En sista hälsning från en gammal arbetskamrat.
Vi har jobbat ihop under så många år och vi hade det alltid bra och roligt tillsammans. Vi kommer även att sakna dig vid våra "telemiddagar".
Morfar
Det har inte gått en dag utan att jag tänkt på dig, inte en kväll utan att du funnits i mina tankar, jag saknar dig så otroligt mycket. Jag saknar dina händer, då kraftfulla och grova men samtligt de mjukaste händer jag vet. De som pillade mig i håret och kliade mig på ryggen, för det var du grym på, ingen kunde klia som du.
När jag föddes vågade du inte komma in till mig. Du var så rädd för att smitta mig med något. Det var så mycket kärlek och omtanke från. Hur mycket du än ville gå in till mig så gjorde du inte av omtanke och rädsla för att jag skulle bli sjuk. Jag är döpt efter din mormor och farmor och jag lovar att göra allt för att förtjäna det, att leva upp till. Jag ska inte förstöra det, jag lovar.
Måndagarna var din och min dag, pappa var borta och mamma jobbade sent. Det var morfar och Alva tid, även kallad morfarmåndag och pannkaksmåndag. Jag är så tacksam att du tog dig tiden, att du fanns där för mig och ville vara bara med mig. Det fanns ingen som kunde leka så bra som du.
Vi lekte kurragömma och du gömde dig i skorstenen i köket, det var bara ett par ben som stack fram, vi hade ballongkrig och du smashade mig i ansiktet så att jag kiknade av skratt och du med för den delen. Vi spelade fia med knuff och du blev alltid lika arg när jag knuffade dig. Du gav mig det är arga ögat som du själv inte visste om att du gjorde. Det vänstra ögonbrynet åkte ofrivilligt upp och du stirrade på mig som bara du kunde, med all den kärlek som dina ögon utstrålade. När jag sedan frågade om du kunde lyfta på ena ögonbrynet så sa du nej. Men jag lovar morfar, du kunde det. Du visste bara inte om det.
Sen var det dags för pannkakorna, inga mått använde du utan gick helt på känsla och det gör mig sjukt imponerad. Jag önskar så att du kunde förstått ditt eget värde och dina unika kunskaper. Smeten vispade du ihop lätt som en plätt. Det var viktigt att den var tillräckligt salt och att du fick steka i riktigt smör. När du äntligen började steka och doften av pannkakorna spreds i huset hördes det ganska snart ek duns. Du hade precis som du alltid gjorde slagit huvudet i köksfläkten. Det var som att du aldrig lärde dig, som att du aldrig såg den för det slog aldrig fel. En svordom slapp ur din mun och du fortsatte att steka. Jag kommer aldrig glömma dina pannkakor, de som bara du kunde göra, de med de frasigaste kanterna och den perfekta balansen mellan sött och salt. Jag lovar morfar, jag ska försöka lära mig, det ska jag verkligen, även om jag aldrig kommer att bli lika bra som du.
Det finns ingen som kramade som du, de där hårda kramarna som aldrig tog slut, du kände att jag ville vara kvar en stund till och bara dra in din doft. Doften av världens bästa morfar.
Det finns ingen som har så mycket saker som du hade, och så mycket konstigt du hade men också en hel del bra och finurliga saker. Du var en riktig prylgubbe och det kan nog alla skriva under på. Samtidigt var du en riktig problemlösare, problem fanns inte i din värld utan du hittade alltid på nya lösningar på allt, en riktig uppfinnare med speciallösningar överallt. Du kunde lösa allt.
Att du älskade din familj var det ingen tvekan om, din känsliga gestalt som bara lyste av kärlek mot sin familj och alla de som du höll kär, du var väldigt väldigt omtyckt och med dig hade man aldrig en tråkig stund. Alltid hade du något skämt på lager eller en kommentar som kunde få oss att vika oss dubbla av skratt. Tack morfar för alla skratt du gav oss, det kommer jag aldrig att glömma.
Du ville vara med oss, så mycket du kunde, du följde med oss på resor till Kolmården och Astrid Lindgrens värld. Ja du var med oss lite överallt vilket jag är tacksam för, det gav mig en chans att vara med dig och att lära känna dig på riktigt. Att känna trygghet och vilja att ständigt vara nära dig. Du blev en riktigt mysmorfar. Jag blev ständigt stolt och imponerad över hur mycket du orkade med. Vi släpade runt dig överallt och du bara hängde på, envis som en åsna. Backarna på Kolmården var inga problem utan du tog dig sakta men säkert upp. Jag önskar av hela mitt hjärta att jag ärvt lite av din envishet och din fighterinstingt du visat.
Bio var något du älskade och gick på så mycket du kunde, gärna action, västern eller svenskt men du gick också på tecknat med mig. Även om det inte var din favorit. När det blev läskigt fanns alltid din trygga hans att hålla i, den som alltid var varm och så otroligt mjuk trots att du alltid fick självsprickor på vintern. Tack morfar för att du följde med mig på bio och tack för att du ringde och sa att nu är det länge sedan vi var på bio Alva. Det är dags att vi hittar något att se. Du var aldrig omöjlig och det gick att få med dig på det mesta och jag önskar jag hela mitt hjärta att vi bara kunde se en sista film. Den hade du fått välja, vilken du ville, undra vilken film du hade valt
Jag önskar att jag en sista gång kunde få höra dig skratta sådär innerligt, se dig höja på ena ögonbrynet när du sitter och funderar, att jag kunde fått en sista kram och hört dig kalla mig för skitunge och retas med mig som du alltid gjorde. Hört dig sjunga, sett dig dansa, hört dig säga att du tyckte om mig, att jag var viktig för dig. Känna din lukt och bara ha dig hos mig, bara en sista gång.
Du var viktig för mig morfar, utan dig skulle jag inte vara den jag är idag, utan dig vore jag ingenting.
Jag kan inte med ord beskriva hur mycket jag saknar dig. Jag hoppas att du sitter där uppe och tittar ner på mig och är stolt. Jag lovar att jag ska göra allt för att göra dig stolt. Jag kommer alltid älska dig och du kommer alltid ha en stor plats i mitt hjärta. Fridens liljor morfar, kom gärna och hälsa på någon gång så att jag vet att du är okej. Tjoo på dig gubbe. Jag älskar dig för alltid. Ditt barnbarn
Alva Klara Maria Belin Kottorp.
Pappa!
Hur mycket kan man sakna en annan människa Utan dig pappa är det så tomt. Doften, blicken, leendet. Din underbara "pappadoft". Den pigga blå blicken. ditt underbara leende när du fick syn på mig och ditt sätt att säga "Åh! Äntligen kommer du! Vad jag har längtat". Ditt jäklar anamma när du bestämt dig för att klara något. Din misstänksamma blick inför nya saker och ditt sätt att lyfta på ena ögonbrynet när du undrade och funderade över något. Ditt sätt att säga "skitgrejor" när saker inte funkade. Ditt tålamod med mig när jag härjade och bestämde åt dig. Du blev aldrig arg på mig. Ditt sätt att svara i telefonen "Tja" för att sedan avsluta med "frid".
Alla tårar vi torkat åt varandra för att sedan spotta i nävarna och tänka att det måste gå. Tack pappa för alla våra fina samtal om livet, dess mening och om vad som var viktigt, det som verkligen är värt något. Tack för din villkorslösa kärlek till mig och min familj.
Du betydde så mycket mer för oss än du förstod. Du kommer alltid att finnas i mitt hjärta. Älskade pappa, du är min hjälte och du är bäst.
Din dotter Mia Puss & Kram <3
Många och roliga stunder har vi haft och sjukt många skratt du kommer alltid finnas i mitt hjärta❤️En god vän har gått ur tiden men du kommer alltid finnas kvar i mina tankar. Kramar i massor Maria
En vänlig och fin man har lämnat oss!
Vi minns Åke som orädd för att uttrycka sina åsikter och välja annorlunda. Härlig humor, glimten i ögat o lätt till skrattet.
Han kunde vara lekfullt provocerande men hela tiden med glimten i ögat.
Han hade en varm och god social kompetens. Han kunde både provocera o uttrycka beröm.
Han uttryckte ofta och med värme sin glädje och kärlek för sina barn och barnbarn. Han var en fin man, lätt att tycka om.
Vi är övertygade om att han med sin speciella ’glimt’ nu ler i sin himmel.
Min Pappa,
Du är för mig en person som alltid finns där och vill vara med. Du har ett ständigt driv att göra saker, en nyfikenhet att upptäcka och utforska nya platser. Du vill köra runt med bilen och se o uppleva nya platser. Du har byggt om och fixat i vårt barndomshus och det du inte kunde laga finns inte.
Du ville inte vänta och hade alltid lite bråttom – det skulle hända någonting hela tiden.
Du hatade saker som inte fungerade kallade dem skitgrejer. Det är mer än ett verktyg som du kastat ut i skogen när de slutade fungera. När du blev trött på folk sa du ofta att ” man borde bo i en koja i skogen”. Ett annan favorituttryck var att ” det är inte så svårt att skita när arslet är fullt”
Jag känner att jag för varje år mer och mer förstår dina utryck och märker att jag använder dem och kan känna samma irritation över folk och saker som inte fungerar.
Du har i hela ditt liv arbetat på Televerket och en mer lojal och plikttrogen anställd får man nog leta efter, att laga telefoner, klättra i stolpar och koppla i växlar var din specialite. Viktigt var också den obligatoriska tuppluren efter maten var dag.
Busig och full av upptåg har du alltid varit, mitt första minne är när du drog i gång kyrkklockorna så att prästen kom rusande och undrade vad som hänt och du skylde på mig…och ja sa: men pappa det var ju du! Ett annat tillfälle var när vi gav bort vår hund Sappo men åkte och hämtade tillbaks honom efter en vecka för vi saknade honom så mycket. Hunden fick därefter anställning på Televerket och åkte med dig på jobbet var dag.
Vi bakade negerbollar och åt upp all smet så där blev inga bollar …
Våra besök i Hälsingland och semestrar i Fjällbacka minns jag med stor glädje. Vi hade en fin uppväxt, jag, mamma och Mia - när vi tillbringade våra semestrar i husvagnen som pappa själv byggt om. Vi fiskade mycket och pappa lärde mig allt han kunde. Vi umgicks med många fina vänner.
Under min uppväxt dök du upp när man minst anade det, mitt under dansen i folkets park kunde man höra ryktet färdas bland mina kompisar. Nu är Åke här….. Att skolka från konfirmationsläsningen var heller inte lönt för vips så var farsgubben där och hade koll. När jag arbetade på ridskolan i Surahammar så delade pappa mitt stora hästintresse genom att lära sig rida och han var aktiv i vår gubbgrupp och lärde sig tom att hoppa med hästarna.
Vidare så minns jag väl min första övningskörning med pappa – han skulle lära mig köra bil och det gick ju sådär och första turen slutade med att jag rullade in i en stenmur, hur som helt envis var han som sagt och till slut klarade jag mitt körkort efter många timmar bakom ratten med far som coach - inte alltför sällan sovandes under våra träningfärder.
Du hjälpte mig att köpa min första bil ”Flärpen” en liten Mazda 1300 som du renoverade från topp till tå och den blev superfin!
Vad gäller mat så var det salt sill med mjölksås som var favoriten, tätt följd av surströmming och inte att förglömma kanelbulle med din absoluta storfavorit Kaviar. På senare år har pappa gjort pannkakor som ingen annan och barnbarnen har älskat hans frasiga mästerverk.
I vuxen ålder har pappa ofta hjälp mig att fixa saker – allt från köksbygge till trasiga bilar och fix i hemmet. Har alltid velat hjälpa till och har berikat oss med en härlig humor och sitt speciella sätt av vara – pappa lämnade ingen oberörd. Många av mina vänner älskar min speciella pappa.
Turerna i livet har varit många och där har varit berg och dalar att ta sig igenom. De sista åren har varit tuffa för pappa då hans frihet begränsats av tråkiga sjukdomar. Detta har gjort att gnistan har falnat även i denna energiska man så trots att saknaden nu är enorm så hoppas jag av hela mitt hjärta pappa att du nu sitter i din raggarbil med cowboyhatten på och glider fram genom landskapet med countrymusik i högtalarna och att du återigen känner den frihet och glädje som gör dig lycklig och full av livslust!
Älskar Dig Pappa - Sussi
Tack för alla ljusa minnen och ett sista farväl. Agneta