastian och fick vara riktigt lycklig och ni hade en underbar tid som tyvärr blev alltför kort.
Jag saknar dig älskade lilla vän. Du fattas oss.
Mamma
Varför Vårt djupaste deltagande i er sorg <3
(Bilden)
Ett av många fina minnen. På bilden var vi på isen och sparkade och sen premiäråt vi på Bastard Burgers. Vädret var strålande precis som vårt humör!
Fina och glada Emelie. Vi träffades första gången uppe i Sebastians lägenhet, när du var upp till honom för att låna ett spel. Vi möttes av ett härligt leende och du presenterade dig som Sebastians granne. Innan du gick ner till din lägenhet tittade du på Sebastian med glittrande ögon. Jag förstod på en gång, att här handlade det inte bara om att vara grannar, utan det fanns något mer <3.
Vi har träffats några gånger hemma hos oss, i vår stuga, hemma hos er och den gemensamma middagen i Sjulsmark. Vi har fått höra om din och Sebastians planer för en spännande resa som skulle vara under flera månader. Detta har vi fått följa, med era fantastiska bilder och live, när vi har pratats vid.
Det är en stor sorg att denna resa med framtidsdrömmar skulle sluta på det här sättet. Trots att det blev en kort bekantskap, var den fylld med glada skratt och rolig gemenskap. Sorg är väldigt tungt att bära och den ser olika ut hos oss alla. Du omsluts i våra tankar med stor kärlek och saknad, kramar <3
Vila i frid Emelie. Våra tankar går till dina vänner och din familj.
Jag har så många minnen från dig och de första som etsat sig fast var när vi var på barnhemmet och du efter någon dag kom och satte dig i mitt knä och plockade fram asken med kritor jag hade i bröstfickan. Plockade med dem tittade och satte tillbaka dem i perfekt ordning. Jag vände på en och du tog upp asken med småfingrarna och vände den rätt igen pekade med fingret. Sedan skrattade du och förtrollningen bröts rädslan för mig var över!
Vi alla runt omkring har såklart påverkat dig de första åren i livet men du har alltid varit en envis stark person. Framtidsvisionerna har du skapat själv genom att flytta hemifrån. Börjat jobba på Smarteys med fantastiska vänner/kollegor och träffat Sebbe din stora kärlek. Tillsammans planerat er långa resa runt Asien mm. Jag har aldrig varit orolig för resan bara glad och nöjd när jag sett dig lycklig.
Har sett dig uppspelt på bilder och när vi pratat och sett dig live berätta till oss om olika upplevelser där ni just är eller varit. Livet är så oändligt oförståeligt när du som den sötaste omtänksammaste dotter rycks bort som en blixt från klar himmel. Jag är dock oändligt tacksam att vi haft dig till låns under de år som gått.
Varmaste tänkbara kramar Pappa
Jag minns när vi träffades på Luleå kalaset. Våra ögon möttes och vi kände igen varandra. Vi kom fram till att vi var grannar och från där och då umgicks vi i princip varje dag tills nu. Sommaren var otroligt kul, vi umgicks med massa vänner, du gömde mig för dina föräldrar och vi slog rekord att springa upp och ned i trapporna mellan våra lägenheter.
Min lägenhet började bli oanvänd och jag sa bort den och fick flytta ned till dig och Elin. Julen hade just varit och du gav mig en julklapp varje dag tills julafton då vi gav varandra varsin resebok. Det var fina presenter jag fick av dig och alla snyggt designade till paket som du hade stoppat på olika platser i lägenheten.
Vi började att planera vår drömresa. Vi var också på weekend i Stockholm, åkte skidor i dundret och levde det vardagliga livet.
I vardagen hade jag den tidiga väckarklockan och jag fick pussa på dig innan jag gick till jobbet. Du snoozade för du började ditt jobb senare. Du slutade klockan 18 och jag 17. Jag brukade ofta komma förbi ditt jobb för att sitta och titta på dig när du jobbade och för att vi sen skulle kunna gå hem tillsammans.
Vi postade iväg våra pass och några dagar senare hade vi våra visum till Indien. Resan närmade sig och vi tog nästintill ingen semester för att tjäna pengar till resekassan.
Jag älskar dig. Vår livsresa var jättefantastisk. Vi såg vilda elefanter, Taj Mahal och träffade människor från hela världen. Vi tatuerade oss bland bergen i Indien och hade tre magiska veckor i Japan. Det var en drömresa.
Din sista dag innan sjukhuset var vi också glada i varandras sällskap. Jag har kvar pappret där du då skrev vår plan över de andra länder vi skulle besöka och under vilka datum. Men vi hann aldrig besöka de länderna. Men vi hann se otroligt mycket ändå. 5 månader är länge de också, älskling. Vi hann se riktigt otroligt mycket och tillsammans.
Jag saknar dig så enormt mycket att det inte går att beskriva med ord. Vi var ett fantastiskt par som kompletterade och hjälpte varandra när den andra tyckte något var jobbigt. Du var så omtänksam, kärleksfull, klok och jag kan skriva så länge om allt fint du gjort för mig och allt som du lärt mig. Jag älskar dig och kommer alltid att älska dig, Emelie. ❤❤❤
Älskade Emelie, du smälte våra hjärtan från första dagen vi träffades 1995
Vi saknar dig så enormt.
2010 var året jag träffade dig, du brännmärkte mig med din kärlek på en gång men trots tog det två år av sporadiska möten innan vi på riktigt blev goda vänner. ♡
Din livs resa blev något annat än vad någon kunnat föreställa sig. Jag är glad att du tog steget att göra den. Jasmine går och drar i filten du gjort och jag tittar på bilder tills ögonen blöder. Du var den modigaste och mest ödmjuka människa jag träffat. Och ditt sätt att muntra upp mig kommer att saknas i oändlighet ♡ Trollsländan du fick av mig kommer att symbolisera oss för all min framtid ♡
Din tid var nu! Det är för overkligt..
*Bilden är tagen i Storklinten en underbar dag med massa mat och slalomåkning ♡
Kan inte annat än med ord beklaga denna hemska förlust av allas vår Älskade Emelie ❤
Vila i frid ❤
Varma, omtänksamma, vackra, kloka, påhittiga, lojala, modiga, roliga, och ovanligt unika Emelie ❤️. En liten och så värdefull tjej som efterlämnar ett så imponerande stort avtryck. RIP fina vän och kollega. Stort tack för allt du under dessa år har lärt mig. Overklig sorg och så stor saknad.
Sometimes..
Death will be the biggest tragedy in life. Sometimes we can prepare for it.
Sometimes we can not.
The only thing that matter is to be there for those people who suffering the most.
And remind them of what's still good in life.
Sometimes it's hard to see.
Sometimes it will take a little while to understand.
But in the end i'm pretty sure Emelies wish would be to see you all happy one day.
Laughing together, create new memories together and keep living your life together.
Rest In Peace, Emelie Berg.
Simon (Sebastians vän).
När vi satt i Sjulsmark i somras å pratade om den resa ni skulle göra, så var det en otrolig lycka och glädje jag såg i dina ögon!
Det skulle bli en once in a liftime resa, som du sa till mig ! Jag sa att ta nu mycket bilder så jag ochså får se vad ni har upplevt .Ditt liv hade just börjat å du hade en stor framtidstro, och nu kommer du inte hem och kan berätta om dina upplevelser!
Livet är orättvist och nyckfullt,
Älskade Emelie du är otroligt saknad
/Kusin Pär